Tankar under en mancold och ett bloggtips

  • Några dagars påtvingat träninguppehåll räcker för att ifrågasätta om det är värt att lägga ner alltid på träning. 
  • Mer tid hemma p pg a utebliven träning betyder inte alltid mer kvalitativ tid med familjen p g a egen grinighet.
  • Sociala medier är mest av ondo när man är sjuk.
  • Alla andra är ofta i strålande form när jag inte är det. 
  • Jag har onödigt många löparskor (en tanke som aaaldrig slår mig i vanliga fall). I nästa ögonblick; surfar löparskorea.
  • När duschade jag senast egentligen?

En skitvecka följdes av en riktig skithelg. Febriga barn följdes av febersjuk myself hela helgen. Alltså sjuk på riktigt, vi pratar feber på hela 38 grader, vi pratar smärta mellan skulderbladen, snor och så mycket hosta att jag fick gå upp kl. 04:00 i lördags morse för jag väckte både mig själv och hustrun när jag höll på att hosta lungorna ur mig. Vi pratar mancold. Vi snackar mysbrallor, fleecetröja, buff runt halsen och dubbla ullstrumpor.Inomhus. Finns det något ofräschare än mjukisbyxor? Jag har det nästan bara när jag är sjuk. Att inte träna betyder också att det är väldigt lätt att glömma bort att duscha. Ni hör ju själva hur fräscht det låter. 

Att vara en tränande person när man är sjuk är värre än att vara en person som inte tränar. Mycket värre. Att vara löpare med ett Instagramkonto ska vi inte tala om, det är rena rama döden! Sysslolösheten och tidsöverskottet som blir av utebliven träning ger dessutom mer skärmtid och en sjålvplågerispriral istället för att lägga telefonen ifrån mig och läsa en bok istället.

Jag scrollar flödet och möts av leende löpare, rosiga kinder och tummen upp, uppdateringar om härliga pass trots att det är grått, trist februariväder utanför fönstret. Uppdateringar om långpass och extra snabba pass. Det blir genast ännu mera synd om mig och istället för att bli inspirerad blir jag ogin och avundssjuk på ett sätt som verkligen inte är jag.

Det är också en naturlag att samtidigt som jag tror att all min grund och form försvinner av några dagars infektion – i skrivande stund jag har ju faktiskt inte sprungit på åtta hela dygn – så är andras form bättre än någonsin och grundregeln när jag själv är sjuk är att löpare jag följer och brukar vara jämn med sätter personbästan jag inte är i närheten av. Givetvis inträffade det den gångna helgen också med en sub80-notering på halvmaran samtidigt som jag harvat runt i 1:24-träsket sedan 2015. Grattis för tusan då! 

Sluta gnäll och träna mer kanske någon tycker? Det ska jag göra. Det är ju faktiskt väldigt lätt att träna mera när jag inte tränar någonting. I skrivande stund har jag gott om om att återigen bli en löpande människa, kanske redan innan helgen.

Till sist ett tips: Som jag tidigare varit inne på är vi som bloggar om löpning ett utdöende släkte men desto roligare då när jag upptäcker en ny blogg som skriver initierat och bra om löpning med fokus på träning, löpteknik och skor. In och läs A time and pace ni också!



10 kommentarer till inlägget

Jyllis
1991 • Stockholm
#1
14 februari 2018 - 17:01
Haha spot on. Själv precis tillbaka efter 14 dagars mancold och 4 duschfria dagar...Håll ut!!
1978 • Varberg
#2
14 februari 2018 - 17:58
Håll ut S å krya på dej :-) som alltid lika trevligt att läsa dina inlägg. Ha de bäst
0 • Stockholm
#3
14 februari 2018 - 20:30
That`s life.
1971 • Nykvarn
#4
15 februari 2018 - 08:34
Tackar hörrni, ja bara att att avvakta och komma ihåg att duscha, hoppas på comeback i helgen som sagt :-)
1974 • Mölndal
#5
15 februari 2018 - 09:01
Haha .. känner igen nästan alla punkter. Slående det där med duschandet :)
Jag har faktiskt inte så många löparskor (kanske 5 par) och i sammanhanget är det väl inte mycket eller?

Då barnen varit sjuka så trillade även jag dit igår. Ett par dagars vila gör säkert gott. Får vila mitt lår/höft som jag har varit sliten/skadad i sen ett långpass i skogen i december då jag sträckte mig. Tror jag.

Krya på dig!
Marcus Helander
1987 • Oskarshamn
#6
15 februari 2018 - 11:36
Fick nästan lite dåligt samvete nu för min Sub80 ;-) Känner igen mig i det du skriver. Man tror att all form är som bortblåst men du har ju en otrolig grund att stå på med många års konditionsträning så det går snabbt att komma tillbaka. Du har och kommer fortsätta att inspirera mig till utveckling inom löpningen =)
1971 • Nykvarn
#7
15 februari 2018 - 13:00
Då blir det snart jag som får önska Krya på dig Mikael :-)

Du behöver knappast be om ursäkt Marcus :-) Du får ta inlägget för vad det här, ett skämtsamt inlägg halvt förklätt som lite gnäll :-).

Det är otroligt inspirerande när löparkompisar bryter barriärer! Jag tror nog att jag snart är tillbaka. Den stora frågan för mig är vad jag gjorde för rätt säsongen 2014, då gick alla resultat min väg och jag vi mitt livs form, jag har tränat mer efter det men inte varit i närheten av de resultaten, av någon anledning. Det känns inte heller som om jag orkar eller hinner träna riktigt så hårt som verkar krävas för att ta mig tillbaka dit heller, jag har därför blivit lite långsammare på senare år men visst har jag en stabil grund men sub80 på halvan är just nu inte realistiskt, men jag har en förhoppning om en vår och sommar med mycket fartträning när snön försvinner och därmed förhoppningsvis en hyggligt snabb halvmara i höst igen, neråt 1:22 igen vore då realistiskt :)
1971 • Nykvarn
#8
15 februari 2018 - 13:42
Det är ju också lätt hänt Marcus att jag jämför mig i tron att vi är jämnåriga när så inte är fallet :)
Marcus Helander
1987 • Oskarshamn
#9
15 februari 2018 - 19:22
Förstod det Staffan :-)

Förra året stod jag still utvecklingsmässigt pga allt som hände i livet, nytt jobb, husköp och att få barn mitt i allt det. Tyckte jag tränade på hårt och bra men fick inget betalt. Det var först nu när allt landat lite som fullträffen kom. Tror livspusslet är väldigt avgörande för oss drivna tidsjagande motionärer. Vi får hoppas på en riktigt fin vår och sommar med grymma fartpass! :-)

Det är sant att det skiljer några år mellan oss ;-) Men senast jag sprang DM i halvmarathon var det samtidigt VSM på samma sträcka, då fick jag ordentligt med stryk av flertalet löpare i M50-klassen. Det var verkligen inspirerande att se hur duktiga dom var. Så jag satsar på att vara som bäst vid 50 :-)
1971 • Nykvarn
#10
16 februari 2018 - 08:36
Du är inne på något viktigt där Marcus, 2014 hade jag precis bytt jobb efter att en längre tid varit både undersysselsatt och understimulerad på tidigare jobb som var på väg att läggas ner. Jag har sagt många gånger att jag tror det var den enskilt största skillnaden som gjorde att det gick så bra med träningen det året. Jag fick väldigt mycket energi och mådde bra vilket spillde över på träningen.
Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.