Småbarn. Träning. Och livet.

I vinterkylan kan ingen höra dig gnälla

November led mot sitt slut och barnvagnens däck fick sannerligen göra skäl för lönen. Ett varningens finger höjs dock för den ändrade påfrestningen detta innebär för knän och löpsteg för den som vill ge sig på att ha sin kotte som träningskompis. Mot slutet av månaden blev det ytterligare ett lopp, Lund runt, som definitivt kan rekommenderas -ett trevligt och familjärt litet arrangemang med rolig bansträckning i grannkommunen. Med det slogs dessutom personbästa i månadsmängd och självförtroendekontot justerades upp.

Hela december kändes därefter som ett liv i mörker, efter över 3 månaders ledigt med nyfödd bebis skulle det nu plötsligt jobbas utöver äta-sova-träna-blöjor så nu började pusslet på allvar.

Matematiken var dock enkel -för att Ironmansatsningen skulle funka fick varje tillfälle till/från jobbet tas för att bygga på distans och mängd. Ett visst avsteg från min tidigare princip att varje träningspass ska innebära någon form av njutning således; ibland innebar det att dra iväg på cykel eller fötter vid 5 på morgonen i lätt regn och 4 grader. Å andra sidan är effektivitetsvinsten en moralisk seger i sig för en småbarnsförälder. Stenmarks "Hä bar' å åk" blev plötsligt lättare att relatera till och det var bara till att bita ihop och köra, vad annars fanns det att göra?

..och lite skönt är det allt att sitta på jobbet kl 6.45 med sängen 2 timmar bakom sig och sin andra frukost i magen och känna "Shit, jag är rätt pigg nu alltså!" -medan ungdomarna under uppenbar vånda plågar i sig halvsunkigt kaffe efter 3 kilometers bilfärd till jobbet och dubbelt så mycket sömn i syltryggen.

Jag ska inte säga att den yngre generationen är klent byggd. Men...

Med nyåret kom sen lite löften och nya målformuleringar. Det hade gått allt fortare med barnvagn och tanken "Det vore fan något att pressa under 40 på milen.." bubblade upp men viftades bort som aningen överdådig. Ett pinnhål skulle dock träningen behöva kliva upp och en timme om dagen fick bli en rimlig lägstanivå tyckte jag inför 2014 års första månader.

Triathlondebuten planerades därefter in och sattes till skånska Sövdes halv-IM i juni. Redan i januari kändes så plötsligt det antågande året lite ljusare.

Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.