Ett steg i taget.

Ofrivilligt uppehåll med löpningen.

Det blev två dagars vila från löpningen. Hade en tanke på att besöka gymmet men lät det stanna vid en tanke. Får ta tag i den biten när jag kommer hem. Är väl medveten om att det har varit dåligt med styrketräningen under en tid. Jag vet en del svaga punkter som skulle må bra av lite mer styrka. Även om det spenderas många timmar vid poolen så blir det mycket gående också. Det är lätt att passera 10000 steg när man tar ett par svängar in till byn varje dag. Igår blev det en tredje massage. Denna gången en traditionell Thaimassage. Lite hårdare och lite mer tänjning, även detta var kanon. Min lyriska beskrivning av massagen får det att låta som om jag aldrig fått massage förr men så är det inte. Däremot blir det allt för sällan. Idag blev det den sista löpningen på den här resan. Sen är det åter dags att springa på Malmös regnblanka vägar, upplysta av gatlyktornas gulaktiga sken. Och med alla kläder man måste ha för att inte frysa häcken av sig, suck.

Mer massage. Denna gången traditionell Thaimassage.

Men... Det som inte fick hända har hänt. Jag har ibland en förmåga att förneka uppenbara saker bara för att jag så innerligt vill att de inte ska vara sanna. Jag slår bort tankarna och fortsätter som om inget hade hänt. Om jag ignorerar det totalt så kommer det att försvinna till slut. Jag förstår naturligtvis hur irrationellt ett sådant beteende är och att det kan ställa till det än mer om man inte tar tag i det. Men trots det så gör jag på det viset. Jag hade problem med plantar fasciit på högerfoten i 1,5 år. Det var stundtals ett rent helvete. Nu har jag fått det i vänsterfoten. Vet inte riktigt när det började men i ärlighetens namn så har jag nog haft det i 6-8 veckor. Det har inte varit värre än att jag har kunnat springa i alla fall. Det har inte varit lika illa som när jag hade det i högerfoten men det är uppenbart att det är samma problem. Läget just nu är att jag kan springa utan några större problem. Efteråt har jag ont. Dagen efter är det något bättre och ytterligare en dag så är det så pass bra att jag kan springa igen. Det jag bestämt mig för, nu när jag fått upp huvudet ur sanden, är att börja med några veckors total vila från löpningen. Under tiden får det bli alternativ träning. Sen bara springa var tredje dag och hålla mig till max 5 km. Samtidigt så har jag lite diverse övningar att göra. Så får vi se hur det är om 4-5 veckor. Men om jag känner mig själv rätt så tycker jag nog det är bättre om 1 vecka och kör på igen som förr. Jag har säsongens första lopp den 8 mars då det är Stävie Trail som är 13 km. Då vill man ju vara fit for fight. Då kan man inte hålla på med någon jäkla rehab. Jo, jag hör själv hur korkat det låter men visst är ni många där ute som har resonerat på samma sätt, eller hur? Det finns inget lättare än att berätta för andra hur de ska göra och komma med tusen tips på hur problemet kan lösas. Men att själv följa dessa råd och att leva som man lär, som det så fint heter, är lättare sagt än gjort. Det är knappt man lär av sina egna misstag. Jag kör nästan alltid på för hårt när jag börjar känna mig frisk efter en skada. Det stora undantaget var förra gången jag hade plantar fasciit, då på högerfoten. Då insåg jag till slut att det behövdes lång tid för att komma tillbaka. Vi få väl se. Jag kämpar vidare. Jag vet att det kommer att bli bra, men inte när. Det stora problemet är att inte ens experterna är överens om vad problemet är och hur man bäst åtgärdar det. Inflammation eller inte, stretcha foten nedåt eller uppåt eller inte alls. Stretcha vaden och sätesmuskeln, stötvågsbehandling, akupunktur, växelvis kyla/värme ja listan kan bli hur lång som helst. Det är upp till den drabbade att bestämma sig för vem man vill tro på. Vi går i alla fall mot ljusare tider. Det är ju trots allt inte så himla långt kvar tills att våren är på gång i södra Sverige. Och snart är det säsongens första lopp. Så det finns saker att se fram emot där hemma om jag hinner bli frisk.  Dagens löpning, som är den sista i Thailand, började på stranden och avslutades på huvudvägen tillbaka mot hotellet.

En sista runda innan hemfärd.

Imorgon ska jag ta en fjärde och sista massage innan hemfärd, det får bli en fotmassage till. På alla plan är jag nöjd med dessa två veckorna i paradiset. Sol, bad, mat, dryck, massage, upplevelser, avkoppling och ett extra plus att jag fick till det bra med träning också. Ser redan fram emot nästa resa med spännande löprundor, vart nu i världen det kan bli?

Nöjd och med fulladdade batterier styr vi snart kosan hemåt.

Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.