En Svensk Klassiker – Del 1 – Vasaloppet (ÖS)

 

I slutet på 2013 bestämde jag mig för att jag under 2015 skulle genomföra detta, ”tillsammans” med en kompis.

Jag hade med andra ord gott om tid att planera, så man kan ju undra varför jag för första gången på 15-20 år stod på ett par längdskidor så sent som 2015-01-24?

Svaret på denna fråga är väl delvis att det var då första snön kom där jag bor, men pga den sena starten så hann jag endast med 17 mil och sista 2 veckorna före loppet blev det exakt 0 mil avverkat. Så med allt annat än en bra teknik eller för den delen många mil i benen, så var jag faktiskt lite orolig över exakt hur detta skulle gå trots att jag visste att min kondition troligen är bättre än 90% av de amatörer som deltar.

Denna approach är för övrigt högst sällsynt, för jag har tidigare under min träningskarriär högst sällan nöjt mig med att ha som mål att endast ta mig i mål. Att dessutom endast träna på en mer eller mindre platt äng, var kanske inte det mest strategiska valet jag gjort!

Den kostmässiga uppladdning började redan på lördagen, när vi mellanlandade i Norberg hemma hos kompisens mor och på söndagkväll var jag så pass full av energi (och utvilad) att jag troligen var i min livs form (om än lite tyngre än jag var dagarna innan).

1 kg (okokt) pasta, 1.5 kg lax och grönsallad med lite avokado var både bra uppladdning, frukost & middag!

Med 25 mil resväg blev det en väldigt tidig uppgång på måndagen, så med alarmet satt på kl 03.00 blev det sängen tidigt i söndags. Kan inte sova i bilar, så passade på att äta både frukost, mellanmål och frukost nummer två i bilen så var helt klart tankad med energi och kände mig riktigt pigg/taggad.

Vi anlände i Sälen runt kl 7-tiden, som planerat, och hämtade ut våra nummerlappar och begav oss ner mot starten. Som planerat hade värsta kön släppt, så vi kunde passera startlinjen ganska exakt 07.30 och första 1000 metrarna gick som på räls!

Sen kom första utmaning, som bestod av 172 höjdmeter på dryga 2000 meter (alltså nästan 9% lutning i snitt). Har aldrig tidigare sett så många skidåkare på ett och samma ställe och det blev inte mer än ett par steg då och då. Stigningen tog totalt 33 minuter (ca 2km) och väl uppe på toppen så började vi åka skidor på riktigt.

Kändes rätt bra, då föret just då bjöd på fint glid och spår som åtminstone fanns där (värre skulle det bli). Så första depån, Smågan (11km), nåddes med en snittfart på 8.5 km/h trots att jag tappade cirka 20 minuter pga kön i första backen.

Tankade på med rejält med blåbärssoppa och sportdryck samt en av de 10 energikakor jag hade i bakfickan (hembakta, veganska runekakor, med russin) och tror jag han med att få ner en slät bulle i förbifarten.

Kommande 13 km flöt på riktigt bra, men jag tappade 40-50 höjdmeter så vore konstigt annars. Så nådde Mångsbodarna, med ett snitt på 10.2 km/h mellan depåerna. Blev samma procedur i depån, för att se ge sig ut igen.

Det var nu jag upptäckte hur pass dåligt teknik jag hade och då jag hade hoppats att mitt hemliga vapen skulle bli stakningen. Föret blev bara sämre och sämre, då värmen började göra sitt. Så det var bitvis riktigt tungt och att efter ytterligare 11 km nå Risberg, rätt så mör i kroppen på en inte allt för bra tid fick mig att inse att detta kommer bli en LÅÅÅÅÅÅÅNG dag!

Efter ett lite längre depåstopp (satte nytt distansrekord här med 5 km), tog jag sikte på Evertsberg som var 13 km längre bort. Utan något fäste och allt annat än bra glid, fick jag inte alls upp något vidare flyt och när jag väl var framme vid Evertsberg och insåg att jag hade 42 km kvar, tänkte jag för mig själv ”ta det lugnt nu, så du tar dig i mål utan att gå sönder”. Tror jag hann med 2-3 släta bullar, 2 energikakor och 2L vätska + toabesök i denna depå innan jag körde på igen och resten av loppet kändes som en dimma.

Var som att försöka åka skidor i kvicksand, så jag stakade frenetiskt för att ens komma framåt och när det gick uppför fick jag ”springa” uppför (tacka gudarna för min goda kondition).

I förbifarten (snabbt stopp med 1 energikaka och en bule + vätska) passerade jag Oxberg, Hökberg och Eldris och när kompisen kom ikapp mig på slutet fick jag en nytändning och försökte avsluta med stil.

Passerade mållinjen med en tid på 10:06:47 och att del 1 av den svenska klassikern var genomfört, var ett faktum!

Gps-data och pulskurva i detalj hittas här:

http://svettig.se/Traning/Pass.aspx?id=10044277

https://connect.garmin.com/modern/activity/711200943

 

Känslan vid målgången går ej att beskriva, utan måste upplevas. Men det är helt klart det sjukaste jag gjort och då tog jag ändå premiärturen runt Vättern förra året på den acceptabla tiden 9:39, men hade nog hellre kört 2 varv runt sjön än 9 mil på skidorna i detta före!

Värt att notera är att jag mellan start och mål fick i mig cirka 4500 kcal (2100 kcal via energikakorna), så hade aldrig brist på energi. Brukar normalt inte fylla på med mer än 250-300 kcal per timme, men denna dag kände jag att ”ät så mycket du kan få ner” var rätt medicin för att slippa gå i väggen.

Osäker på hur mycket tid jag hade sparat, om jag hade haft en åtminstone skaplig teknik. Men trodde jag kunde diagonala hjälpligt, men det blev jag snabbt varse på att jag INTE kunde. Med tanke på vädret, så kanske det var tur att jag inte hade satt upp några tidsmål mer än ”med bra före borde under 9 timmar vara möjligt och under 8 timmar vore kul, om allt flöt på”.

Nej, nu är det förbannat skönt att ha detta event bakom mig och nästa utmaning blir att cykla VR under 8 timmar och jag är rentav före min plan redan nu så bådar gott!

To be continued…

2 kommentarer till inlägget

1968 • Nyköping
#1
6 mars 2015 - 10:57
Bra kört tycker jag.
1984 • Nyköping
#2
6 mars 2015 - 12:25
Tack :) Är ju helt grön på området, så har ingen referens för vad man förväntas ta sig i mål på helt utan någon som helst teknik så målgång fick kännas som en seger i sig :P
Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.
 annons