Löpning Tävlingar & Motionslopp 16 inlägg 4374 visningar

Akut behov av pepp/råd efter bruten mara :(

Pernilla Lindgren
1965 • Ljungskile, Uddevalla
#1
11 juni 2012 - 08:25
Gilla 
Först av allt: ett stort grattis till alla som fullföljde Stockholm Maraton 2 juni! Verkligen beundransvärt. Gjorde min maradebut då, och lyckade givetvis välja det allra värsta vädret. Skakande av köld fick jag bryta när GPS-klockan visade 35,2 km. Var tvungen att besöka toa några km innan, och höll på att inte kunna ta mig ut därifrån. Har aldrig varit så kall och fortsätta efter Västerbrons iskyla var en omöjlighet. Hade fokuserat enormt hela höst-våren på att ta mig runt på distansen, och sedan blev det platt fall. Jättebesviken!! Känns som om jag inte riktigt orkar ladda om igen, och det känns som om löpningen och jag inte är överens riktigt. Var ute på min favoritrunda i lördags och fick tvärstopp efter 4,5 km pga ork- och motivationsbrist. Tog ståvila några minuter, kämpade därefter på i ca 4 km till. Sedan var det slut och jag gick sista 3 km hem. Det gick inte att fortsätta springa. Vill så innerligt gärna klara maradistansen nu när jag är så nära! Funderar på att först ta en veckas paus, därefter träna alternativt i någon månad, i aug-sept köra några långpass och känna på om motivationen kommit tillbaka och sedan ev anmäla mig till Göteborgs maraton. Om någon kan bidra med någon åsikt eller fakta om Göteborgs maran utöver det som går att läsa sig till blir jag väldigt tacksam! Kan det vara ett lämpligt upplägg för att bli kär i löpningen igen? Eller ska jag vänta tills S-M 2013?
Mikael Eriksson
1974 • Märsta
#2
11 juni 2012 - 08:39
Gilla 
Först av allt: Du klarade 35,2km i värsta tänkbara kyla, det är vad du ska fokusera på, inte att du tvingades bryta.

Jag skulle försöka hitta någon halvmara i närtid som du skulle kunna veva av lite snyggt så ska du se att självförtroendet och "fan va jag är bra" känslan kommer tillbaka.

Staffan Malmberg
1954 • Hyltebruk
#3
11 juni 2012 - 08:53
Gilla 
Ta en veckas paus, så du hittar motivationen igen. Starta upp lugnt med lugna distanspass. Run by feel!
Göteborgsmaran är ju en vändpunktsbana, bra att möta löpare, man får lite mer koll på hur man liggertill. Tämligen flackt. Bara det inte blåser hårda vindar.
1972 • Växjö
#4
11 juni 2012 - 09:00
Gilla 
Vila några dagar till. Spring en vecka utan klocka. Gärna med fartleksinslag. Lite disciplin kan behövas för att komma igång och hitta tillbaka till rutinerna och endorfinkraven. En tävling ganska snart är bra uppmuntran. Halvmara men gärna kortare. Det finns gott om maror i Sverige. Inte ska du vänta till nästa sommar för att ikläda dig maratonstoltheten. På det igen bara!
Lycka till!
1971 • Nykvarn
#5
11 juni 2012 - 09:07
Gilla 
Du gjorde en jättefin prestation och fick sämsta tänkbara förhållanden på din första mara! Jag tror också bara att du behöver en kortare paus, när du sedan börjar springa igen, gör det kravlöst och byt gärna miljö. Byt ut dina vanliga rundor mot en runda i skogen. Spring till eller från en destination om du åker iväg någonstans. Prova att springa barfota i gräset eller i sanden på någon strand. Ta dig till en löparbana och testa ett pass på tartan, väldigt roligt!

Sommaren är den perfekta årstiden för omväxling i träningen tycker jag! Flytta fokus från att prestera med klocka på armen till att njuta av att vara ute och springa under en period och förhoppningsvis återvänder motivationen!
Micke Larsson
1971 • Sollentuna
#6
11 juni 2012 - 10:33
Gilla 
Trots att du bröt har du mer kunskaper och erfarenheter med dig till nästa lopp. Men om du grämer dig så mycket över det brutna loppet att det t o m gör det svårt att hålla igång träningen skulle jag inte vänta ett helt år. Och med tanke på känslan du har kring just Stockholm Marathon nu kanske det är dumt att utmana ödet och göra första revanschförsöket på exakt samma plats.

Själv tog jag mig runt i Stockholm (också första försöket), men var så pass missnöjd med tiden att jag tänker springa en mara till i höst. I den här tråden finns några förslag: http://jogg.se/Forum/Trad.aspx?subid=27028 Men en veckas paus, främst känslomässig sådan, är nog en bra start.
1961 • Skövde
#7
11 juni 2012 - 11:02
Gilla 
Inte skall du deppa för att vädret var osedvanligt kallt.....

Du bor i Uddevalla och det går ett 6-timmars lopp i Skövde i slutet av augusti. Kan väl egentligen inte bli bättre ;)

Du är garanterad ett resultat. Goda chanser på 42 km eller därutöver..
Tom-Ingar Bjørndal
1974 • Saltsjö-Boo
#8
11 juni 2012 - 11:34
Gilla 
Pernilla,
du är en hjältinna som orkade 85% av mardrömsmaran i iskylan. De sista 15% var faktorer som ingen, inte ens arrangörerna, hade tagit höjd för.

Mitt råd är väldigt likt Staffans, men med det tillägget att jag tycker det är fantastiskt skönt med ett dopp i vattnet efter ett pass. Lyckas jag arrangera så att jag kan springa min runda för sen att hoppa (nästan) direkt i någon sjö eller hav, glömmer jag bort allt som har med tider och krav att göra.

Så sänk axlarna, spring kort/fort/långt/sakta eller gör något helt annorlunda som kajak eller cykel under en tid, så ska du se att motivationen kommer tillbaka.

Bättre erfarenhetsbas än testloppet i Stockholm kan du inte få inför ditt första fullföljda marathon ;-)
Rickard Dömstedt
1970 • Landvetter
#9
11 juni 2012 - 11:58
Gilla 
Pernilla; du har sprungit längre än de allra flesta gjort och kommer att göra. Du har gjort en enastående prestation. Följ Stefans råd och njut av omgivningarna när du kommer ut.
Peder Welin
1971 • Göteborg
#10
11 juni 2012 - 11:59
Gilla 
Råkade själv ut för att tvingas bryta vid 35km, vaderna orkade inte med mig mer... men är nöjd med min insats och känner mig i gott sällskap med andra som bröt loppet av olika anledningar. Det var min 2a mara och satsade friskt och tar med mig känslan av nöjdhet av det jag presterade fram till brytpunkten och att det var roligt trots allt väder. Tävling är tävling, saker händer som jag själv kan eller inte kan påverka, och att bryta är en del av detta- bara det inte blir en (o)vana. Har joggat/sprungit 2ggr sedan dess, och det är lite tungt i ben/motivation- men tycker man fick bra pepp på tåget hem med att läsa om alla långlopp i AIMS-tidningen som vi fick i påsen. (Tänker: När får man springa nästa ggr?) Jag vet inte hur sliten du blev av ditt lopp, men om du är ok så skulle du kanske vara helt orationell och åka till Båstad i början på juli och köra deras marathon över Bjärehalvön som en stor kontrast till Stockholmsvädret/naturen. Konditionen har du ju, ta det som en utflykt i trevligt sällskap vetja!? Annars är ju tidigare inlägg sunda(-re?): att chilla runt och njuta av att springa fritt och på fina ställen gör att motivationen kommer tillbaka. Sedan är det bara att köra någon mindre mara någonstans i närheten i början på hösten. /Peder
LJönsson
1957 • Linköping
#11
11 juni 2012 - 12:22 Redigerad 11 juni 2012 - 12:22
Gilla 
Eftersom jag genomförde min första mara i Stockholm den 2:e juni uttalar jag mig nu som expert. ;)

För en debutant består en mara av tre delar; löpning, klädsel och kost.

Och det var inte löpningen som fallerade för dig Pernilla, det var ju klädseln!

Själv var jag klädd i fyra lager; kompressionskläder, funktionströja, vindtygsjacka och en knälång fladdrande regnkappa (+ vantar&mössa) vilket gjorde att jag såg ut som en byfåne på rymmen. Men jag frös inte!

Däremot höll kosten på att stoppa mig. Sportdrycken var vattnig (Sju kisspauser). Powerbar,gurka och buljong såg jag inte till, medhavd kost tappade jag.
Vid 38 rånade jag en kafegäst på en muffins, det skrek i magen.

Så tydligen ska man inte bara träna på att löpa, utan även klä sig rätt och äta rätt.

Mikael Eriksson
1974 • Märsta
#12
11 juni 2012 - 12:22
Gilla 
du är ingen riktig löpare förrän du brutit ett lopp var det någon som sa har jag för mig :)
1978 • Avesta
#13
11 juni 2012 - 13:10
Gilla 
Tack Pernilla för ditt inlägg och alla som har svarat och peppat. Var också tvungen att bryta ungefär halvvägs på grund av ett trassligt löparknä. Har aldrig frusit så i hela mitt liv som när jag gick till närmaste t-bana för att ta mig tillbaka till Stadion.

Försöker just nu vila och ge knät/benet en chans att komma igen. Har känt mig ganska nere och oinspirerad. Men tack vare din tråd och alla svar så känns det mycket bättre.

Nu fick jag plötsligt ett nytt angenämare problem. Nämligen att lägga band på mig själv så att jag inte går på träningen för tidigt och hårt igen så att jag får problem med knät på nytt. :)
1971 • Trollhättan
#14
11 juni 2012 - 15:21
Gilla 
Formen försvinner inte även om motivationen åkt på semester och det vore väl synd att vänta ända tills nästa år när du nu är tränad för en mara? Här finns fler förslag: http://www.jogg.se/Forum/Trad.aspx?subid=27028
(6H i Trollhättan om ett par veckor är annars vanvettigt kul och lite lagom knasigt)
Pernilla Lindgren
1965 • Ljungskile, Uddevalla
#15
12 juni 2012 - 07:26
Gilla 
STORT tack till alla kloka medlöpare, ni har verkligen lyft mig med era visdomsord! Det är så lätt att fokusera på det man misslyckats med, inte på det man trots allt klarade.
Jag fick ju faktiskt ett långpass som hette duga..:)
Det blir en veckas vila nu, och på lördag ska jag springa ett milslopp som jag mot bättre vetande anmält mig sedan tidigare till, men det ska gå bra, jag har ju era fantastiska peppningstips i ryggen nu.
Kommer att försöka springa en mara i höst nu när jag ändå har formen och känslan kvar. Fick via tråden om långlopp tips om Växjö maraton som också verkade trevligt och lätt att disponera ut krafterna på. Frågetecknet är väl 8 varv på samma bana, hur jag överlever det mentalt. Får försöka träna på att göra långlopp via varvning framöver. En kollega sprang 15 varv på samma elljusspår inför Lidingöloppet, så varför inte?
1956 • PARTILLE
#16
12 juni 2012 - 17:19
Gilla 
Den stora fördelen med att bryta ett lopp är att man gör väldigt bra erfarenheter på vad som gick fel. Det är där Du skaffar Dina bästa erfarenheter. Att bryta är också ett bevis på bra självkännedom. :-)
Banan som andra är inne på är lättlöpt, men kan vara vindkänslig, speciellt i slutet, mot vändpunkten. Du springer fram och tillbaka 2 gånger. Bekymra Dig inte om antal varv, det är inte så jäkla tråkigt som det låter. Jag ser det som en fördel. Du vet hur banan ser ut efter första varvet och kan sedan planera hur Du skall springa. var någonstans kan Du hålla tempo, var någonstans skall Du kanske ta det lite lugnt. Du får en vetskap om banan som också ger en viss trygghet.
Inte lika tätt mellan vätska som i Stockholm eller på Göteborgsvarvet. Så några extra gelpåsar att ha med på färden är inte fel....
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.