Mot nya PB

Sträckning......:(

För 1,5 veckor sedan fick jag massage efter loppet i Berlin. Det var en välbehävlig sådan för kroppen kändes sliten, framförallt vaderna. Senare samma dag lyckades jag sträcka mig i ryggslutet/rumpan och det gjorde väldigt ont. Jag hade såklart hopp om att det skulle gå över till nästa dag, men det var lite väl optimistiskt tydligen. Smärtan dagen efter var ungefär likadan, kanske att den allra allra värsta hade gått över. På torsdagkväll åkte jag och Björn till Gotland för att fira påsk med hans föräldrar. Jag hade även där att få ihop några pass och många fina kilometrar längs kusten. På fredagen, för exakt en vecka sedan nu, testade vi 5 lugna kilometrar, tyvärr utan positivt besked. Det gick att springa men det var inte speciellt skönt. Det hade iallafall inte blivit värre till dagen och jag hade fortfarande hopp om ett riktigt bra pass någon av dagarna, trots att jag någonstans långt inne i min hjärna kanske faktiskt visste att det inte skulle bli så. För med tiden lär man sig att skilja på smärta och smärta. Det är så dumt när jag försöker övertala mig själv att det inte gör ont. Jga vet inte vem jag försöker lura..? Tur jag har en smartare pojkvän som är rädd om mi och sa nej till fortsatt löpning. Jag bestämde mig för att släppa träningen, något som för vissa kanske verkar lätt, men är man träningsberoende är det fruktansvärt. Det är inte bara en eller två negatva tankar som dyker upp utan hur många som helst.

Hur som helst lyckades jag koppla bort träningen utan stress och vi myste och hade underbara dagar på Gotland.

Vi kom hem måndag natt och det kändes ändå helt okej och jag bestämde mig för att vara med på träningen med klubben i tisdags. 16x500 m ganska kuperat stod på schemat. Ettt grymt jobbigt men riktigt bra pass som jag såg fram emot. mmmm SÅG fram emot... Tyvärr fick jag avbryta efter 4 intervaller. Jag hatar att vara skadad och jag hatar att inte kunna ge allt.

Det är tävling på söndag och jaaa.. lite stress och förmodligen ingen tävling.. F..N

Idag ville jag träna. Jag varken får eller kan springa.. 16 grader och sol ute.. gymmet? NEJ.. Tack min älskade streetstrider. Den räddade mig idag och jag kunde ta mig fram 32 km med den. För er som inte har sett eller vet vad en streetstrider är så är det en crosstrainer på hjul. En fantastiskt träningsgrej helt enkelt och det går att köra i princip samma pass på den som om jag skulle springa. Det hjälper mig dock inte på söndag, men den hjälper mig på så vis att jag känner att jag inte kommer tappa så mycket i löpningen. För er som vill veta mer om streetstridern kan kontakta mig.

Förutom en lång träningsrunda har jag påbörjat min livs första tavla.. Jag ska försöka utrycka mina känslor från Berlin Halvmarathon i den. Håll utkik för imorgon kommer förhoppningsvis resultatet.

1 kommentarer till inlägget

1985 • Göteborg
#1
13 april 2015 - 17:01
Det är fruktansvärt trist att vara skadad, men sträckningar går ju över fort!
Njut av ditt Berlin-resultat, det var ju super-grymt :)
Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.