Löpning Träning 9 inlägg 4727 visningar

När det tar emot under passet

1975 • Växjö
#1
21 december 2014 - 11:33
Gilla 
Ni som springer, vad är det som tar emot när det börjar bli jobbigt under springpassen? Själv har jag nog aldrig fått sluta springa pga. mjölksyra i musklerna utan det är istället känslan att jag inte får någon luft. Är som att ha en kudde framför munnen. Det är väl därför det tar 45 min att springa en mil trots att man plågar sig till max. Låter som ett ånglok när jag stånkar fram. Det är ingen ansträngningsastma har doktorn sagt. Är kanske således helt enkelt bara klen av naturen, he he. S å jag bara undrar vad det är som gör att ni andra måste sänka tempot eller sluta springa under passen? Mer än jag som upplever bristen på luft som problem? Skulle vara kul att behöva stanna pga mjölksyra för en gångs skull:)

Jenny
1974 • Knivsta
#2
21 december 2014 - 21:23
1 Gilla 
Jag, som springer betydligt långsammare än du, upplever snarare att det är trötta och tunga ben som är den största bromsen i min löpning och jag rent flåsmässigt skulle orka springa både snabbare och längre än vad benen tycker är ok.
1949 • Göteborg
#3
22 december 2014 - 09:22
Gilla 
Det verkar alltså vara individuellt vad som är flaskhalsen. Under många år upplevde jag aldrig att det var benens ork som brast utan flåset. Jag tolkar det som att bränslet (syret) inte räckte. Då är det ju antingen lungorna som begränsar eller hjärtat som inte orkar forsla blodet tillräckligt snabb, syrerikt fram till musklerna och -fattigt tillbaka till lungorna. Ergo: Träna hjärtmusklerna mer t ex med intervaller eller backe.
Nu efter ett års uppehåll i löpningen känner jag ganska ofta att det är benmusklerna som är svaga punkten. Då vet jag ju vad som ska fokuseras på!
1973 • Norrköping
#4
22 december 2014 - 09:31
Gilla 
Håller helt med jenny! För mig, som är jättelångsam, är det benen som blir tunga. Känslan av att röra sig i vatten, typ. Fast det är väl inte mjölksyra?
På en läkarkontroll en gång ficks jag veta att jag har 100% syresättning av blodet, vilket tydligen inte är fallet för alla. Och jag blir liksom inte andfådd...
jag har funderat en del på varför jag känner mig så tung och trött när jag springer, men säger som du: klen av naturen fast på ett annat sätt :-)
1984 • Stockholm
#5
22 december 2014 - 11:18
Gilla 
Jag känner ungefär som du hulk, oftast är det flåset som är flaskhalsen. Är jag riktigt nertränad kan jag sakna snabbheten (sega ben) och på korta intervaller kan syra bli bromsen (16*200m var senaste passet där syra bromsade - det kan du ju testa om du vill få mjölksyra och sabba formen ett par veckor ;)

Har man inte tillgång till tillräckligt med syre så får man förbättra antingen löpekonomin eller syreupptaget. Lokalt i musklerna (mängdträning) eller centralt med en förbättrad slagvolym (hårda intervaller verkar effektivast vad jag läst). Höghöjdsträning kan ju också funka på kort sikt. Eller bloddoping då om man är lagd åt det hållet men det är vi ju inte.

Jag har länge undrat om man har en syre-flaskhals som gör så att en viss typ av aerob förbättring är det enda som egentligen gäller. Alltså om det är så enkelt att det antingen kommer för lite syre från hjärta+lungor (central flaskhals) eller så kommer det tillräckligt med syre därifrån men musklerna kan inte ta upp tillräckligt mkt (lokal flaskhals). Jag har en känsla av att det inte är så enkelt men det vore kul att veta.
1985 • Pussen
#6
22 december 2014 - 20:29
Gilla 
För min del är det så gott som alltid muskeltrötthet eller den där övergripande centrala tröttheten som slår in. Muskeltröttheten på lokal nivå handlar bara om energi vilket går att fylla på med under löpandet vilket jag gör. Men den mer centrala tröttheten kommer sakta men säkert ändå,
Där får pannbenet jobba lite, eller så tar jag en kortare vätske/energipaus och laddar om skallen med lite gladare musik eller något annat inspirerande,
Lars Lindefelt
1958 • Borlänge
#7
22 december 2014 - 20:35
Gilla 
För mig är det alltid muskulär trötthet som är begränsningen. Andningen har jag aldrig sett som något problem.
Lars O
1978 • Sandviken
#8
23 december 2014 - 08:40
Gilla 
Det beror på. På kortare pass i högre tempo är det "flåset" som begränsar mig, när man försöker springa långt -dvs flera timmar i väldigt lugnt tempo - är det snarare trötta ben (muskler, leder, senor).
Men mjölksyra, det är nig isf vid explosiva backintervaller (vilket var ungefär 100år sedan sist..).
1975 • Växjö
#9
2 februari 2015 - 18:10
Gilla 
Dammar av tråden igen. Fick Ventoline utskrivet idag för att se om luftrören utvidgas. Vem vet, kanske funkar? Man griper ju efter alla halmstrån man kan. Ska prova första passet imorgon.

När jag springer korta intervaller på löpbandet brukar jag köra 10st 40 sek-intervaller på ca 20km/h, med 40 sek vila. Jag kan hålla 3.00 min tempo i cirka 2 min (fattas lite till min drömgräns - 1km på 2:59 således).

Korta intervaller tycks således funka ganska bra, även om 40 sek kanske är i kortaste laget, MEN nu är jag ju långskubbare egentligen och där orkar jag kanske göra 4km på 16 min i dagsläget innan jag måste bryta, dvs 4 min per km. Man tycker att alla pass man gjort genom åren med maxpuls och med en vilopuls kring 40 att man borde kunna vara fruktansvärt mycket snabbare än 16 minuter på 4km.
Benen kan vara hur pigga som helst, ingen värk alls, men det är som förgjort att orka springa vidare. Tycker jag borde kunna springa kilometer efter kilometer på 3:30 per km. men det kanske är jag som har storhetsvansinne helt enkelt.

Kan man haft astma utan att läkarna upptäckt det? Nåja, hypokondriker är man ju. Det verkar som att de flesta i tråden tycks stoppa pga benen,. Återkommer i ärendet om jag märker någon skillnad under morgondagens pass.
Mvh
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.