Styrke-/gruppträning Träning allmänt 26 inlägg 2417 visningar

Tips på tankar och levnadsvanor på en rimlig nivå för en anorektiker

1988 • Växjö
#1
8 januari 2020 - 08:11
1 Gilla 
Hej alla kunniga personer på jogg.se.

Jag är ute efter eran expertis med ett problem som jag har. Jag har ett jätteproblem med att få ihop min vardag och veta mängd träning som jag bör få in i min vardag med tanke på arbete och livssituation.
Just nu så är jag i en situation som innebär att jag inte ska träna för att jag måste gå upp i vikt, men jag har problem då jag känner ett tvång till att ge mig ut på promenader. Pga av detta så har jag dragit på mig svullnader i ben och jag mår allmänt dåligt varje gång som jag ger mig ut på en promenad. Jag vill inget heller än bara kunna gå hem från jobbet och inte få in mina 32 000 (vardag) steg till 40 000 (helg) steg varje dag för att jag ska känna att jag har gjort mig förtjänt till att sitta hemma och ta det lugnt och eventuellt unna mig något gott för att koppla av. Detta hade nog inte varit ett lika stort problem från början om jag hade haft ett mer aktivt arbete, men tyvärr så är det ett så stillasittande jobb. Dessutom så har jag slutat med mina extrema löprundor som jag gjorde förut (gick till överdrift och blev ett allvarligt och skadligt beteende).

För att summera hur mitt liv ser ut just ju så kan jag summera den som:
- Jobbar heltid som konstruktör efter en tid som sjukskriven pga. ätstörningar och undervikt, så detta gör att jag har ett stillasittande jobb framför datorn. Om ni undrar så går jag fortfarande hos in KBT så mina problem har inte riktigt åtgärdats än (fick ett återfall och gick ned i vikt).
- Min träning består huvudsakligen av promenader då jag som sagt har ett stillasittande jobb. Jag promenerar ca 1,25 h på morgonen och 3 h på eftermiddagen efter jobbet. Detta ger ca 32 000 steg.
På helgerna så går jag mellan 06:00 – 13:30, vilket ger mig lite över 40 000 steg.
- Fortfarande underviktig (längd ca 191 cm och vikten pendlar mellan 64 – 66 kg).
- Äter 5–6 mål om dagen men räknar ständigt kalorier (en av mina många problem).
- Har fått ett litet problem med att jag äter mycket snacks som ett sätt att koppla av efter jobbet och har svårt att avstå. Men samtidigt så gör jag mina promenader för att jag ska kunna upprätthålla detta beteende.

Om sanningen ska fram så orkar jag inte längre. Jag är ständigt trött, sover väldigt lite både under vardagen och helgen, våndas hela tiden så fort jag ska ut och gå, ständigt stressad för att hinna med allt och jag känner att allt jag gör blir till ett tvång som jag inte kan styra. Det som driver mig är känslan efter mina promenader och vad som jag tillåter mig själv, belönar mig till och med, för att jag har genomfört dessa.

KBT som jag besöker på ätstörningsavdelningen känner jag fokuserar alldeles för mycket på min vikt och jag känner att jag inte kommer någonstans med dessa problem som jag har.
Så därför frågar jag er om vad som kan anses som rimligt, hur jag ska tänka, tips och trix från andra med möjligen samma problem som jag o.s.v.

Tyvärr så kommer det inte att hjälpa att säga att jag sluta gå och äta bara för att jag ska gå upp i vikt. Jag är inte ute efter en tillfällig lösning utan ett rimligt och värdigt sätt att leva i det långa loppet. Att återgå till ”rimliga” löprundor känns inte som rimlig lösning då jag tyvärr numera associerar löpning med något dåligt. Detsamma gäller att gå till gym. Detta är vad som händer när jag gör något, börjar på en rimlig nivå men slutar med att jag tar det till överdrift.

Jag vet att detta kanske inte är lätt att svara på då alla har sina levnadsvanor och ”riktlinjer” för hur man ska leva, äta, träna o.s.v., men jag är tacksam för alla tips som jag får så att jag kan forma min egna livsstil som jag trivs med.

Tack på förhand till alla generösa tips.
< < < 1 2 > > >
Leo
1986 • KARLSTAD
#2
8 januari 2020 - 09:07
Gilla 
Tycker du svarar lite på din egen fråga om att du egentligen inte bör träna i dagsläget. Tvånget i sig är ditt egentliga stora problem och hälsorisk som utan konkurrens överskuggar allt annat.. eller håller du med? Träningstipsen du ber om låter lite som tips för hur du ska tillfredsställa tvånget utan att låta det spåra ur.

Den (jättejätte)svåra, men riktiga, lösningen ligger istället i hur du ska få bra vardagsrutiner som går rakt emot tvånget så mycket som är möjligt - så att det jäkla "tvångsmonstret" minskar istället för att växer.

Du låter riktigt envis och stark, så det är till din fördel om du bara lyckas låsa fast siktet på rätt mål!
1988 • Växjö
#3
8 januari 2020 - 11:20
Gilla 
Jag vet inte om jag ska förknippa promenader som träning (eller?) utan mer som en sak som man jag bara ska göra.

I grund och botten så försöker jag nog egentligen finna motivation till att bryta mina vanor, att få någon att säga att jag inte ska behöva göra detta och att jag faktiskt tror på det. I dagsläget så tror jag att det enda sättet för mig att få mig att sluta är genom att jag får någon form av kroppsliga problem, t.ex. att jag bryter benet eller liknande (något jag verkligen inte vill självklart). Jag fick problem med ryggen när jag gjorde mina nattrutiner t.ex.innan läggdags (armhävningar, situps o.s.v.) så det lyckades jag sluta med.
Men jag håller med om att tvånget är det stora problemet, något som jag hoppades på skulle dämpas lite då jag går på medicin. Men just nu så känns det som medicinen har helt tappat sin effekt, nästa som att "tvångsmonstret" har växt.

Ibland så är det verkligen jobbigt att vara så envis när det kommer till detta. Men jag skulle nog kalla mig för en selektiv envis person.

Om det bara fanns ett facit, en handbok om just hur jag ska leva. Vad skönt det hade varit. Eller bara ren fakta hade funkat också tror jag, eller en livscoach.
Leo
1986 • KARLSTAD
#4
8 januari 2020 - 13:12
Gilla 
Låter verkligen helt otroligt jobbigt för dig!

Spontant tycker jag din ätstörning och "träningsproblem" verkar ha väldigt stora inslag av tvång, precis som du skriver också. Mitt främsta tips, förutom mer/annan professionell hjälp om möjligt, vore att du läser och lär dig själv allt du kan komma över om just tvång, hur det fungerar och hur det behandlas. Då kan du träna dig att själv bli expert på hur "tvångsmonstret" fungerar och kunna märka själv när/hur det försöker manipulera dig. :)

Kan tipsa om ett jättebra radioavsnitt som bland annat följer en tjej som får intensivbehandling för tvångssyndrom/OCD med 4-dagarbehandling (The Bergen 4-Day Treatment - B4DT).

Avsnittet: Förändra tankar - hur gör man? https://player.fm/series/kropp-sjal/kropp-sjal-2019-09-10-kl-1004

Just tvångsproblem och tvångssyndrom är otäckt för att de oftast blir värre av sig själva med tiden om inte man tar itu med dom.. det som däremot är lugnande är att det finns lite av ett "facit" så som du uttrycker det, då det faktiskt finns mycket bra forskning, förståelse och behandlingar.

Leo
1986 • KARLSTAD
#5
8 januari 2020 - 13:13
Gilla 
Låter verkligen helt otroligt jobbigt för dig!

Spontant tycker jag din ätstörning och "träningsproblem" verkar ha väldigt stora inslag av tvång, precis som du skriver också. Mitt främsta tips, förutom mer/annan professionell hjälp om möjligt, vore att du läser och lär dig själv allt du kan komma över om just tvång, hur det fungerar och hur det behandlas. Då kan du träna dig att själv bli expert på hur "tvångsmonstret" fungerar och kunna märka själv när/hur det försöker manipulera dig. :)

Kan tipsa om ett jättebra radioavsnitt som bland annat följer en tjej som får intensivbehandling för tvångssyndrom/OCD med 4-dagarbehandling (The Bergen 4-Day Treatment - B4DT).

Avsnittet: Förändra tankar - hur gör man? https://player.fm/series/kropp-sjal/kropp-sjal-2019-09-10-kl-1004

Just tvångsproblem och tvångssyndrom är otäckt för att de oftast blir värre av sig själva med tiden om inte man tar itu med dom.. det som däremot är lugnande är att det finns lite av ett "facit" så som du uttrycker det, då det faktiskt finns mycket bra forskning, förståelse och behandlingar.
1988 • Växjö
#6
8 januari 2020 - 14:09
1 Gilla 
Som sagt så är jag öppen för alla förslag så jag ska lyssna på avsnittet. Tack så hjärtligt mycket Leo för alla tips :D.
Leo
1986 • KARLSTAD
#7
8 januari 2020 - 14:21
Gilla 
Inga problem! Disclaimer att jag inte vet mycket alls om just dina problem, utan svarade bara spontant. :) Till exempel även om det till exempel inte stämmer 100% med ocd-diagnosen för dig, så kanske du kan lära utav de likheter som ändå finns i sättet det tacklas. Hoppas du hittar långvarit hjälp nånstans med eländet!
1988 • Växjö
#8
9 januari 2020 - 11:12
1 Gilla 
Det hoppas jag med.

Blev motiverad igår efter att ha skrivit med dig och pratat med en annan KBT så jag gick en kortare runda. Tänkte ta steg för steg.

Men ursäkta att jag frågar, och om det finns någon annan som kanske har en input, vad skulle vara rimligt att gå om dagen i antal steg? Ska man gå varje dag eller ska man ta varannan dag?

Jag vet att det är en svår fråga att svara på men jag känner mig desperat att försöka hitta en balans med någon nivå som jag gillar.
Just nu så blir det förmodligen 25 000 - 30 000 steg om dagen under vardagen även med minskad runda och helgen kommer förmodligen att bli runt 40 000 steg om dagen. Jag vet att det är mycket men just nu har jag ingen grepp om verkligheten och mitt tvång styr mig för tillfället.

Jag är verkligen rädd, om jag ska vara ärlig, om hur jag kommer att må när jag går upp vikt och det föder väl mina tvångstankar tyvärr.

Men som sagt för att hinna med allt så får sömnen ta stryk och jag vill bara hitta en balans.
Linda Allgardsson
1973 • umeå
#9
9 januari 2020 - 19:53
Gilla 
Jag uppfattar dig som att du vill veta ungefär hur mycket vi andra rör på oss, för att försöka ”kalibrera dig”. Om det var så du menade så får du här min vardag: snittar på 15000 steg / dag på vardagarna. Kanske 20-25000 på lördagen (långpass, vilar stora delar av dagen i övrigt) och klart under 15000 på söndagar.
Det är så jag lever, men den svåra frågan är väl vad som är lagom för dig och den kan jag inte svara på bara tänka att om du ska ge kroppen en chans att bygga upp sig så låter 30000 steg som väldigt många. Hoppas du kan hitta en bra nivå.
Önskar dig all lycka med ditt tillfrisknande
1970 • Mörrum
#10
9 januari 2020 - 19:59
1 Gilla 
Hej Anton, så tråkigt att du inte mår bra! Blir väldigt berörd av det du berättar.

Min första tanke är - som arbetstagare har du väl någon form av företagshälsovård? Till de företagshälsovårdande enheter, som jag känner till, finns det psykoterapeuter och psykologer knutna och som kan hjälpa till vid psykisk ohälsa hos medarbetarna. Jag tror att det är den professionen du behöver söka dig till, för att få reda på orsaken till dina tvångshandlingar och -tankar och därefter, tillsammans med dem, lägga upp en handlingsplan med eventuella strategier.

Ditt bekymmer är ju egentligen inte vikten i sig, inte heller dina timslånga promenader, utan VARFÖR du tvingar dig själv till sådant beteende, VARFÖR du är så rädd för att öka i vikt och, framför allt, VARFÖR du känner att du behöver prestera så abnormt mycket för att du ska känna dig förtjänt att få koppla av. Du kanske inte alls ska gå på ätstörningsenheten, din utmaning kanske ligger någon helt annanstans. Anorexin och tvångshandlingarna är kanske bara ett symtom på något helt annat?

Det KBT utgår ifrån - mänskliga problem som kommer av hur man ser på sig själv och sin omgivning - syftar till att förändra tankemönster och beteenden som förvärrar problematiken, men vissa utmaningar, som t ex de du upplever, är mer djupbottnade än så, tror jag, och kan inte lösas genom att bara förändra tankar.

Så min input i din fråga är - kontakta företagshälsovården via din chef alternativt sök hjälp på din vårdcentral.
Walker67
1947 • Växjö
#11
10 januari 2020 - 14:21
1 Gilla 
Spontant undrar jag om du fått någon diagnos och utifrån det rekommendationer hur du skall lägga upp ditt liv.
Eftersom jag varit tävlingsgångare på ganska hög nivå, så ligger din dags- och helgnivå i antal steg på en elitgångares nivå. Själv kom jag aldrig upp i de mängderna utan låg på 5000 - 20000 steg skulle jag tippa. Vi hade en kampanj på jobbet Gå till Paris och då brukade jag gå runt 10000 steg i jobbet och sen 7000-12000 steg på träningen. Så jag vill hävda att du bör sätta ett tak på 25000 steg på helger och 20000 steg i veckorna.
1988 • Växjö
#12
13 januari 2020 - 09:04
2 Gilla 
#9 Tack för lyckönskningarna Linda. Jag försöker verkligen göra mitt bästa men jag har hållit på så länge nu att det känns som att jag aldrig kommer framåt, utan bara faller tillbaka om och om igen.
Men jag ska vara ärligt, under de här 2–3 åren då jag har sökt om mina problem, ja det ha varit så länge, så är detta de mest konkreta svaren på hur många steg som är rimligt, eller på vilken träningsnivå som kan anses ”normalt”, som jag har fått. Det uppskattar jag verkligen och jag kommer att använda det som mall, eller åtminstone en utgångspunkt, mot vad jag ska sträva efter. Detta gäller också vad #11 Walker67 skriver. Faktum är i helgen så var det på första gången på väldigt länge som jag inte var ute och promenerade på Söndagsmorgonen som jag brukade göra när jag är hemma i min lägenhet och tvånget infinner sig. Det är betydligt lättare att hantera ångesten när jag t.ex. är hos mina föräldrar eller ute på arbete på annan ort då jag har bytt miljö, så detta var verkligen ett framsteg.

#10 Tack för tipset Sylvia och jag har redan varit i kontakt med min gruppchef här på kontoret och jag träffar faktiskt en annan KBT, detta är vad psykoterapimottagningen rekommenderade efter introduktionsmötet jag hade innan jul, och hade mitt första möte med henne förra veckan. Detta kommer att hålla på veckovis fram till slutet av juni eller så och första mötet gick bra och det är riktigt uppfriskande att på prata med någon som har en annan infallsvinkel och fokuserar inte enbart på ätstörningen som KBT på ätstörningskliniken har en tendens att göra. Det är visserligen en student under utbildning som jag pratar med, men det kändes bra.

#11 Ursäkta mitt ordval men j***ar, det trodde jag inte att det var så överdrivet som bara en fritidsmotionsnivå. Och då vill jag återkoppla det till vad jag skrev till Linda innan (#9) att det är skönt att få något konkret att jobba med. Jag ska faktiskt använda ditt råd med 20 000 steg på veckorna och 25 000 steg på helgerna som ett första steg att komma över mina tvångstankar.
Men det finns mycket som skrämmer mig och så som jag lever nu så känner jag att min livsstil, vad jag äter och vad jag sysselsätter mig med, inte riktigt kommer att fungera ifall jag minskar mina promenader och vad det kommer till min livsstil så har ja mina saker som jag gör som jag helt enkelt inte vill ge upp. Men samtidigt så kan jag inte ”belöna” mig att göra dessa grejer utan att jag har gjort mina ”måsten” som promenaderna. Detta kan vara allt från att äta snacks, äta ute, äta middag, slappa i soffan o.s.v. Sen hör jag från olika håll at jag ska unna mig o.s.v., men det börjar bli en vana det med och om jag drar ned på mina promenader eller slutar helt vissa dagar så är det ytterligare en ”vana” som jag måste bli av med. Det känns som att man är fast i ett hamsterhjul emellanåt.
Walker67
1947 • Växjö
#13
13 januari 2020 - 19:51
1 Gilla 
Det jag skriver nu är nog inte till hjälp för A J, men kan vara tips till någon annan, som skulle hamna i en liknande situation.
Fram till 20-årsåldern hade jag ett "normalt" ätbeteende dvs jag åt som de flesta människor och även det som bjöds vid olika tillfällen. Under militärtjänsten hände något med mitt förhållande till mat; oregelbundna stora och små måltider, ofta illamående, svårt att sova med mat i magen.
Problemen försvann inte efter muck trots att jag försökte äta på bestämda tider. Jag kom dock på en som jag tyckte "smart ide`" och det var att sätta fingrarna i halsen varje gång jag mådde illa av något jag ätit.
Jag tränade och tävlade samtidigt på en rätt hög nivå och det gjorde att jag gick ner i vikt, låg på 65-66 kg i mitten av 1970-talet, vilket dock inte var något som jag önskade.
En dag bestämde jag mig för att bli "asocial" dvs att tacka nej till fika, godis, mat osv som jag visste skulle utlösa illamående, vilket inte var lätt alla gånger. Jag lade märke till att vid besök hos mina svärföräldrar hade jag små problem och kom fram till att långa intervaller mellan måltiderna passade mig. Jag införde frukost, middag och kvällsmat, där kvällsmålet (efter träningen) bestod av soppor av frukt, blåbär nypon, smörgåsar och nescafé i stället för vanligt kaffe. Visst blev det återfall någon gång, då jag ätit något olämpligt, men det funkade rätt OK ändå. Det har givetvis medfört att jag tvingats tacka nej till både mat och fika, om det inte passat in i mitt upplägg, men hellre det än att komma tillbaka till den där matcirkusen.
Jag har kommit fram till att jag är en "långsam variant" vad gäller genomgång av föda från intag till uttag. Det gäller bara att acceptera att man har den egenskapen på gott och ont. En fördel är att jag kan klara mig utan mat i 6-7-8 tim utan bli hungrig och nackdelen är väl att det blir för långsamt näringsupptag vid tävlingar på långa sträckor typ maraton.
Jag skriver detta ifall någon annan skulle uppleva liknande problem och kanske då är en "långsam variant".
Monica Carlsson
1971 • Partille
#14
13 januari 2020 - 21:07
Gilla 
#12: Jag tycker att du är stark och modig som öppnar upp din situation, både här och på jobbet. Jag vet såklart inte vad som är rätt för dig eller vad som gör dig "lagom distraherad" så du slipper de dåliga tankarna så ursäkta om funderingar eller ideer inte alls stämmer för dig, men. Det låter som du går dina rundor ensam? Kan t ex en hund hjälpa dig att se nya/andra saker med nya ögon, när du tar dina rundor? Känner du någon som har en du kan/vill/vågar ta en runda med, om du inte är hundrädd vill säga?

Jag hörde en intervju med artisten Jenny Wilson i podden Värvet, om jag minns rätt: att hon efter en andra sväng med cancer skaffade en hund och via den upptäckte en ny värld, ett nytt tempo i tillvaron liksom, via deras långa promenader i skogen. Hunden fick liksom styra henne. Som jag minns det var det väldigt fint när hon berättade om detta. https://värvet.se/podcast/93-jenny-wilson/
1988 • Växjö
#15
27 januari 2020 - 11:48
1 Gilla 
Tack så mycket för alla svaren. Jag uppskattar verkligen att det är så många som är så villiga att dela med sig om sina erfarenheter :D.

Jag har försökt få ordning på saker och ting men jag börjar känna att det påverkar mitt arbete och jag går tidigare bara för att jag ska hinna med mina promenader.
Jag har som mål att försöka minska ner mina promenader och det ser just nu ut såhär:

- Vardag: 28 000 - 30 000 steg om dagen.
- Lördag: 40 000 steg.
- Söndag: Vilodag (om jag verkligen lyckas).

Jag tror jag vet vad ni kommer att tycka. Det är förmodligen för mycket. Men det är så det ser ut just nu och jag vill verkligen minska.
Mitt andra mål är:

- Vardag: 20 000 - 25 000 steg om dagen.
- Lördag: 25 000 steg.
- Söndag: Vilodag (återigen om det är möjligt eller om ångesten tar över).

Det är en rejäl minskning och jag vet inte hur jag kommer att reagera, kommer förmodligen att minska i etapper.
Är det normalt för en person som sitter still på jobbet som jag gör? Vad anser in med så mycket erfarenhet?
Marie
1985 • Göteborg
#16
28 januari 2020 - 20:42 Redigerad 28 januari 2020 - 20:46
1 Gilla 
Med brasklapp för att jag har 0 erfarenhet av ätstörningar och liknande, så jag ska inte ens ge mig in på att ge tips om hur du ska hantera det. Din KBT-terapeut vet antagligen bäst. Det låter dock som att du ersätter din anorexi med ortorexi. Men för att jämföra med vad som är normalt så får du också tänka på att vi som hänger här på träningsforum generellt sett tränar mer än medelsvensson.

Rekommendationen i Sverige och från t.ex WHO har länge varit att gå 10 000 steg/dag, och det är en rekommendation som många människor får anstränga sig för att nå upp i. En snabb googling ger att en genomsnittlig kontorsarbetare går ca 4000-5000 steg/dag, om man inte tränar extra. Skulle gissa att en medelsvensson utöver det tränar ca 2-4 ggr/vecka, 1-1,5 h/gång. På senare tid har man höjt rekommendationerna till att 15 000 steg är lagom.

Förstår att det är en stor omställning för dig att minska så mycket, men en stegvis minskning som du skriver om är säkert en bra metod. Men om du bara lyckas minska ditt promenerande dit så tror jag inte du behöver göra några andra förändringar i din kost för att börja återgå till normalvikt. Det är inte konstigt om du känner dig trött och sliten nu, som #11 sa så är din träningsmängd extrem just nu och kroppen behöver återhämtning.

Lycka till!
1988 • Växjö
#17
9 mars 2020 - 09:56
1 Gilla 
Hej igen.

Som en lite snabb uppdatering så har det varit svårt att genomföra mina planer som jag skrev om innan. Ångesten blev helt enkelt för stor, speciellt då viktuppgången, mitt allmänna tillstånd och psykiska hälsa har hindrat mig från att göra framsteg.

Så jag skulle och vilja be någon erfaren (ni här är ju så erfarna och duktiga :D) här på Jogg.se att ge mig en rimlig promenadplan, och gärna ätplan baserad på ätschemat som består av 5-6 mål om dagen (frukost, mellanmål, lunch, mellanmål (?), middag & kvällsmål). Om någon kunde hjälpa mig med detta så vore jag extremt tacksam då de på ätstörningsklinken, i ärlighetens namn, inte har så stor erfarenhet att hantera sådan här fall som jag befinner mig i, dvs viktnedgång och ätstörning pga överträning. Jag vet inte om jag ska kunna anses som ett unik fall (för i min mening så är alla ett unik fall) men jag börjar bli lite desperat då jag känner att jag inte kommer någonstans.

Men misstro mig inte, de har hjälp mig på många sätt men de är lite bristfälliga när det kommer till sånt här.

Tack så mycket på förhand (från en desperat snubbe :D).
Jukka Sandin
1957 • Alingsås
#18
15 april 2020 - 23:35
Gilla 
Hej AJ o ni som har deltagit i tråden. Jag vill börja med o säga att jag är totalt novis när det gäller anorexi, ångest eller tvångsbeteenden. Jag förstår mig inte på psykisk ohälsa, för det är väl psykisk ohälsa denna tråd handlar om o jag har tolkat det som att du har en kbt samtal o du har pratat med gruppchefen på jobbet.
Om detta inte är psykisk ohälsa som ska diskuteras utan ett seriöst försök att får råd hur mycket eller lite du skall träna (gå).

Om du vill "bara" gå så behöver du inga rekommendationer om antal steg eller antal tillfällen/dag/vecka/månad/år/sekel. Du behöver inga råd hur fort du ska gå, vilket antal steg/minut du ska ta. Vad jag menar är att du använder inga träningsparametrar när du går dina steg. Jag har förstått att du går varje dag o att du vill gå en viss mängd steg. Dock har jag inte hittat loggade uppgifter om dina steg här på jogg.se sedan 2017, då det finns några löppass.

Jag kan berätta lite om min bakgrund. Har alltid träna tävlat o kroppsarbetat gymmat mm. Skidskytte, banlöpning, marathon terränglöpning cykel mtb. Vissa dagar fanns det 3 träningspass itöver heltidsarbete. Kompisen sprang 300km/vecka o tillhörde svenska landslaget i marathon. Kan säga att du ligger i lä i det sammanhanget men du talar ju inte om vilket sammanhang du vill tillhöra.

Vill du träna mycke så har du alla förutsättningarna. Gå med i gångklubb o fråga kbt om dietist. Tränar man mycket måste man äta mycket, dock inte godis. Vill du inte träna låt bli eller skaffa en kompis o gå med. Tränar och tävlar du inte behövs inga råd/rekommedationet eller scheman. Onödiga parametrar. Vill du gå mycket, gå mycket då, det är bara du som kan påverka din situation. Du kan förändra din situation, hitta parameter-vem är du tävlar emot- eller vem vill lugna o rättfärdiga belöninggodiset. Behöver man straffa sig fär att rättfärdiga sina matvanor osv. Drnna tråd öppnades 8/1 iår o sista kommentaren va 9/3 under den tiden hinner man springa 360 mil.om man tllhör världseliten. Vad är målet o har det hänt nåt med promenaderna.
1969 • Stockholm
#19
23 april 2020 - 13:35
Gilla 
Hej Stark gjort att dela med dig dina tankar och funderingar bara det är en bra början.

Så om du vill ha lite råd måste man börja med det som stressar dig och som gör att att hamna i det tillstånd du beskriver.
Många saker sker omedveten och stress byggs på att det minsta tänkbara och allt beror sedan hur kroppen väljer att tackla det.
Att lägga till träning även promenader i en stressad kropp hjälper nog inte så mycket om det ifrån en början känns som ett måste. Allt kring ditt liv som du upplever som ett måste hjälper dig att bygga på stress. Du måste börja med att titta omkring dig vilka om det finns några som gör att din energi urholkas i det dagliga utan ens du märker det.
Sedan måste du så klart titta lite på hur du vilar och kosten man behöver inte komplicera det men kost är viktigt för att du ska få in dig rätt energi och vitaminer. Visst kost är i sig inflammatorisk och bara där kan vara en början att titta på och kanske förändra.
Genom att äta "rätt" kan du faktisk glömma kalorier och liknande och få din metabolism tillbaka genom att äta dig mätta på bra råvaror.
Du kanske ska fundera på att cykla med lite tills du kan lista ut vad är det som orsakar inflammation i dina led. Sedan har du stilla sittande jobb men det har vi de flesta så det gäller att titta runt och se hur kan du introducera rörelse i det. Typ glöm hissar, stå för det mesta, tar du en buss kanske du kan slippa bussen varann dag etc.
Sedan är det med vila som man måste jobba med för att kunna få återhämtning. Utan vila så är det förutsättningar för mycket annat bra väldiga låga.
Någon som du kunde investera med är att göra en blod kontroll för att se att dina värdet är normala. enklast kan du göra via Werlabs. obs jag rekommendera detta men har inte med de att göra men jag gör det själv årligen och det är värd det. Ibland betalar högt för att serva sin bil, båt eller cykel men man glömmer sig själv som är det är det viktigast. Genom att göra det kan du fånga ifall du har brist på några eller någon vitamin/mikronutrient som gör att din kropp inte hänger med.
Alltså du kan också avhjälpa dig själv ganska mycket genom att börja mäta någon som kallas HRV - Heart Rate Variability.
Mätningar kommer att skapa ett fönster till din kropp och med en bra baslinje och ett bra jämförelse med personer i din grupp ålder du kanske hitta lösningen på det som spökar om det är fortfarande relevant dvs.
Sakta men säker kommer det att bli bra bara du ger dig tid och glömt att stressa dig genom att tänka att jag måste göra X antal steg/km etc.
Vi alla kryper innan vi kan gå och ibland måste man tillbaka dit för att börja om början.
Hoppas att allt ordnar sig. Du kan absolut göra det. Sista rekommendation är tänk positiv och oavsett vilken människa du träffar dagligen så glöm inte ha ett leende i dina läppar, Alltid!! Du kommer att se hur det kommer att hjälpa dig och andra kring dig. Och hur stämningen ändras i allas fördel. Gör i alla fall et försök :-)
Niklas Axelson
1965 • Halmstad
#20
24 april 2020 - 14:07
Gilla 
#17 Har du testat att dra ner på promenaderna i små steg?

"Jag promenerar ca 1,25 h på morgonen och 3 h på eftermiddagen efter jobbet. Detta ger ca 32 000 steg."

Kanske skulle kunna köras ca 1,25 h på morgonen och 2 h på eftermiddagen efter jobbet.

Och istället för att gå 06:00 – 13:30 på helgerna, så kanske köra samma sätt som du kör på vardagarna. Alternativt att dra ner på antalet timmar du går, t.ex. köra 07:00 - 12:00 istället.

Med tiden kan du dra ner på det mer när du känner dig redo för det och du har lyckats fylla dötiden du får med annat.

Vet inte riktigt varför du äter så ofta som du gör, om det helt enkelt är samma beteende i grunden, men har du funderat på att äta färre gånger men mer varje gång? Du kan ju köra samma antalet kalorier vilket bör betyda att du får större portioner. Om nu inte antalet gånger du äter beror på att din magsäck är så liten så att du inte kan äta så mycket varje gång. Men magsäcken är ju töjbar.

Men eftersom du inte lyckats ändra beteende hittills, så försök hitta en annan väg att förändra beteende. Att dra ner på ditt "beteende" för mycket kan bli för jobbigt. Som att dra ner mycket på maten när man ska gå ner i vikt, det är många som inte klarar det. Försök att dra ner på det i mindre steg så att förändringen kan bli hållbar i längden och du slipper abstinens.

Förhoppningsvis känns det helt ok efter att tag att bara gå t.ex. 25k steg istället för 32k steg. Sedan kan du minska på det lite till tills du når en nivå du faktiskt känner att du kan leva med utan att känna att du är slav under ditt beteende.

Angående maten så vet jag inte riktigt den bakomliggande orsaken till dina 6 mål om dagen så svårt att ge förslag där. Är det för att du känner att du måste äta så många gånger. Så att äta 3 gånger om dagen blir för få gånger du får äta per dag, även om du skulle äta samma antal kalorier? Eller är det en kalorigrej, du går så pass mycket så att du måste äta så många gånger för att få i dig ett ok antal kalorier?

Grundar sig beteendet i att du måste nå ett visst mål, eller att du bara måste promenera/äta och att målet är helt orelevant?

Har du svaret till det sista här så blir det kanske lättare att gå vidare. Att bara säga, gå mindre, är väl att göra det lite för enkelt för sig om du inte vet varför du känner att du måste gå så mycket.
< < < 1 2 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.