Svar till Bengts kommentar.

 

Det gäller att hitta en nivå som man klarar av. Sprang mitt senaste Marathon förra året men hade haft ont i knät så jag sökte läkare och fick genom röntgen konstaterat artros under knäskålen och begynnande artros i knäleden. Smärtan och stelheten blev värre så jag fick gå till en sjukgymnast och som du skriver träna knämuskulaturen. Hans råd vara även att inte bli stillasittande utan träna och känna efter. Rådet var att efter träning skulle jag inte ha ont mer än 24 timmar efter träningspasset, då tränade jag för hårt. Förra sommaren klarade jag bara av att promenera så det blev mycket promenerande och även med stavar. Tränade då även som du skriver cykling men även simning, crawl, eftersom för mig är det vridningarna i knät som gör ondast. På senhösten började jag kunna springa lite igen men backar uppför och även nerför som du skriver kändes värst, så det blev mycket planlöpning. Tränade även styrka och gympapass utan hopp. Under våren har jag kunnat utöka löppassen mer och mer och är nu uppe på 2 mil som längst. Har efter längre pass haft lite ont och varit stel i knät men som sagt högst i 24 timmar. Just nu har jag inte ens ont efter passen så nu är förhoppningen att jag långsamt skall öka löpträningen och förhoppningsvis kunna springa Stockholm Marathon 2016. Knäskyddet som jag fått prova känns bra för det håller mitt knä på plats men det är inte den enda orsaken till att min rehabilitering gått bra utan jag tror det är att skynda långsamt och lyssna på kroppen.

 

 

Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.