Mot nya PB

Det är lyx att kunna springa igen!

Jag tycker att min skada blivit allt bättre från dag till dag under den senaste veckan. Jag testade att springa förra onsdagen men tyvärr inte riktigt med en optimal känsla. Jag beslutade mig ändå att testa på torsdagen och det blev 10 km på morgonen och det kändes faktiskt helt okej. På kvällen var det träning med Göta och Björn skulle dit och träna. Jag hängde med och tänkte att jag kunde vara med på uppvärmningen, bara för att få känna känslan av att kunna springa. Kunde jag hålla mig borta sen? Nej.... Jag var med på ungefär hälften av intervallerna och det kändes sådär så fort jag ökade. Min högra skinka kändes ungefär som en kulstötningskula som låg och slog med värk. Det var inte bara smärtan som gjorde mig orolig utan även känslan. Jag tyckte inte alls jag fick något bra flow i löpningen. Det kändes tungt. Det blev ändå 18 km den här dagen, mer än vad jag åstadkommit totalt under de senaste tre veckorna. Det kändes skönt samtidigt som jag hade en liten frustration. 2 veckor och 3 dagar kvar till Springtime.. Tiden börjar bli knapp och jag måste bli bra så är det bara. Springtime är den första av 8 tävlingar som ingår i Skånes Grand Prix. Hur som helst, det bästa var att det inte kändes värre dagen efter. Jag sprang en kort lugn runda eftersom jag visste att två löpfria dagar väntade i Göteborg under helgen. Jag gick en Crosschallengeinstruktörsutbildning för Nordic Wellness så det blev mer fokus styrka under lördagen och söndagen. Helt plötsligt kändes det hur bra som helst.

I måndags beslutade jag mig för att testa en lite längre runda, där jag lovade att stanna om det kändes dåligt... men... det kändes bra! Alltså känslan är svår att beskriva. Det var helt fantastiskt skulle jag säga. Tanken var en lugn längre runda. Jag började realtivt lugnt och det kändes bra och då började tankarna om att jag skulle testa öka lite och se hur jag reagerade på det. Fortfarande en härlig känsla och det bev 20 km i 4.23 min/km fart. Igår var det dags för det återkommande Springtime testet. Det är Springtimebanan (10 km) uppdelat i intervaller, 2000m, 2000m, 1500m, 1500m, 1000m, 1000m, 500m, 500m med en minuts vila mellan varje intervall. En långrunda dagen innan är en grej, men nu skulle jag behöva trycka i många uppförsbackar. Passet fungerar på det sättet att vi springer intervallerna och sedan drar vi bort 7 minuter på den totala sluttiden. Jag fick 37.13 vilket jag blev väldigt nöjd över. Där fick jag lite bekräftelse på att jag inte tappat så mycket fart heller trots väldigt lite träning de senaste 4 veckorna. Det var exakt 1.5 minuter bättre än samma test förra året. Det ledde till en sluttid på 39.36. Enligt samma beräkning nu skulle det bli 38.06. Tänk om jag skulle klara sub 38 för första gången på hemmaplan. Jag kommer självklart gå för det och hoppas att det håller hela vägen. Det är det primära målet men ett PB är jag också nöjd över, med andra ord slå 38.21 från seedningsloppet i mars.

Imorgon är det tid för GGP (Götas Grand Prix), en klubbtävling 5000 m på Heden.

Nu har jag en fantastiskt känsla att kunna springa igen. Det är lyx!

Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.