Den 16 december 2020 lanserade vi en ny design och ett helt nytt upplägg på våra sajter.
Det innebär att alla funktioner från Skid, Tri, Cykl och Svettig nu ryms här på Jogg. Läs mer här!
dit hjärtat tar mig

plötsligt händer det!

Jag skulle inte springa idag, men fick en känsla och följde den. På med kläder, på med reflexväst, på med Spotify. Jag hade ingen direkt plan; liftade med maken som skulle springa med Runacademy och tänkte att jag åtminstone skulle ta mig hem från deras mötesplats.

Så började jag springa lite lätt, bara för att känna på benen, och så svängde jag höger istället för vänster och tog en lite längre väg, och för första gången på flera år fick jag den där känslan av att kroppen bara kunde fortsätta springa i en evighet. Det var inte jobbigt, jag blev inte flåsig, jag behövde inte stanna och gå, jag bara fortsatte och fortsatte. Jag sprang lite fel, hamnade på en parkering och fick klättra uppför en liten slänt (den var liten, men det var lerigt och halt), men jag fortsatte springa. Någonstans efter drygt 5 km blev jag tvungen att stanna till ett par sekunder vid ett övergångsställe, men så fort det blev grön gubbe sprang jag igen. Det stod en kille vid övergångsstället som också började springa och som nog tänkte att han skulle springa ifrån mig, men jag studsade lätt ifrån honom och stannade inte förrän jag var hemma flera kilometer senare.

Och jag älskade det, varenda sekund av det. Nästa gång jag går ut kommer det säkert att kännas jobbigt och jag kommer inte att orka någonting, för så fungerar löpning, men det gör inget om jag bara får stunder som denna då och då.

Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.