Fena på benspark

Jag lever rätt bra på min benspark. Till och med Simgurun tycker att min benspark är riktigt vass. Därför blev jag lite glad i går när vi äntligen skulle få sparka lite på träningen för då skulle lilla jag få känna mig duktig och kunna hålla mig längre fram. Jösses vad jag kom på efterkälken. På banan bredvid drog de förbi i ett fasligt tempo och med så kraftiga sparkar att svallvågorna letade sig hela vägen till mig och gjorde vattnet svårsimmat.

Jag var knäckt.

Sen tittade jag närmare och såg att de hade fenor på fossingarna. Minsann. Då kändes det bättre, åtminstone tills jag sa det till killen på min bana. Han kastade en hastig blick på andra banan och sa sedan:
- Alla har inte fenor. Men de simmar som om de hade det.

Aj då. Jag var käckt på riktigt. Knäkt, till och med. Det är steget värre knäckt.

P1010128Men jag simmade bäst jag kunde och det gick ganska bra. Jag behövde bara stå över någon längd och satte inte på mig fenor i onödan – inte ens under bensparken. Det var ett roligt och varierande pass, och det är kul att simma på ett annat sätt än jag är van vid nu när jag börjar greppa hur passen är upplagda: kondition, fart, syra. För mig handlar det än så länge om mycket syra. Om jag inte passar mig kommer syran krypande redan under insimmet när jag försöker hänga med de andra, men i går fixade jag faktiskt större delen av insimmet på de starttider som var bestämda, och det är jag väldigt nöjd med eftersom jag vet att jag alltid är slö den första kilometern.

Efter en liten provperiod är det nu bestämt att jag fortsätter här. Det innebär att jag tar en paus från SSIF den här terminen och ser hur det funkar i Täby. Det smärtar lite att lämna mina fantastiska simkompisar i stan: Vi har haft så roligt under några år och peppat varandra så bra. Dessutom innebär det här att jag inte längre hinner med att vara tränare för den nybörjarcrawlgrupp jag har haft i några terminer (ja, alltså, de lär sig att crawla så jag har förstås haft nya elever i gruppen varje termin). I gengäld har jag fått ett väldigt bra mottagande i Täby och det är roligt att ha fått sällis av en simkompis från SSIF också – eftersom hon är lite modigare än jag var det faktiskt hon som ordnade med provträning direkt när hon flyttat ut till sköna gröna Täby. Jag får nu närmre till träningen och fler träningstillfällen i veckan. Fyra är schemalagda och jag siktar på att kunna vara med tre gånger. Den fjärde ligger nästan mitt i natten på måndagar så den kommer att vara en bonus beroende på hur ork och jobbsituation ser ut. Jag vill ju gärna hinna springa mina mil varje vecka också.


Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.