Berlin sub3, en hälsena senare och comeback 2018

Knappt ett halvår har passerat sedan jag korsade Brandenburger Tor och lyckades med min marathontriumf Sub3:

2:57:27

Känns avlägset nu men ett mycket kärt och fint minne. Allt sedan det loppet har det handlat om:

rehab rehab OCH Rehab...

"The big old Classic"- En överbelastning som man bara vägrade lyssna in när man hade ett stort och viktigt mål framför sig. Så är det, så funkar det när man kämpar år efter år för att lyckas med något. Då får det kosta...

Så vad fick jag betala, vad gick notan på? En hälsena, det var väl inte så farligt? Njaeeaa, kanske inte så farligt men jävligt störig åkomma. Började i augusti och var väl inte så jobbig att deala med då det inte handlade om mer än viss morgonstelhet och viss ömhet när man tryckte på senan. Löpningen gick utmärkt och utan smärta men skiten ville ju inte försvinna...

Som vanligt tog det den där lilla extra ledtiden innan man tillslut (åter igen) insåg att jag kanske inte alltid vet bäst själv... Jag tänkte ändå att jag denna gång skulle hitta en riktigt jävla bra terapeut som kunde hjälpa mig på lång sikt att springa skadefritt. Sagt och gjort fann jag min frände Jonas hos Access Rehab, halleluja!

En elitlöpare av rang och som dessutom var grym på att förklara alla delar av skadan av orsak och verkan. Att samtidigt få en coach på köpet som satte upp programmet för uppbyggnad framåt kändes fantastiskt och förtroendeingivande!

Jag hade gått med skiten från aug till nov utan någon förbättring. Lite försök till egen rehab med tåhävningar och annat flum man plockat upp på vägen. Men när den gode Jonas började visa mig vägen framåt så tog det inte längre än en månad innan rejäla förbättringar skett, efter två månader var jag till 90% symptomfri och nu 3 månader efter vårt första möte är jag helt symptomfri! Ibland krävs det att ngn håller en lite i handen och visar vägen. Samtidigt är det fantastiskt lärorikt varje gång man går ”all in” och genomför en hel och dedikerad "Rehabresa".

Man förstår nya dimensioner av hur ens kroppen fungerar och hur kedjan funkar och var svagheterna sitter. Vägen framåt består av att fortsätta bygga grunden och styrkan för att kunna springa med god löpteknik och tolerans.

Nu är jag sjukt pepp på att fortsätta min resa framåt, åter igen skadefri och redo för en ny säsong 2018. Inte fullt så mkt grundträning i mig som jag hade hoppats men oavsett så känns grunden bra. vikten ligger kvar som i höstas så det kan nog bli ganska snabb längre in på säsongen.

Har ändå inte tänkt prioritera snabba tider och resultat detta år. Mer fokusera på upplevelse och att bygga upp mig riktigt jävla stark! Ska köra Stockholm Maran med nya banan vilket ska bli riktigt kul!

Kul att få skriva några rader!

Så vi avslutar väl med att säga:

No Pain, No Gain, Shut Up and Train! ??

Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.
 annons