Ett steg i taget.

Svårt att hålla rehab-planen.

Jag tog två veckors semester innan operationen. Ville bara ta de lugnt, koppla av och träna. Med andra ord göra det som föll mig in och rå om mig själv. Det var ett utmärkt beslut. Jag kom igång rejält med träningen. Det har blivit något pass varje dag och ibland två gånger om dagen. En bra mix mellan cykling, gymmet, promenader och tro det eller ej men jag har börjat springa igen. Kort och långsamt men det funkar. Foten känns bra. Ingen smärta vare sig före, under tiden eller efteråt. Hoppas det håller i sig men jag är beredd på bakslag. Det svåraste är att ta det lugnt. Började med springa/gå, absolut inte mer än 5km och hålla nere farten till 7min/km. Det gick ju sådär bra. Efter några gånger hade jag skippat gångpauserna. Det tog inte lång tid innan jag var nere på 6:30/km. Och i förgår sprang jag 6km men fortfarande runt 6:30 tempo. Jag är totalt värdelös på att hålla mig till rehab-planer. Så fort det känns bra så ökar jag. Men jag tror inte jag är ensam om det. Det är förmodligen många här som känner igen sig, eller hur?


Det blev en hel del träning under mina två semesterveckor. Till och med löpning.

Har även hunnit med nya undersökningar i form av CT och MR. Så nu är jag inne i den jobbiga perioden av väntan innan jag får träffa läkaren. Dels är frågan hur mycket tumören har krympt? Men det som oroar mig mest är om cancern, under den här tiden av väntan sen förra undersökningen, har spridit sig. Nu på torsdag får jag besked. Inte så lång tid kvar men i dessa lägen är varje timme som en hel dag. Helt klart är att träningen har hjälpt mig. Jag mår faktiskt riktigt bra både fysiskt och mentalt. Hoppas på operation inom ett par veckor för nu är jag så jäkla redo.
Och efter operationen ska jag bli en mästare på rehab.


Undersökningarna klara. Nu är det bara att vänta.

Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.