Snart har det gått en vecka sedan jag blev ultralöpare, och jag njuter fortfarande över att jag fixade det! För det var inte helt självklart att det skulle gå vägen...
Som vissa av er vet, så fick jag problem med mitt knä efter Kungsholmen Runt i början på maj. Stockholm Marathon, tre veckor senare slutade vid kilometer 37 där jag hade så ont att jag inte såg någon annan utväg än att bryta. Mitt onda knä har jag känt av sedan dess, bättre känsla för varje träningsdag. Men inte så bra att jag vågade ge mig ut på några längre pass på över tre mil som jag hade planerat in i min träningsbok.
Sista tre månaderna efter maj så sprang jag bara 34, 40, och 19 mil totalt. Men tydligen tog det inte så hårt på min uthållighet som jag hade befarat. Jag hade med facit i hand inga som helst förväntningar, förutom att försöka ta mig i mål levande. Helst under medaljtid (9,5 timmar) Och det gick som sagt långt över förväntan! Topp tio i Sverige, män 50+ känns inte helt fel :-)
http://results.vasaloppet.se/2015/?content=detail&fpid=search&pid=search&idp=9999991678885A00001FB4A5&lang=SE&event=UL90_9999991678885A00000003FE&event_main_group=2015&search%5Bname%5D=ammerlind&search%5Bage_class%5D=%25&search%5Bsex%5D=%25&search%5Bstart_group%5D=%25&search%5Bnation%5D=%25&search%5Bstate%5D=%25&search_sort=name&search_event=UL90_9999991678885A00000003FE
