RunTobyRun!

Bulltofta och rolig statistik - till slut

Valde bort Malmöloppet i söndags och sprang i stället i min egen ”bubbla” ute i Bulltofta.

Känns som att det var 20 år sen jag sprang där senast och jag kände inte igen mig alls – men slogs av att det faktiskt är överraskande kuperat för att vara Malmö. Fast i själva verket är det bara tre år sedan jag sprang där. Blodomloppet hade ju sitt tävlingscentrum inne på ”cirkusplatsen” men den rundan gick till stora delar utanför själva rekreationsområdet. Tränat därute har jag däremot inte gjort på väldigt länge, inte sedan 1900-talet.

5-kilometersrundan går mestadels på grus och är helt OK – förutom märkningen som det är lite si och så med. Hade alla skyltar sett ut som den vid långa sega backens fot (bilden ovan) hade det inte varit några problem att hitta men på ett kritiskt ställe fick jag faktiskt gissa mig fram. Blev nog fel på första varvet så nästa varv prövade jag den andra stigen i stället… Och någon egentlig start- och målpunkt lyckades jag heller inte hitta – trots att den borde legat precis bakom serveringen och omklädningsrummen, någonstans vid minigolfen. Dåligt!

Ny märkning är dock på gång, hälsar ansvariga på Bulltofta som är medvetna om problemet. Gav dem tipset att, eftersom det finns belysning längs hela varvet kan det kanske vara en bra idé att märka alla stolpar med  gul tejp, då syns det dessutom från båda hållen – inte bara för den som springer medurs. Lovar att komma tillbaka så småningom och kolla hur det gått med den saken…

Nu återstår det bara fem dagar på mitt sjätte år som löpare och sett till träningsmängden har det varit det  i särklass sämsta. 

Efter kvällens runda står träningsdagboken för 2017/2018 på drygt 925 km, vilket är långt under årsmålet på att springa minst 1200 km och snudd på ofattbart långt från fjolårets total på 1433 km. Men så blir det ibland och det är som det är, inte så mycket att göra något åt.

Desto roligare är det att kolla in statistiken ovan över hur mitt träningstempo utvecklas under året i takt med att mitt knä blivit bättre – från den första korta joggen på 200 meter i januari, via jogg-walk-jogg till att faktiskt klara en halvmara. Och dessutom i allt bättre tempo.

I dag blev det 7.8 km, där jag spurtade sista 1100 under 5 minuter (4:25/km), vilket faktiskt är det snabbaste jag sprungit ”Sagavarvet” sedan november 2014. Bara en sån sak!

RunTobyRun!
www.runtobyrun.se 

Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.
 annons