Ännu ett ovanligt möte

I går kväll när jag var ute och cyklade tänkte jag såna där löjligt positiva tankar om att uppskatta det jag kan göra. För det gör jag verkligen. Det vore så erbarmligt trist att bli sjuk. Eller att vara i total lockdown. Det är ett par av alternativen som skulle kunna inträffa. Och i den situation vi är hinner jag ut i skogen väldigt mycket mer än vanligt.

Det var en sån bonustur som gav mig älgmötet och i morse var det dags för ännu en bonus. Förra veckan sa jag till Baddaren att jag ville ut och paddla i gryningen någon dag i hopp om att möta bäver i det vilda. Jag såg färska spår i skogen förra veckan och tänkte att det bor nog bäver i sjön även i år. Det har varit kalla morgnar så jag har inte varit så paddlingssugen men man kan ju springa tidigt.

Så, i morse när jag var ute stannade jag till och tittade när jag sprang över ån. En bra bit bort såg jag att vattnet krusades och spanade efter vad det kunde vara. Var det inte ett litet huvud? Jodå, det var det. Och det närmade sig. Jag stod helt stilla och huvudet tillhörde en bäver. Den kom närmare och närmare och simmade rakt mot mig. Det var inte förrän den var just under mig som den dök. Och sen kunde jag följa luftbubblorna en lång bit bort innan den dök upp igen och försvann.

Jag älskar såna här magiska ögonblick. Jag har aldrig någonsin tidigare mött en bäver i det vilda. Så otroligt fin och jag var uppspelt halva dagen. Känner att jag börjar bli lite bortskämd med ett möte i veckan nu utöver de vanliga rådjuren och hararna. Sånt här får man inte uppleva på löpbandet! Undrar vem jag träffar nästa vecka?

Ha det,

Mackan

7 kommentarer till inlägget

Monica Carlsson
1971 • Partille
#1
7 maj 2020 - 20:17
Jag har också haft corona-bäver-möten nu precis! När vi varit påbudna att arbeta hemifrån, har jag bytt restiden med bil till jobbet mot en morgonpromenad, 3 km/30 minuter. 2 gånger har jag träffat en bäver! Första gången satt den bara som en våt pälsklump och filosoferade vid åkanten, andra gången kom den simmande, jag fick se den länge tills den såg mig, och då smällde den den till med svansen och försvann med ett rejält plask! Men förstås extra kul att träffa den när man sitter i en kajak!
1967 • www.sapiens.se
#2
7 maj 2020 - 20:39
Kul Monica!

Ja någon dag får det bli ett kajakmöte men jag vill ha upp temperaturen på morgonen några grader innan jag sticker ut och paddlar.

Jag tycker att det är ett genuint häftigt djur. Små ingenjörer. :-)
Monica Carlsson
1971 • Partille
#3
7 maj 2020 - 22:01
Ingenjörer snedstreck sabotörer... hahaha! Inte kul att vara träd!
Monica Carlsson
1971 • Partille
#4
7 maj 2020 - 22:02
PS: Jag var också helt speedad båda bäver-dagarna, mina kolleger tröttnade på att se mina suddiga mobilbilder och berättelser...
1967 • www.sapiens.se
#5
8 maj 2020 - 08:14
Ha ha!
1967 • Rättvik
#6
8 maj 2020 - 16:20
Tänk vad mycket naturen har att ge oss. Vilken lycka det är att kunna bege sig ut och bara njuta.
Jag paddlade bredvid en bäver förra året och det är en härlig känsla att se dem på nära håll.
Har också blivit halvt ihjälskrämd av en för många år sedan då jag kom gående efter en å i skymningen och det var helt tyst och underbart. Jag hann aldrig se den men däremot hördes den väldigt väl när den slog svansen i vattnet och dök :)
1967 • www.sapiens.se
#7
8 maj 2020 - 17:28
Häftigt! Ja dom har rejäla svansar att plaska med. Visst är det så att det är lycka att kunna vara ute och njuta så då får man passa på att göra det. :-)
Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.