MarathonMia

God fotisättning!

Så är ännu ett år till ända, och ett nytt vill ta form. Och om det är form vi ska prata om så känner jag knappt efter. Jag har ont under hälen. Punkt. Jag har hälsporre. Jag har fått många tips och ska nu se till att serva Evighetsmaskinen för det kommande året. Nog om det just nu – för det lär väl bli en del framöver då hälsporre och Plantar Fasciit brukar ta tid. Och tålamod har jag.

Fem mil med hälsporre häromdagen gjorde att jag sprang mer på utsida av högerfoten och knappt satte i hälen. Ja – ni kan ju gissa resultatet – en enorm högervad. Fick inte upp dragkedjan på finstövlarna igår när jag skulle på fest. Har rolig fotisättning när jag reser mig och börjar gå efter att ha suttit en stund. Finaste sonen säger att det beror nog på min ålder och det är dags att trappa ner. Men icke. Jag har ju precis börjat – och det är väl bara en tidsfråga innan skador och förslitningar visar sig. Trodde ett tag att jag var total oskadliggjord och var duktig att lyssna på kroppen, men jag visar mig vara mänsklig även i detta avseende.

Nyårsaftonen spenderades i sällskap med ett gäng löpare, där vi åt fantastisk god mat, och jag drog iväg och dansade så fort träning kom på tal – ville ha träningsfrid. Så jag drämde hälsporre och allt i luriga danssteg och dansade av mig allt det olustiga från 2012. De senaste veckorna har jag låtit allt jag sprungit ifrån landa i mitt knä – tagit itu med det som inte var moget förut och lagt saker åt sidan. Hanterat och balanserat. Insikt är bra. Insikter gör ont.

Jag trevar mig lite försiktigt in i 2013. Tänkte att det kanske är dags att sätta på vinterdäcken på bilen nu när det är barmark och det går att köra igen – och givetvis ta av dubbdäcken från fötterna och springa i mjuka skor och skona hälsporren. Tema för 2013 blir “STARK”.

God fortsättning på er allihop!

Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.