Vintermaran 2016

Det var mer än 2 år sen jag sprang marathon förra gången. Den gången var det Stockholm marathon. Jag hade förberett mig bra och var taggad till tusen men föll hårt och pladask. Kan man läsa mer om här.

I höst har jag lite i hemlighet och skymundan planerat för en comeback på marathondistansen. Jag skriver hemlighet för det är så det har känts för mig. Det är väl ingen som bryr sig om ifall jag ska springa en mara eller inte så det är ju inte så att jag behövt hemlighetshålla det på riktigt. Vad jag menar är att jag tonat ner det för mig själv. Inte tänkt så mycket på det, inte sett det som årets värsta största mål. Utan mer som att ja, i november kör jag en mara igen och så får vi se hur det går den här gången.

Igår gjorde jag det iallafall, sprang Vintermaran här i Stockholm. Upplägget är så att man springer 6 varv på en 7 kilometers slinga på norra Djurgården, i november av alla månader. Landets äldsta marathonlopp är det, och ett av de större sett till antalet deltagare också tror jag. Nu betyder inte det att det är tusentals löpare som i Stockholmsmaran. Men 400 anmälda sas det att det var, och 278 gick i mål till slut.

Upplägget låter kanske inte så charmigt, och jag kan väl tänka mig mer fantastiska löp-upplevelser, men banan var småtrevlig och framförallt var varven lagom långa för att vara en bra mental uppdelning av loppet.

Uppladdningen blev riktigt dålig precis som inför halvmaran i Örebro för några veckor sen. Återigen blev jag sjuk helgen innan och den här gången hade jag feber lördag, söndag, måndag och tisdag. Blev frisk nog att ta en kort jogg i fredags och såg ingen anledning att inte starta - med lägre förväntningar förstås. Skrev ändå ut mellantidsarmband med måltider på 3:50 samt 4:0. Tanken var att jag kanske kunde matcha 3:50-tiderna ett tag och sedan hålla lite koll på 4:00-tiderna. Annars var väl planen mest att inte rusa iväg i högt ställda förväntningar och vägga som förra gången, utan att ta det varligt och lyssna på kroppen.

Kom till starten ganska sent och hade fullt sjå att hinna kissa och lämna in överdragskläderna i tid. Gick till milstarten först, hade inte koll på att milloppet skulle starta ungefär samtidigt så jag gick bara till första bästa folksamling. Det var ren tur att jag råkade se en skylt och en lite mindre klunga en bit bort där marastarten gick. Hann precis till fållan innan skottet small av.

Första varvet var riktigt jobbigt tyckte jag och det tog tid innan jag kom in i det. Kroppen kändes stel och andningen andfådd. Inte en känsla jag vill ha i början och jag kan inte sticka under stol med att jag funderade på vad tusan jag gjorde där. Annars präglades första varvet av en massa mil-löpare som sprang förbi, vilket inte var helt ostörigt eftersom det ledde till långa kurvor hela varvet.

Andra varvet gick bättre, då var kroppen varm och det flöt på - andhämtningen lugnare och tankarna gladare.

Tredje varvet blev det tungt igen. Det var säkert mest mentalt men det mentala yttrade sig i tunga, tunga ben. Redan jobbigt, inte ens halvvägs - mörka tankar.

Fjärde varvet kändes bra mentalt. Mer än halvvägs, inte ens hälften kvar. Men nu började det ta emot lite fysiskt istället. Så det gick ungefär på samma tid som tredje.

I början av femte, runt 29 km, började det gå tomt på glykogen och benen stumnade. Föll inom loppet av någon kilometer från 5:40-fart till 6:00-fart. Men det var inget som förvånade mig och det förtog inte känslan av att jag fixar det här den här gången. Förra gången, 2014, hade jag väggat efter 26 och börjat gå efter 31. Men den här gången kändes det inte alls så slutgiltigt när glykogenet sinade. Tappade inte mer fart efter det utan kämpade på, oftast i rygg på någon.

Sista varvet blev rätt likt 5e egentligen. Ungefär samma tid. Lättare mentalt, nu närmade det sig ju verkligen slutet. Men lite tyngre fysiskt av förklarliga skäl. Tog några placeringar sista kilometern och det var faktiskt en grym känsla att inte bara ta sig runt en mara utan att dessutom behärska den hela vägen.

Klockan stannade på 4:02:53 officiellt vilket blir mitt nya marapers - det gamla rök med 23 minuters marginal.

Drömmen om 4 timmar fick jag lämna vid 30km men det känns hur okej som helst. Formtoppningen var inge bra och det syns också på grundfarten som var 5:30-5:40/km de första 4 varven. Med lite fartträning och form så går det att kapa en del där. Så 4-timmarsgränsen är bara en tidsfråga, och jag har inget alls emot att spräcka den på nästa mara istället.

För en nästa blir det. Den här gången var det skoj, höll jag på att skriva. Men skoj är inte rätt ord, det är ju inte så man springer och skrattar med blodblåsor på fötterna och fullständigt slutkörda ben. Men en övervägande positiv upplevelse var det iallafall :).

Ska jag säga något om arrangemanget så får det godkänt. Allt viktigt fungerade tycker jag, även om jag hört om flera som misstog mål- och varvningsbågen för att vara en startbåge (den passerades ca 150m efter starten) och trodde att tiden togs därifrån. Lite luddigt var det kanske, och extra luddigt blev det eftersom man hade tagit bort nettotid, som erbjudits tidigare år, utan att nämna det. Dessutom verkar inte snitt-tider och sträcktider stämma med sluttiderna, vilket ytterligare spär på förvirringen. För min del spelar det ingen roll i det här fallet men tycker det ska fungera på ett så väletablerat lopp. Varför milloppet skulle starta 2 minuter efter maran fattar jag inte alls - precis lagom för att de skulle bli maximalt störda av oss och vi av dom. Annars var det väl mest småsaker - konstig skala på banprofilen på nätet t.ex. Får nog en del att anmäla sig i tron att det är ett snabbt lopp, vilket inte riktigt är fallet. Som Stockholmsbanan ungefär skulle jag säga. Sportdrycken får dom nog byta till nästa gång också - vitamin well+ (den med Zlatan ni vet). Tog en mugg av den och var nära att spy både av smaken och när den landade i magen... Stor eloge till funktionärerna iallafall som hejade oförtrutet i kylan, varv efter varv.

Varven gick på 37, 38, 38, 39, 41, 40 vilket känns som ett helt okej tapp. Klättrade också placeringsmässigt hela vägen bortsett från den tunga perioden innan halvmarapasseringen. 



3 kommentarer till inlägget

Mikael Hedström
1969 • Hägersten
#1
11 november 2016 - 22:40
Grattis!
1988 • Borås
#2
13 november 2016 - 21:25
Snyggt jobbat!
1984 • Stockholm
#3
13 november 2016 - 22:02
Tack bådatvå!
Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.