Skövde 6-timmars 2014

På fredag eftermiddag satte jag mig på tåget till Skövde. Mötte David på tåget så vi tog en fika och pratade lite om vad som komma skulle! Väl på plats i Skövde mötte vi även upp Desire innan vi promenerade den korta biten till hotellet.

Ett ritkigt fint rum fickjag som jag tyvärr fick campera i själv då Linda blivit sjuk och inte kunde komma denna helg.

Det var som vanligt full fart redan i hotell foajen, Reima, Peter, Thorill höll på att dela ut nummerlappar och svara på frågor om loppet. Nummer 172 fick jag!  Vid 7-tiden var vi ett stort gäng som drog iväg för att äta middag ihop. Det var mycket trevligt och otroligt god mat, jag laddade med Oxfilépasta! Mums!

Tillbaka till hotellet blev det tidigt i säng för att vara så fräsch och utvilad som möljigt på lördagen!

Jag sov som en stock hela natten!

Klockan ringde 07.30 och jag tog god tid på mig vid frukosten. Här mötte jag även Sylvia, Per, Micke och Anton så vi satt och åt i lugn och ro! Jag åt rätt mycket av den härliga buffen. Yoghurt, musli, mackor, ägg. Halv nio var jag tillbaka på rummet och la mig på sängen en halvtimme för att låta frukosten sjunka innan jag började klä mig!

Solen sken och prognosen lovade 6-7 grader så jag valde 3/4kvartstightsen istället för de långa. Tog kompressionsstrumpor, en långärmad funktionströja och så vindvästen! Det får räcka. Jag vill verkligen inte bli för varm! Hade även öronbandet och handskar med mig. De behövdes då det blåste på rätt bra! Men jag var nöjd med mitt klädval!

Startskottet gick och jag kände mig laddad som attan. Kroppen kändes pigg och utvilad och jag kände mig väl förberedd och hade många kilometer i benen!

Jag hade sagt tillfolk som frågat innan att jag siktade på 45km eftersom jag gjorde 44,8 förra året.

 Men i mitt eget huvud hade jag ett högre mål än så. Jag ville inte säga detta högt eftersom man lätt bygger upp för höga förväntningar och sätter för stor press på sig själv. Men min plan var att sikta på mellan 48-50 km. Jag kände att jag hade det i kroppen, har tränat bra och kände att jag kunde klara det! Minst 48 ville jag nå! Det är 8 km per timme i 6 timmar. Planen var att springa 9 km per timme första timmarna för att ha lite marginal att sacka sista timmarna men jag kände mig säker på att klara det.

Men mycket beror på dagsform och det blev mig rätt uppenbart när min mage började krångla redan under första timmen! Jag vet inte vad som hände men den betedde sig som om jag druckit sportryck. Jag blev bubblig, fick kramp och ont. Blev tvungen att sänka farten och under första tre timmarna fick jag besöka toaletten 3 gånger!!

Så jag tappade såklart mycket tid och ork och jag såg hela min plan försvinna och målet blev ouppnåeligt. Jag var otroligt nära att kliva av efter tredje besöket kan jag säga. Men jag kände att jag ändå kunde försöka jogga några varv till.

 Och under 4:e timmen släppte det! Det slutade krampa och göra ont och jag kunde springa på igen! Vilken befrielse det var! Jag gjorde en överslagsräkning i huvudet på tiden som var kvar och insåg att jag borde hinna upp i Maran iallafall. Så jag reviderade målet till att nå maran eftersom mit tidigare mål inte längre var inom räckhåll.

Så sista två timmarna kunde jag springa utan magproblemen vilket var riktigt skönt, däremot kände jag mig lite matt i kroppen och försökte få i mig lite mer energi. Samtidigt som jag inte vågade mig på för mycket då jag var orolig att magen skulle börja igen.

När jag passerade femte timmen så började jag känna en lättnad i kroppen. En timme kvar, det är ju egentligen ingenting! Så jag försökte öka takten lite igen. Den sjätte timmen gick snabbare än den femte och jag passerade maran, med 14 minuter kvar så jag tog ett varv till och stannade en bit efter sista varvet, det var typ 2-3 minuter kvar på tiden men jag var nöjd och kände att jag inte ville stå ute på banan och frysa i väntan på Reima med mäthjulet så jag stannade vid min väska där jag hade en jacka att dra på mig.

43,75 km blev det officiella resultatet och jag är efter omständigheterna riktigt nöjd med det. Det är bara en km kortare än förra året. Trots tre toabesök och en riktigt grinig mage! Så jag vet att jag har det i benen nu. Hade jag klarat magen så hade det blivit pers med råge det är jag säker på! Så jag tar det som ett bra formbesked ändå.

På  kvällen var det som vanligt trevligt med middag och prisutdelning och massa härligt nördigt löparsnack!

Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.