Ett steg i taget.

Cancerbesked

Undrar hur många som hoppar över detta inlägg för att det känns obekvämt?

Funderade länge på om jag skulle lägga ut detta. Kanske är det för personligt. För tråkigt.
För jobbig. För nära.
Men det handlar om livet. Och livet är inte bara tjo och tjim och massor av träning.
För mig har det inte varit massor av träning på sista tiden, det har inte ens varit lite.
Jag har befunnit mig i ett tomrum medan livet var satt på vänt.
Svävat runt i min egen bubbla med ett skört hölje som kan spricka när som helst.

Den 12/2 gjorde jag en första undersökning av tarmen där jag fick reda på att det fanns något som inte skulle vara där. Det blev fler undersökningar och den 2/3 fick jag besked om att jag hade en tumör i ändtarmen och enligt läkaren var den med största sannolikhet elakartad.
Så med andra ord, jag hade cancer.

Det var svårt att ta in. Nu var det bara att vänta. Vänta på att få göra fler undersökningar. Vänta på att få träffa läkaren för att få svar på hur illa det var. Vänta på svaret om det spridit sig till andra ställen i kroppen.
Idag fick jag äntligen träffa läkaren. Hon bekräftade misstanken om cancer men den glada nyheten var att den inte spridit sig. Efter MR-kameran på fredag så ska läkarna ha en överläggning och komma fram till vilka behandlingsalternativ som är aktuella.
Det kommer att bli en operation och den tråkiga biten är att det kommer att bli en permanent stomi, alltså en påse på magen. Men man vänjer sig säker vid det med. Hellre en stomi än en spridd cancer.

För en vecka sen tog jag mig i kragen och tänkte att nu jävlar får jag komma igång med träningen igen. Jag måste vara så stark och vältränad som jag bara kan innan eventuella behandlingar och operationer sätter igång. Det var mitt sätt att hantera det. Fanns det något jag kunde göra för att öka mina odds att lättare ta mig igenom detta så skulle jag göra det.
Så jag kom igång igen med träningen och jäklar vad skönt det var. Jag behöver verkligen alla de där må-bra-hormonerna. Men vad händer då? Jo jag åker på en förkylning och får lägga träningen på hyllan igen. Nu känner jag mig skapligt frisk igen men nu funderar jag på om det är så smart att gå på gym i Coronatider. Jag önskar verkligen att jag hade kunnat springa men min plantar fasciit håller ett järngrepp om min fot. 

Många tycker min reaktion på cancerbeskedet är lite märklig. Att jag inte verkar mer ledsen och upprörd.
Jag har lite svårt att svara på det men jag försöker se allt så positivt jag kan. Om det inte finns något jag kan göra åt en situation så får jag bara gilla läget och göra det absolut bästa tänkbara. Försöka fortsätta livet som vanligt. Cancern ser jag som en ny utmaning. En ny kamp jag ska vinna. Jag är mest förbannad men naturligtvis känner jag mig rädd för att jag ska ha mött min överman och att kampen ska gå förlorad. Men om den mot förmodan skulle förloras så är det inte för att jag var svag. Det var i så fall motståndaren som var övermäktig och använde fulknep. För jag ska fan göra allt för att ta hem denna seger, var så säker.

It ain`t over until the fat lady sings. 

22 kommentarer till inlägget

Monica Carlsson
1971 • Partille
#1
16 mars 2020 - 19:46
Jag trycker inte "Gilla" för att jag gillar innehållet, men uppskattar att läsa din berättelse. Jag tror att det nog kan hjälpa både dig som fått diagnosen att få "skriva av dig", och jag tror nästan ännu mer att det hjälper andra i snarlika situationer att läsa hur andra tacklar den nya vardagen. Uppskattar att du vill och vågar dela med dig!
1963 • Lund
#2
16 mars 2020 - 20:14
Håller med föregående skrivare. Bra att du delar med dig!
Tror på din inställning, att ta kampen som en ny utmaning.
1964 • Malmö
#3
16 mars 2020 - 21:40
Tack Monica & Mia. Det hjälper mig mycket att skriva och prata öppet om detta. Om det sen dessutom skulle hjälpa någon annan att läsa det så är det bara glädjande.
1990 • Henån
#4
16 mars 2020 - 21:42
<3
1970 • Malmö
#5
16 mars 2020 - 23:49
Hej Ronnie, starkt av dig att berätta. Jag har också haft cancer i tarmen. Ingen spridning och mår bra idag. Min tumör satt högre upp så de knep av en bit.

Min reaktion var som din och försökte se hoppfullt på situationen istället för att bryta ihop. Det är så olika hur man reagerar.

Jag önskar dig all lycka till och håller tummarna att det går fint för dig också. Det finns en fin gemenskap mellan "cancerkompisar" så tveka inte att ta hjälp om det behövs.

Med vänlig hälsning, Håkan
1964 • Malmö
#6
17 mars 2020 - 06:42
Tack så mycket för din kommentar Håkan. Det är berättelser som din jag kommer att bära med mig på min resa. Så skönt att höra att allt gått bra för dig. Jag har redan märkt av den fina gemenskapen och nu blev den ännu starkare, tack Håkan.
1982 • U
#7
17 mars 2020 - 10:32
Allt går att vänja sig vid, och viljan att besegra detta har du!

Ville egentligen bara skriva att jag har en anhörig som råkat ut för cancer på samma ställe för ett par år sen. Vården fungerade klockrent och det finns stor expertis att tillgå. Du är i trygga händer!

Sen gillar jag din attityd, det måste jag säga. Oavsett så är det du som bestämmer och du tar tag i det. Tummen upp för det!
1961 • Oskarshamn
#8
17 mars 2020 - 10:33
Vilket fint och personligt inlägg. Jag önskar dig verkligen allt gott i kampen mot sjukdomen. Och i träningen och i allt annat också förstås.
1964 • Malmö
#9
17 mars 2020 - 14:16
Martin, Torbjörn tack för stödet det värmer.
Monica Carlsson
1971 • Partille
#10
17 mars 2020 - 17:33
Jag har också en mycket närstående person som fick samma diagnos, men högre upp, en snabbt beslutad och genomförd operation som gick bra, en lite småseg konvalescens toppad (nä, bottnad!) med bältros, men sen! Nu friskförklarad 5 år senare. Heja alla som kämpar! Var och en måste hitta sitt sätt dock.
1974 • Växjö
#11
18 mars 2020 - 07:51
Jag har inte många vänner som har gått genom detta, men de som jag känner som har varit mer aktiv har lyckas bättre. Lycka till

"För en vecka sen tog jag mig i kragen och tänkte att nu jävlar får jag komma igång med träningen igen. Jag måste vara så stark och vältränad som jag bara kan innan eventuella behandlingar och operationer sätter igång. Det var mitt sätt att hantera det. Fanns det något jag kunde göra för att öka mina odds att lättare ta mig igenom detta så skulle jag göra det."
1964 • Malmö
#12
18 mars 2020 - 08:40
Tack Ryan. Ja det kan i alla fall inte bli sämre av att vara i så bra form som möjligt.
Matilda Sandström
1980 • Taberg
#13
18 mars 2020 - 14:26
Hej Ronnie
Vilket fint och starkt inlägg! Fint av dig att dela med dig.
Och med tanke på din inställning till att träna för att hålla dig stark så borde det öka dina chanser att klara detta.

Förstår att detta med avsaknaden av att springa gör dig frustrerad, det är nu du behöver det som mest för att skingra tankar och känslor.
Men eftersom foten strular för dig gäller det att tänka utanför boxen och hitta något som gör att du får positiv energi.
Sen beroende på behandling kan säkert vissa saker bli svårt för dig.
Men ett tips har jag.
Jag skadade benet väldigt illa förra vintern och kunde inte belasta benet ordentligt på flera månader, i början inte ens cykla.
Så jag tog mina sparpengar och köpte en kajak! Har aldrig paddlat förut men det gav en enorm frihetskänsla och jag kunde jobba mig lite trött.
Det blev min räddning från depression och jag fick härliga naturupplevelser på köpet!

Hoppas det ordnar sig för dig! Kram
1974 • Mölndal
#14
18 mars 2020 - 14:42
Livet är skört. Hoppas verkligen att du besegrar din sjukdom.
Ta hand om dig!

1964 • Malmö
#15
18 mars 2020 - 16:43
Tack så mycket Matilda. Bra tips även om det kanske inte passar just mig. Men att tänka utanför boxen är helt rätt. Jag transportcyklar varje dag så nu lägger jag in en liten omväg på kvällen. Tänkte försöka komma iväg lite tidigare på morgonen så det kan bli en omväg då också. På så vis får jag ihop några mil om dagen. Sen får det bli lite styrkeövningar hemma. Så det går alltid att få till något.
1964 • Malmö
#16
18 mars 2020 - 16:46
Tack Mikael. Något annat alternativ än att jag fixar detta finns inte. ??
Oldboy
1952 • Danderyd
#17
18 mars 2020 - 20:45
Bra skrivet! Och rätt tänkt tycker jag: gör dig stark!
1964 • Malmö
#18
18 mars 2020 - 22:16
Tack Oldboy. Ska bli så stark jag bara kan.
1967 • Södertälje
#19
19 mars 2020 - 21:41
Med din inställning är förhoppningsvis chanserna mycket stora att du vinner matchen.
1964 • Malmö
#20
20 mars 2020 - 08:04
Tack Mikael. Jag tror på en positiv inställning till det mesta.
1972 • Hägersten
#21
23 mars 2020 - 15:59
Modigt av dig att dela. Lycka till i kampen, vi håller tummarna för dig!
1964 • Malmö
#22
23 mars 2020 - 18:42
Tack Kristian. Det får mig att må bra att vara öppen och dela med mig även i livets motgångar.
Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.