Ett steg i taget.

Det var ju själva xxx också.

 

Ibland undrar jag om det inte är meningen att jag ska motionera över huvud taget.

Eftersom stundande operation kommer att göra att cykling också blir utesluten i kanske sex månader eller till och med ännu längre så tog jag mig en lång funderare på vad jag kan göra i stället.
Jag vågar inte tro på att min fot kommer att bli bra inom snar framtid så här behövdes något helt annat.

Inlines.
Jag var skitkass på att åka skridskor som barn och har bara provat någon enstaka gång som vuxen och då gick det i och för sig bättre än vad jag hade trott men det var ändå inget jag fortsatte med.
Nu var det dags att ta ett jättekliv utanför min bekvämlighetszon och se om det kunde vara något för mig.
Med drygt två månader kvar till operationen så har jag gott om tid att lära mig.
Nu snackar vi inte konståkning eller vad det kan heta i den här sporten. Inga tricks över huvud taget.
Jag vill kunna åka rakt fram, svänga och bromsa utan att se ut som en skadskjuten kråka.
Efter en massa googlande kom jag fram till vad jag skulle köpa.
Jag inhandlade ett par inlines samt nödvändig skyddsutrustning.
Jag får ju vara rädd om min gamla kropp och jag är inte dummare än att jag fattar att jag kommer att stå på näsan ett antal gånger under resans gång. 


Utrustning inhandlad.

Väl hemma så ville jag ge mig ut direkt. Sagt och gjort. Med full mundering gav jag mig av.
Något vingligt tar jag mig ut på trottoaren med sikte på cykelbanan trehundra meter längre fram. Jag känner redan innan jag börjar rulla att jag spänner vaderna väldigt mycket. Sakta tar jag fart. Men för varje frånskjut känner jag hur höger vad spänner sig allt mer. Smärtan ökar dramatiskt och jag hinner inte ens ner till cykelbanan innan jag måste stanna. Jag känner igen smärtan från många gånger förr men då har det handlat om löpning. Jag har med all säkerhet fått en muskelbristning i vaden. Det var helt omöjligt att åka tillbaka.
Jag fick ta av mig inlinesen och halta tillbaka i bara strumplästen. Det var tur att jag inte kommit så långt.
Högläge, ispåse, tryckförband och vila. Fattar inte hur det här lilla kunde orsaka en bristning.
Är det konstigt om man blir lite less på det hela?
Men nu har jag i alla fall grejorna.
Har jag tur så är jag på banan igen om 2-4 veckor annars får de bli ett projekt att ta tag i efter operationen.
Alltid kul att ha något att se fram emot.

4 kommentarer till inlägget

Monica Carlsson
1971 • Partille
#1
13 april 2020 - 16:27
Du får höga poäng för ambitionen att vilja och våga! Hoppas vaden läker ihop snabbt.
1964 • Malmö
#2
13 april 2020 - 17:07
Ha ha, tack Monica. Man måste ju ge det en chans innan man avfärdar det.
Matilda Sandström
1980 • Taberg
#3
14 april 2020 - 08:09
Kul att du vågar testa (inlines är ju livsfarligt)! Men fasen så surt med vaden, hoppas den läker snabbt. Skönt att läsa att du försöker hålla humöret uppe trots motgångarna! Heja dig
1964 • Malmö
#4
14 april 2020 - 11:01
Tack Matilda. Börjar bli lite mycket som går emot en nu men snart vänder det. Våren är på väg och solen skiner. Det finns alltid något att vara glad över.
Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.