Race report Malaga Marathon 2019 – eller: hur jag hastigt och lustigt blev en sub3-löpare några år innan plan

Vi planerade att springa Valencia maraton i år, men hade inte koll på att det är rätt populärt så det blev fullt. Valet föll då på Malaga som går två veckor senare; sommar i december var rätt lockande, och bana och lopp såg bra ut. Vi som åkte var jag, Mattias, Robert och Alex. Kom ner sent på fredag kväll, bodde på ett hotell 100m från start/mål. Under morgonjoggen på lördagen blåste det väldigt mycket, lite oroande men enligt rapporterna skulle det vara lite lugnare på söndagen.

Efter en lördag med mycket mat och tidig läggning var det raceday, starttid 8:30. Under uppvärmningen stod det klart att förhållandena var mycket bättre nu, lugnare vind och en behaglig temp på ca 14-15 grader. Allt kändes på topp inför starten, jag hade haft en bra träningsperiod innan och gjort jobbet, och nu hoppades jag att jag hade dagen också så borde det kunna bli sub 3:10 som var årets tidsmål på maraton. Nyligen inköpta Vaporfly Next% skulle också hjälpa mig var det tänkt. Planen var att hålla 4:25-tempo (sluttid 3:06) för att ha lite tid att gå på gentemot målet om det blev jobbigt på slutet. Långt i bakhuvudet hade jag att om det kändes väldigt lätt i början så skulle jag öka farten direkt för att inte tappa möjligheten att göra något fantastiskt, för det kändes som att förutsättningarna fanns där.

Loppet börjar med en rätt kraftig uppförsbacke upp till 3km, och efter inledande kilometrar på 4:24, 4:18 och den tyngsta backen på 4:28 med bra känsla så bestämmer jag direkt att revidera mitt måltempo till 4:20. Kroppen känns starkare än någonsin. Skorna känns verkligen bra också, jag tar inte i särskilt mycket utan flyter bara med.

Efter 8km råkar en km på 4:13 slinka in, nästa på 4:14. Hmm. Jag reviderar till 4:15-tempo. Passerar milen på 43:06 och tuggar vidare med bra känsla. Banan går nu norrut längs strandpromenaden och sen tillbaka, så det är flackt och fint. Lite vind men inte så att det stör särskilt mycket. Hela andra milen ligger tempot mellan 4:10 och 4:20, och när jag passerar halvvägs på 1:30:15 så bestämmer jag mig slutgiltigt för att gå för sub 3. Jag kan inte veta om jag får en sån här chans igen, kroppen känns perfekt, förhållandena är i stort sett perfekta, ingen kommer ihåg en fegis, jag kör!

Under hela loppet får jag med mitt Sverige-linne mycket ”Heja Sverige!” från svenskar i publiken, och vid ett sånt tillfälle vid 22km utbrister en norrman framför mig ”Och heia Norge!”. Vi börjar snacka, han hade också sub 3:10 som mål men har även han en lätt känsla. Jag säger att vi borde växeldra för nu blir det motvind i 5km. Det går fantastiskt bra nu, och vi ökar faktiskt farten ännu mer i motvinden. Jag känner mig oövervinnlig, och vi plockar mycket folk. Vid ca 27km kommer vi ifatt 3:00-farthållaren, och ansluter till gruppen. Inget större problem att ligga kvar i klungan som blir mindre och mindre allteftersom folk kroknar. Passerar 30km på 2:07:31, exakt 4:15-tempo.

Jag och norrmannen (som heter Rune) tappar bort varandra vid en vätskekontroll och nu börjar det kännas att jag sprungit snabbt och långt. Försöker ändå gå ifrån 3:00-flaggan då jag tycker det börjar gå lite långsamt. Strax efter, vid ca 33km, pirrar det till i höger vad. Fan! Nu gäller det att vara kall och styra skutan i mål på ett försiktigt men ändå snabbt sätt. Håller uppe farten i några km till, får sen ett tydligt hugg i vaden och sänker farten. Försöker nu landa framför kroppen för att skona vaden, och tänker på att ta i med vänster ben och bara låta höger ben följa med. Det går också lite uppför nu mellan 36km och 38km och jag vågar inte springa snabbt uppför med vaden. Jag har nu släppt farthållaren som sakta försvinner iväg i takt med mitt hopp om sub3… Ökar energiintaget nu, tog bara två av mina sex gel första halvan men nu tar jag flera på kort tid samt GT-tabletter, och tar sportdryck på varje station.

Vid 38km vänder det nedåt, och jag försöker öka farten, främst genom att öka kadensen. Utför känner jag att vaden håller, och stärkt av ett mäktigt publikstöd ner genom Gamla stan samt konstant peppning av följecyklisterna runt 3:00-farthållaren (vamos, vamos!) vågar jag trycka på mer och mer. Börjar se flaggan igen efter 41km och känner nu att håller bara vaden så måste det bli sub 3, farthållarna brukar alltid gå i mål snabbare än tiden. När jag kommer in på upploppsrakan är jag 70-80m efter, men jag märker att det är ett långt upplopp och ser på klockan att tiden tickar oroväckande snabbt, 2:58, 2:59… Ger nu allt jag har men ser att farthållaren börjar spurta också, jag hinner aldrig ikapp och han går i mål på strax över 3 timmar på bruttotid, ajdå! Har ingen riktig koll på hur många sekunder efter jag var i starten så trycker på max, passerar mållinjen och knäpper min klocka på 3:00:01. Hur långt innan startlinjen tryckte jag igång egentligen? Träffar Mattias som sprungit halvmaran och hejade på upploppet, och får reda på min bruttotid 3:00:21. Någon nettotid har inte kommit i appen än. Träffar norrmannen Rune som kommit in på 3:03 och är riktigt nöjd. Lever i osäkerhet ett tag till, tills tiden till slut tickar in: 2:59:57!

Legendariskt firande påbörjas därefter, och går vidare in i natten…

Sub3... Nu kan jag vara nöjd även om jag aldrig skulle förbättra denna tiden. Kan fortfarande inte förstå att jag lyckades med detta, behöver påminna mig om att jag inte drömt alltihop. Jag är stolt över sättet jag genomförde loppet på, men också över att jag orkat göra det tuffa jobbet i träningen inför. Allt gick så perfekt som man någonsin kunde önska, och det problem som dök upp lyckades jag lösa. Och skorna var grymma! Uppenbart att jag inte kommit under tre timmar utan dem. Kan verkligen rekommendera loppet och Malaga som stad var helt otroligt trevlig. Känns helt ok att Valencia var fullt såhär i efterhand!

Sluttid 2:59:57. Personbästa med 14:03. Halvorna på 1:30:15/1:29:42, split på -0:33. Placering 258 totalt, 237 i herrklassen, 96 i M40.

/Andreas

5 kommentarer till inlägget

1971 • Nykvarn
#1
19 december 2019 - 08:37
Härlig läsning Andreas stort grattis! Första sub3 är ju väldigt speciellt och det fixade du trots vadproblem, imponerande sprunget! Minns att det ju inte var länge sedan du klarade milen sub40 på Varvetmilen i Södertälje. Blir det en satsning på halvmaran i sub 4 min/km under 2020 månntro? Då kanske vi ses i startfållan för Kungsholmen Runt?
1975 • Tyresö
#2
19 december 2019 - 09:47
Tack Staffan, är förbluffad att det räckte ända till sub3. Var bara tre mån sen jag gick under 1:30 på halvmaran i Sthlm (rätt kraftigt under men ändå). Minns att jag träffade dig i målfållan då... Och ja sub40 var ju ett år sen drygt. Kommer satsa på 1:24:24 på halvmaran under 2020, men den här formen borde det gå tycker jag, känns tuffare med sub3. Eventuellt på Kungsholmen runt ja. Får fundera lite på vad jag ska sikta mot på maraton också, sub3 var ett sorts slutmål så nu får jag sätta nya mål!
1974 • Falköping
#3
21 december 2019 - 17:52
Wow, grattis! Har också en dröm om sub3 på en mara men känns tufft i Stockholm som är det enda jag sprungit, iofs flera ggr.
Sitter precis och funderar på om Malaga Marathon kan vara något för nästa år... Vill ha en lättare bana och lite värme:-)
1975 • Tyresö
#4
25 december 2019 - 21:29
Tack så mycket! Ja Stockholm är ju tuffare men inte omöjlig. Kan rekommendera Malaga, banan är bra för att göra tider, finns dock ännu snabbare banor. Vädret i Malaga i december är väl ungefär som Stockholm i juni :)
1974 • Falköping
#5
26 december 2019 - 17:55
Det blev en anmälan till Malaga:-) Berlin blir det förhoppningsvis lite längre fram...
Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.