Löpning Träning 8 inlägg 3914 visningar

Filosofiska tankar om prestation, tid, ålder och vikt

Per K
1974 • Västerås
#1
17 augusti 2017 - 22:25
1 Gilla 
Som värnpliktig 19-åring gjorde jag år 1993 coopertestet (3000 m) på hyggliga 10,37. Häromveckan, som 43-åring, var min tid på samma sträcka 12,37.

En försämring på två minuter, dvs 40 sekunder per kilometer, känns förstås inte jätteroligt (även fast det var väntat).

Men ack den som ger sig och ser sanningen i vitögat!
Efter en titt i mina gamla träningsdagböcker och lite googlande kom humöret åter - kanske fanns det ändå möjlighet för 43-åringen att trots den uppenbara försämringen i tid få ge 19-åringen en retfull känga angående löpkapacitet?

På en träningssida kunde jag få mina tider beräknade utifrån förändringarna i vikt (länk nedan).
Kalkylatorn ”beräknade” min tid 2017 till fina 9.15 (!) – ifall jag idag hade möjlighet att springa med 1993 års vikt!

Inmatade uppgifter:
1993 var vikten 63 kg (bmi 21,3 – 172 cm). 2017 var vikten 90 kg (bmi 30,4).

Alltså, kan jag stolt blicka tillbaka på 24 år av ständig fysisk utveckling?
Eller tvingas jag konfronteras med 24 år av obarmhärtig fysisk tillbakagång?

Utfördes den största prestationen på coopertestet 1993 eller 2017?

Går det på något sätt att påstå att jag idag – trots den tidsmässiga försämringen – är i mitt livs löparform?

=)

-------------------------
Länken till kalkylatorn

(Som utgår ifrån en förändrad löphastighet om ca 2,5 sek per kilo kroppsvikt).
http://aktivtraning.se/traning/sa-snabb-kan-du-bli-om-du-korrigerar-for-din-alder-och-vikt

Bo Engwall
1955 • Uppsala
#2
17 augusti 2017 - 22:34
Gilla 
Du verkar ha ännu bättre central kapacitet i syreupptagning nu uttryckt i enheten liter syre per minut om inte löpekonomin har förbättrats desto mer.
1954 • Falun
#3
18 augusti 2017 - 08:12
Gilla 
Åldern kan man kompensera för via: http://www.howardgrubb.co.uk/athletics/wmalookup06.html
och 12:37 går då ned till 11:55.

En liten passus bara, sidan bygger på statistik och detta gör att den blir lite väl fördelaktig för oss lite äldre löpare.
Walker67
1947 • Växjö
#4
18 augusti 2017 - 21:12
Gilla 
Om man ställer upp i en tävling är det bara sluttiden som räknas, inte vad man väger. Men jag förstår ditt resonemang att du egentligen har bättre syreupptagning nu än när du var lätt vid 20 års ålder, när du blivit tyngre kräver det mer syre för att förflytta kroppen.
Jag tycker att det är viktigt att acceptera åldersförsämringen för att kunna hålla på långt upp i åldern, för mig har den skett trappstegsvis. Jag har dock inte tagit hänsyn till vikten (från 66 kg vid 20 till 80 kg vid 70) utan hela tiden bara räknat min prestationsförmåga i tid.
Walker67
1947 • Växjö
#5
18 augusti 2017 - 21:17
Gilla 
Det är väldigt inspirerande att få ett erkännande när man tränar trots stigande ålder. Min son konstaterade när jag fyllde 65;

"Du ser ut som 65 i ansiktet men inte i kroppen" :)
Lars Lindefelt
1958 • Borlänge
#6
19 augusti 2017 - 10:17
Gilla 
Själv kan jag konstatera att det enda som är oförändrat nästan 30 år och 10 kg efter att jag lade ner min tävlingssatsning är vilopulsen. Vilopulsen ligger snällt på 35 slag, allt annat har blivit sämre, pulsen faller också snabbt efter belastning.
Bo Engwall
1955 • Uppsala
#7
19 augusti 2017 - 11:42
Gilla 
#6

Det är intressant och är ju även min egen ofta relaterade erfarenhet (alltid lite eller oftast klart under 30 utan infektion i kroppen).

Jag tolkar det som att hjärtats slagvolym i vila inte har ändrat sig mycket och att hjärtstorleken inte heller bör ha gjort det.

Däremot har dess maxfrekvens dvs maxpulsen fallit från ca 185 till under 155 och min längdskidåkning-kapacitet fallit ungefär i linje med det - men inte mer - medan långlöpkapaciteten har rasat mycket mer pga dessutom allt sämre löpekonomi (pga både skador och åldersbaserat spänsttapp m m).

Kompenserar man för allt detta är jag kanske ändå BÄTTRE nu - åtminstone relativt träningsmängden i löpning ;-)

Walker67
1947 • Växjö
#8
19 augusti 2017 - 14:31
Gilla 
Ett test jag gjorde i många år var att vid backträning, då man är uppe i taket med pulsen var förutom att räkna pulsen i 6 sek och x med 10 precis när jag kommit upp och hittat pulsen var att vänta en minut efter varje intervall , ta ytterligare efter 1 minut osv. Ju bättre tränad man var gick pulsen ner och stabiliserade sig runt 112 slag/minut och då låg min maxpuls på 180-190 slag/minut.
Nu kör jag sällan den träningsformen med max på 160 direkt efter, sen 130, sen runt 112. Har man något i kroppen går inte pulsen ner och då är det bäst att avbryta denna hårda träning. Ju äldre man blir desto svårare blir det att motivera sig att köra ända upp i taket.
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.