Löpning Träning 18 inlägg 2528 visningar

hur börja springa igen?

Anna
1984 • Falun
#1
25 augusti 2007 - 16:57 (Redigerad 31 december 2005 - 00:00)
Gilla 
Jag började löpträna i juni i år.Trots att det var svårt och jag kunde inte klara av mkt långa pass så kändes det ändå helt fantastiskt både fysiskt och psykiskt. Det fanns inga nackdelar.

Sen, pga att jag var väldigt nedstämd blev det några veckor utan träning. Nu har en månad gått och det känns nästan omöjligt att börja igen. Jag har gått upp 3kg och känner mig tjock och äcklig. Att gå en minut från mitt hem till bilparkeringen känns väldigt tungt, det är tungt att röra på sig överhuvudtaget.

Jag är rädd att jag går längre och längre bort från löpträningen och det gör att jag är mkt deppig. Vet inte hur jag ska göra för att bli en glad tjej med nästan för mkt energi som älskar att springa som jag var inte så länge sedan.Är nu bara mer och mer deprimerad.

Har någon gått genom något liknande eller har några idéer och tips?
Tack på förhand.
Roger Bohman
1967 • Ronneby
#2
25 augusti 2007 - 17:46 Redigerad 31 december 2005 - 00:00
Gilla 
Har du inga kompisar att snacka med eller ännu bättre, springa med? Att gå i början är inte fel, om man nu inte "orkar" komma ut. Lite musik i öronen och ett fint gång-pass på en 45-90 minutyer är inte fel. Musik kan göra underverk vid depressioner.

Har du problem med depression kan jag rekommendera att du kontaktar psykolog för att snacka ut. Brukar funka fint om man inte blir bättre på några veckor av att snacka med kompisar/föräldrar etc.
/Roger
Maria Andersson
1966 • Kungsbacka
#3
25 augusti 2007 - 18:01 Redigerad 31 december 2005 - 00:00
Gilla 
Anna! Blir orolig när jag läser ditt inlägg! Du låter allvarligt deprimerad - sök din vårdcentral! Inte säkert du kan reda upp detta utan professionell hjälp!
Anna
1984 • Falun
#4
25 augusti 2007 - 21:12 Redigerad 31 december 2005 - 00:00
Gilla 
Tusen tack för eran omtänksamhet!Nej jag tror inte ni behöver oroa er.Jag känner att det är jag som själv kan bestämma vad jag ska göra, om jag kände att jag inte hade kontroll över det skulle jag söka hjälp.
Men nu hoppas jag att allt är på väg framåt. Behöver bara väldigt mycket motivation och skäl för att återfå något självförtroende.
LenaSkimmer
1965 • stockholm
#5
26 augusti 2007 - 07:27 Redigerad 31 december 2005 - 00:00
Gilla 
jag rek oxå bra musik i lurar och bara ge sig ut.Lyssna inte på inre negativa ord..

jag har funnit ,att efter mina svackor, (senaste ett år) så orkade jag springa bättre än jag trodde. ta en kort runda och bli glad och stolt!!
lycka till
lena
1974 • Knivsta
#6
26 augusti 2007 - 19:48 Redigerad 31 december 2005 - 00:00
Gilla 
Anna, om du ändrar till att visa din löpardagbok så vill jag gärna skicka joggpost till dig. Nu går det ju tyvärr inte, när du har valt att inte visa löpardagboken.
1974 • Knivsta
#7
26 augusti 2007 - 20:25 Redigerad 31 december 2005 - 00:00
Gilla 
Att vara aktiv brukar vara positivt för humöret och motion i synnerhet är väldigt positivt då det inverkar på flera signalsubstanser som höjer stämningsläget. Ut och spring bara! Eller promenera till en början om kondisen är dålig. Gärna i dagsljus och i fin natur med nån bra musik i lurarna som nån sa ovan. Det är ofta jag inte har nån lust innan träningen att sticka ut, men när jag väl kommit ut (ibland får jag tvinga mig själv) känns det nästan alltid jättebra efter 10 minuter. Jag mår jättebra av att träna och det är jag ju inte precis ensam om. Det finns t om "running therapy" i USA, det står det om här: http://www.runnersworld.com/article/0,7120,s6-238-267--11911-0,00.html
1983 • Oslo
#8
26 augusti 2007 - 20:36 Redigerad 31 december 2005 - 00:00
Gilla 
Hello Anna! Jag ät inne i en liknande fas som du. Tränat stenhårt sen i januari sen i juni bara dog lusten ut. Vet inte varför men orken bara försvann o jag har nästan inte tränat någonting i sommar. Några egentliga tips har jag väl inte egentligen eftersom jag fortfaarande befinner mig i min lilla svacka. Men kompisar är ju bra..jag har som ambition att ja ska hänga på mnin kompis när hon tränar nu sen funderar jag på att anmäla mig till nått lopp med så man får en liten knuff i ryggen o kommer igång.

Lycka till nu!!
Daniela
1966 • stockholm
#9
27 augusti 2007 - 16:40 Redigerad 31 december 2005 - 00:00
Gilla 
Hej Anna och alla andra! Det kan ju vara så att man kan träna lite för mycket och på sätt "går in i väggen" och blir utbränd. Vad man gör åt vet jag inte men det finns kanske nån som har några tips!
lisa nilsson
1976 • lund
#10
28 augusti 2007 - 01:40 Redigerad 31 december 2005 - 00:00
Gilla 
kanske investera i lite bra musik, på med lurarna och ut. gå, gå, gå tills du får lust att börja jogga. kommer inte lusten, så njut bara av att vara ensam ute med musik.
sluta tänk på alla måsten, de finns ju egentligen inte.
1976 • Buenos Aires, Argentina
#11
28 augusti 2007 - 07:25 Redigerad 31 december 2005 - 00:00
Gilla 
Kanske inte mycket till råd, men när jag har haft ett uppehåll och känner mig i dålig form och allmänt deppig brukar jag försöka se det positiva just i min dåliga form: Relativt sett kan ju allt bara bli bättre. The only way is up, så att säga...

Tänk på att ju sämre utgångsläge du har, desto snabbare kommer du märka förbättringar och desto större potential finns det.
1951 • Billingsfors
#12
10 oktober 2008 - 14:13
Gilla 
komma igång
1973 • Klagshamn
#13
10 oktober 2008 - 17:24
Gilla 
Hej Anna,
anmäl dig till vår-ruset eller någon annan tävling. Sätt upp några delmål typ; låta joggingskorna komma ut minst två gånger per vecka, klara 5, 7 1/2, 10 km på en viss tid, jogga på ett nytt ställe, osv.
Försök att inte skjuta upp träningen till morgondagen, vad är det som säger att det inte regnar i morgon igen, att du inte är trött i morgon igen...
Lycka till och kämpa på!
/Sara

sofia rydén
1989 • Norrmalm
#14
10 oktober 2008 - 22:13
Gilla 
Känner samma som du.. I våras var jag superaktiv men tror att jag gick in i väggen lite grann för nu har jag inte rört mig mer än jag måste (utöver stallet och ridningen) och tvingar mig ut på löpturer då och då för att jag inte klarar av att se min kropp som den ser ut nu. Men utan lust går det inte, känner ingen jävlar anamma och får inte heller ut något av löppassen. Blir bara trött och känner mig ännu mer värdelös. MEN, det är så i början, trots detta så TVINGAR jag mig själv ut och springa och känns det tungt så jävlas jag med mig själv att köra ett extra varv för att visa vem som är bossen ;) Förr eller senare så släpper det, det är denna stora mur man måste ta sig över och det är tufft men då gäller det att du är tuffare tillbaks!
1967 • vårgårda
#15
10 oktober 2008 - 22:25
Gilla 
ANNA!

Det känns som att du blir mer och mer nedstämd av att tänka på att du inte springer, kan du inte ta en runda å kännaglädjen i den så häng inte upp dej på det., kan du inte prova någon annan form av träning istället, för att komma runt problemet?

jag e 15 år äldre än du, har varit beroende av alkohol dåodå, har alltid haft träning som en sista utväg...problemet med det är att ersätta en drog med en annan, för jag tror att man blir beroende även av att springa...jag försöker att träna många former nu, för att om en sak blir tråkig, så sitter man inte fast i just den grejen....glädjen sitter ju i huvudet när man presterat något, oavsett vad...

livet e fullt av nya utmaningar som bara väntar...

hoppas du kommer ur denna depp och hittar tillbaka till ditt överenergiska jag,
Depression kan ingen annan lösa åt dej utom du eller någon som du litar på.
//LYCKA TILL PÅ VÄGEN TILLBAKA
Bror Rosenback
1947 • Hemmet!
#16
10 oktober 2008 - 23:24 Redigerad 10 oktober 2008 - 23:25
Gilla 
Anna , alla har vi våra svackor när det bär emot att ge sig i väg ut och träna . ( vissa perioder är det en kamp mot den onde som bara vill att en ska lata sig ...)
Kanske några nya skor/träningskläder kan få dig att ge dig i väg ut å pröva dessa och förhoppningsvis fortsätta med detta...

Detta med kilon som smugit på sig , absolut att man känner av dessa kilon vilket inte gör humöret/inspiration till de bättre heller .

Kanske skulle du anmäla dig till någon tävling typ 5 eller 10 km som " tvingar " dig ut på i löpspåret igen . Du får ju så mycket tillbaks av träningen både fysiskt/psysiskt, du vill väl ändå inte bli någon överviktig hösäck som tappat gnistan och klippet i steget ...

1971 • Malmö
#17
11 oktober 2008 - 00:20
Gilla 
Miguel. Håller med om beroendet är konstant,
det enda råd jag kan ge är att ge dig ut.

Själv sätter jag igång att äta en massa skräpmat om jag inte tränar. Jag har lagt på mig 4 kilo på den månad jag inte kunnat springa pga. skada.

Imorgon ska det bli av igen;-) längtar så !
Emil Westin
1991 • Linköping
#18
11 oktober 2008 - 14:52 Redigerad 11 oktober 2008 - 15:00
Gilla 
Endorfiner som är släkt med morfin sägs höja seritoninhalten i kroppen. Serotonin är en signalsubstans som är inblandat i bland annat sömn, vakenhet och aggressivitet. En låg halt av serotonin skapar depressioner, och när man tränar minskar man alltså chansen att bli deprimerad. Många joggare har vittnat om att träningen blivit som ett "gift" för dem och att de mår dåligt om de slutar träna. Tänk på att människan är gjord för att röra på sig - det är därför vi har två ben. Använd dem och du kommer genast att känna dig bättre. Det är bara att försöka hitta sin inre styrka och dra sig ut på spåret!
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.