När ”andra” förstör dina pass!

20130227-093451.jpg

När ”andra förstör” dina rundor! Japp, det händer fler än mig. Det brukade tydligen hända min kära vän Hannes rätt ofta också. Så förra veckan när jag ger mig ut på mitt tredje pass i syfte att ta det lugnt, så dyker han upp. Först går han och jag kommer upp bakom ryggen på honom. Men vederbörande är klädd i alltför hippa träningskläder för att bara vara ute på en vanlig månskenspromenad. Rätt som jag har så börjar han jogga precis två meter framför mig…. i samma tempo!

Där bakom ligger jag som en kycklingvinge och tänker, att jag själv skulle tycka det var så drygt med någon random gubbe flåsandes i baken min på ett träningspass, så jag ökar. Jag ökar precis så där lagom mycket så att jag precis kan passera och fortsätta mitt lugna pass…tror jag.
Gubbfan måste ha känt sig utmanad?! För han ökar också, tillräckligt för att ligga bakom mig!
Tror han på det själv eller? Att han ska få utnyttja mig på sin runda? Dessutom spottar, snörvlar och hostar han hela tiden! Så det är ju bara att öka ännu mer.

Jag känner hur avståndet mellan oss blir större, tillslut hör jag inte snörvlandet längre och jag kan äntligen dra ner på tempot lite. Jag hinner cirka 200 meter sen hör jag det igen, snörvlandet! Han är tydligen fast besluten att ta mig! För jag kan även höra andhämtningen öka i takt med stegfrekvensen. Karln har skruvat upp tempot och vill utmana på riktigt! Fan! Tänker jag. Nu är det bara att dra på som en avlöning då, för att visa vem som bestämmer denna runda! Hela andra halvan av passet går fort, lite för fort. Nästan bröstontfort. Det är inte så bra för en rookie som jag, men huvudsak är att jag vinner våran inbördes tävlan! För det var väl de det var? Eller har jag inbillat mig allt?

Vi diskuterade det här, jag och Hannes. Hur väldigt tävlingsinriktade människor som oss själva, gärna ”tävlar” mot varandra och andra i en hemlig tillsynes osynlig kamp! Det kan hända när som helst, t ex när man cyklar till jobbet och precis blir omkörd av nån dåre som man kan identifiera sig själv med på samma ”fysiska” nivå. Eller helst nån som ser ut att vara i lite sämre form än en själv hehe. Dessa personer känner oftast precis samma sak och sen är kampen igång! Cykelturen till jobbet blev precis tour de france och löpturen förvandlades till OS-final på 10 000 meter!

Samtidigt kan det vara bra detta, mitt lugna pass blev plötsligt ett kvalitetspass och picknickturen på cykeln till jobbet blev ett helt träningspass! Så kom igen alla vardagsmotionärer där ute! I dare you!


Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.