RunTobyRun!

Skräckblandad förtjusning?

Nej, riktigt så illa var det väl inte men nog kändes det lite skumt att gå in på gymmet igen efter nästan åtta veckor. Helst hade jag förstås låtit bli men jag känner att jag måste ta tag i ryggen igen innan den börjar protestera för mycket.

I början av mars förnyade jag mitt gymkort – fast det gällde månaden ut – eftersom jag för ovanlighetens skull råkade ha plånboken med mig när jag tränade. Vad det nu skulle vara bra för? Bara några dagar senare slog Coronan till på allvar i Sverige och då kändes det där gymkortet som en rätt korkad investering…

Det var dock inte bara den allmänna rädslan för smittspridning som höll mig borta från gymmet utan även en misstänkt inflammation i axeln, som höll i sig i ett par veckor och där smärtan på något märkligt sätt tycktes flytta sig mellan axeln, nacken och överarmen. Och så, framför allt, det faktum att våren stod för dörren och med värmen minskar ju automatiskt lusten att träna inomhus.

Med andra ord: det såg ut att finnas goda förutsättningar för att skjuta upp nästa besök på gymmet till någon gång i höst, när det åter börjar bli mörkt och regna skånskt pissregn på tvären.

 

 

Men i lördags morse var det alltså dags igen – påskyndad av små varningssignaler från ryggslutet och är det något jag inte vill ha igen så är det ont just där så det var bara att bita ihop. Jag var dock nästan ensam så vi det var inga större problem att hålla distansen till andra under mitt korta pass. Så även i morse, då jag började dagen med att gymma lite för att få en bra start på hemma-arbetsdagen.

Konstaterade snabbt att jag på denna relativt korta tid hunnit tappa en del styrka i högra armen – den där inflammationen satt. Styrka är uppenbarligen en färskvara…

I lördags gjorde jag även en övning för vaderna – stående vadpress – vilket kändes rejält efteråt, även om träningsvärken inte var riktigt lika illa som i höstas när jag testade den här maskinen för första gången och sedan knappt kunde gå på flera dagar…

RunTobyRun!

www.runtobyrun.se 

2 kommentarer till inlägget

Monica Carlsson
1971 • Partille
#1
4 maj 2020 - 08:15
Klokt, när man känner att det börjar nypa lite smått i ryggen är det nog bara att ta tag i det innan det går för långt! Bra att ta varingssignalerna på allvar.
Thobias Ligneman
1967 • Västra Ingelstad
#2
4 maj 2020 - 09:36
Hej Monica, behöver inte vara gamla skadan som spökar utan bero på att jag för tillfälllet jobbar hemma tre dagar i veckan och därmed sitter och står annorlunda.

Träningsmässigt har jag även sejfat på sistone och kört gång eller lugn run-walk-run och det har känts ok
Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.