Standardrundan med låg puls

Jag vet inte hur väglaget är där du bor men bor du i Svealand är risken stor att du också springer på den blandning av grusad asfalt, ojämn, hård is och glashala, frusna rännilar med smältvatten som jag trippar runt på just nu. Det gäller att se till att det finns lite grus under skon där vägen svänger, annars är risken för horisontalläge överhängande!

Det blev ingen löpning i lördags på löpningens dag, då jag prioriterade annat, lite längdskidor med sonen, en promenad i solen och en innebandymatch där sonen på 12 år sken som en sol då han fick prova att spela center istället för back och också fick beröm av tränarna.

Kanske var det väglaget, kanske den långa tråden om lågpulspass på jogg.se, kanske tankarna på att ha fräscha ben på ett pass tusingar senare i veckan som gjorde att jag valde att springa ett väldigt lugnt pass söndag kväll. Två varv på min standardrunda 1A som jag kan utan och innan, knappt 19km i 5:15-fart där målet var att hålla pulsen under 160 bpm vilket gick fint. Hela tiden kändes det väldigt lugnt och lätt och inte ramlade jag heller!

Min standardrunda på 10km skulle jag nog kunna springa i sömnen

Debatten på Jogg.se rör nyttan med lågpuls där förespråkarna hävdar att om man bara har tålamod att springa mycket med låg puls så kommer man så småningom att kunna springa allt fortare med låg puls då fler mitokondrier ger mindre mjölksyra. Andra hävdar att det inte är den låga pulsen/ansträngningen i sig som utvecklar utan det är den stora mängden man orkar träna om man tränar lågintensivt som ger utveckling.

Jag själv tar en ståndpunkt någonstans mittemellan, Å ena sidan tror jag också på att differentiera farten så att de lätta passen är lätta och de tuffa passen verkligen är tuffa men jag tror också att få motionärer springer så mycket att tänket med enbart lågpulsträning är tillräckligt utvecklande. På min träningsdos är det nog bättre att hålla en lite högre intensitet då det i normala fall ges tillräckligt med tid till återhämtning utan att bli sliten men nu under lågsäsong, ovan vid långpass och med vanskligt väglag var det avkopplande och skönt att bara rulla runt i knappt 100 minuter utan ett tanke på tempo. Inte blev jag speciellt sliten heller.

9 kommentarer till inlägget

HR
1972 • Stockholm
#1
4 februari 2013 - 13:53
Fin runda Staffan!

Jag delar helt din uppfattning/ståndpunkt i lågpulsträningsfrågan. Klarar man att springa runt/över 15km i 4:30 fart på träningarna kan man lugnt fortsätta med det och behöver inte "ersätta" alla de passen med lågpulsträning.

Jag ser lågpulsträningarna som en fin blandning av återhämtning genom träning och även om det känns ovant att springa såpass långsamt (har bara provat ett par gånger) så känns det ju som att om man blandar med sina normala pass så får man fartutveckling, flera mil, bra återhämtning samtidigt som man inte springer sig "schleten".

Springer nog hellre ett lågpulspass på 20km idag än ett återhämtningspass eller mittemellanpass på 8km.

Att bara springa "lunkjoggpass" ligger inte för mig helt enkelt. Jag får inte ut tillräckligt av det för egen del och kommer satsa på att försöka fortsätta springa lite snabbare 15 till 20km pass mellan varven.

Gårdagens oplanerade långpass i "mycketlågpulsfart" hade till och med en "läkande" effekt på min plantar fascia i höger fot som jag dras med sedan över tjugo år tillbaka och som gör sig påmind mellan varven. Givetvis nu också men "varningslampan" slocknade efter 15km och sedan var den till och med mindre öm än innan.

Hade jag inte haft sällskap hade jag dock tyckt att passet blivit långtråkigt och hade säkert ökat på sista milen och motverkat syftet en smula. Eller inte. ;)
1971 • Nykvarn
#2
4 februari 2013 - 18:07
Tack Henrik! Du är inne på något viktigt när du skriver "...känns ovant att springa såpass långsamt". Det går att vänja sig MEN det finns en hastighet där ens naturliga löpsteg går förlorat och det känns konstgjort och onaturligt att springa långsamt och det tycker jag man ska akta sig för, känns det lätt är det nog lätt oavsett vad pulsklockan eller fartmätaren visar.

Sällskap är bra på de här passen, jag har också lätt att bli lite uttråkad på de här passen men igår hade jag verkligen bestämt mig för att bara ta det lugnt och då gick det bra!

Många är de pass jag tappat lite tålamod och öka farten sista biten bara för att "blir klar" någon gång :)
HR
1972 • Stockholm
#3
4 februari 2013 - 20:37
Exakt!
Det är när man är nere på ett tempo där man "hasar sig runt" som det känns ineffektivt och till och med som så att löpekonomin går förlorad under en viss fart.

5:15 går helt ok att springa i men långsammare känns rörelsehämmande. Tålamodet får vi jobba på. :)
1970 • Lerum
#4
5 februari 2013 - 16:31
Tack gubbar för ett bra inlägg :)
1971 • Nykvarn
#5
6 februari 2013 - 11:51
Tack själv Anders!

"Gubbar som lubbar" Jag undrar jag när jag ska börja känna mig lika gammal som jag faktiskt är, jag känner mig fortfarande som 25!
HR
1972 • Stockholm
#6
6 februari 2013 - 11:57
Gubbar som lubbar som snubbar som kubbar kanske?

Jag vet inte riktigt hur gammal jag ska känna mig.
Löpmässigt känner jag mig tyvärr runt 40. :(
Vissa dagar som 30 :) men tillbaka till 20-25 med gasellkänslan i kroppen kommer nog inte att hända.

Synd att man inte kan springa på sin mentala ålder (även om jag inte vet hur snabb jag var som fjortonåring).
1970 • Lerum
#7
6 februari 2013 - 12:19
Jag har precis lagt in ett deprimerande inlägg i min träningsdagbok.
Nu är det dags att gå vidare med en gång

map åldern (utöver dagsformen med PF&PFPS) så gjorde jag bättre tider 2012 än 1997 så åldern må vara 40+ men löpmässigt är det PB all over för mig. Kanske för att man inte var bättre då men det är ändå så att PB är PB :)

Jag kör vidare och har tänkt bli bättre efter mitt 'stillastående' i Jan-Feb'13

FACE IT - ADAPT - OVERCOME
1971 • Nykvarn
#8
6 februari 2013 - 12:33
Jag har efter Stockholm marathon 2012 då jag verkligen nådde ett av mina stora mål känt av en viss mättnadkänsla och reste av säsongen 2012 blev inte riktigt vad jag hoppades på tidsmässigt då lusten för lite tuffare träningen inte alltid fanns där. Jag har dock gott hopp om att utvecklingen fortsätter i år när väl våren är här. Hittills har det varit en stadig utveckling i min löpning sedan jag började igen lite mera regelbundet 2007.

Jämför jag med åldern 20-25 när jag sprang väldigt sporadiskt och planlöst och jag dessutom led av en ganska häftig järnbristanemi så är det ingen tvekan om att Staffan 42 år är i bättre form än Staffan 25 år men visst finns det stunder när kroppen talar om att den inte är 20 längre :)
1970 • Lerum
#9
6 februari 2013 - 16:55
Jag fick en riktig POST RACE DISORDER (rätt namn?) efter Göteborgsvarvet 2012 när jag sprang över förväntan. Blev helt matt i kroppen och saknade engagemang. Nu vet jag bättre att aldrig sluta ha nya mål :)
Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.