Foto: wikimedia commons

När barfotalöpningen kom till byn

Krönika– Fantastiskt! utbrast pappa och satte sig på huk framför teven. Angelägen att inte missa en sekvens av den olympiske mästarens målgång.
– Han slog alla barplatt, fortsatte han med beundran i rösten.
Inte bara pappa var imponerad av Abebe Bikilas maratontriumf, jag också. Dan min äldste bror likaså. Thony, min andre storebror, sa: "Vänta bara, afrikanerna kommer". Mamma brydde sig inte.

Thony hade läst en artikel om Onni Niskanen, legendarisk svenskfinsk tränare som hade föresatt sig att få fram konkurrenskraftiga afrikanska löpare. Löparmaterial i form av unga afrikaner som sprang till och från skolan fanns det gott om. Och som han lyckades. Under Romolympiaden 1960, historiens första teveolympiad, inleddes guldregnet över Afrika som löparkontinent med Bikilas triumf.

Kort efter Etiopierns seger fick många av landets friidrottsklubbar sina egna barfotalöpare. I varje fall min egen, Tyringe IF:s friidrottssektion (SK 69) i norra skånes skogsbygder.
– Man får ett jäkelns bra grepp med tårna, sa pappa.
Han, liksom Dan och jag, förberedde sig inför Tyringemästerskapen i terränglöpning månaden efter att de svartvita bilderna från Rom hade upphört. Pappa hade bestämt sig. Han skulle bli en barfotalöpare.
– Människan har sprungit barfota i alla tider, sa han. Skor är ett nytt påfund.
Thony skrattade och frågade om han hade tänkt flyga över alla stenar och rötter som den tre kilometer långa terrängbanan vimlade av.
– Det skall nog gå bra, svarade pappa som sällan korrigerade en idé innan han hade testat den.

Ett tjugotal startande i klassen 40 - 45 år, inklusive pappa, ställde upp vid startlinjen på Tyrs Hages gröna men något slitna innerplan.
– Så Bikila har kommit till Tyringe? sa en ur publiken med ett dämpat skratt. Inte elakt utan nyfiket. Pappa hånade man inte: Jo, kanske det, svarade han leende.

När Dan hade gått i mål som överlägsen segrare i sin klass och jag själv bedrövad efter ett misslyckat lopp i yngsta klassen, hade pappa cirka tio minuter kvar att löpa. Om han höll som förhandsfavorit vill säga, inte annars. Först som femte man passerade pappa mållinjen lätt haltande och med ett generat leende på läpparna. En och en halv minut efter segrarens tid 13 minuter och 46 sekunder.

Året därpå stod pappa återigen bakom startlinjen. Den här gången utrustad med moderna skor. Liksom Abebe Bikila var men på betydligt större arenor än Tyrs Hage. Trots att barfotalöpningen numera har blivit en trend upphörde den i Tyringe samma dag som den började på Tyrs Hage en vacker sensommardag i slutet av september 1960.

8 kommentarer till artikeln

1975 • Habo
#1
29 augusti 2014 - 09:23
Härligt, jag gillar inställningen hos din pappa.
1956 • Lund
#2
29 augusti 2014 - 11:28
:)

Man slutar aldrig att förvånas över upptäckten att nya idéer är redan gamla idéer.....

Tack för berättelsen Gay.
Sami Aaraj
1972 • Västra Frölunda (Önnered)
#3
29 augusti 2014 - 15:50
Skön story! Mer sådana!
1948 • Motala
#4
29 augusti 2014 - 16:51
Är den tre år äldre brodern till Gay Glans.....som skrev om vår gemensamma far Kay Glans äventyr i Tyringe-mästerskapen i terränglöpning 1960. Vår far var en stor vän av friidrott och skidor. Dessutom var han som ni förstår inte främmande att pröva nya innovativa sätt att både träna och tävla på. Det var han som fick vår äldre bror Dan Glans att gå över ifrån intervallträning i början av 70-talet, till distanslöpning, minst en gång om dagen(Oftast ett före arbetet som målare och ett efter på kvällen. Plötsligt så bara exploderade det för hans äldsta son Dan och han såg sig på en säsong inte endast vara i högsta svenska eliten, utan i yttersta världseliten på 3000 meter hinder. Idag är denna träningsform en självklarhet, men var det absolut inte för 45 år sedan.
1981 • Stockholm
#5
29 augusti 2014 - 18:06
Och hur var det med Phillippeidos som sprang från Marathon till Rom? Han sprang i mål och skrek nike (vinst). Sitter faktiskt ibland och drömmer om att löpa barfota längre lopp men tror jag kommer först att testa på skorna med namnet Bikila evo från dessa femfingrade skor, fast de tycks vara på allmänna förbudlistan i medier.. Kul läsning.
1971 • Tyringe
#6
29 augusti 2014 - 23:40
Testa, det tar löpningen in i en annan dimension.
Viktigt är att man lyssnar på sin kropp och börjar varsamt.
1951 • Lund
#7
3 september 2014 - 12:37
Kul att ni gillade krönikan. Anade inte att det finns fem fingrade skor med namnet Bikila. En tillfällighet, men ändå helt logiskt. Det är inte historiskt fastlaget att Filippides sprang mellan Marathon och Aten. Men myten är spännande och den har ju stimulerat långdistanslöpningen långt upp i våra dagar.
1975 • Habo
#8
3 september 2014 - 12:52
#5 Mattias Hedlin här på jogg.se sprang ultravasan i sina fivefingers. :)

Tänkte om du vill ha lite tips.
Endast registrerade medlemmar kan posta kommentarer.
Registrera dig här eller logga in ovan.
 annons