@tommy.ultra.runner

SM 100 km 2019

Ingen rast, ingen ro! Dagen efter Vansbro Öppen Älv var det nämligen dags att springa igen och inte vilket spring som helst, utan mitt första svenska mästerskap, nämligen SM i 100 km i Ljungskile!

Svenska mästerskapen i ultralöpning, häftigt värre ;)

Känslan var god inför loppet. Visst var jag lite trött efter plasket i Dalarna, men totalt sett kändes det bra. Jag hade väl egentligen inget mål, men tänkte att det vore ändå kul att kunna gå under 10 timmar. Svårt dock att veta då jag inte sprungit just 100 km tidigare.

Vi var på plats hyfsat tidigt i Ljungskile då loppet skulle starta 08:00, bra att det inte var så långt att åka för oss :)

Som alltid jättekul att få träffa alla goa löparvänner från hela landet och tjôta bort en stund!

Starten blev lite (o)lustig då tävlingsledaren bestämt propsade på att samtliga skulle infinna sig i startfållan hela tio minuter före start, det var minsann han som bestämde. Punkt slut! Jaha, det var ju en intressant början...

I vilket fall så gick starten, och vi tassade på. Loppet gick på en fem kilometer lång varvbana, platt i början men lite småkuperad på slutet, ca 40 hm per 5 km enligt min klocka.

Jag gick som alltid ut lite för fort, då den där fantastiska euforin av att få starta i ett lopp gör att farten blir högre än vad den kanske bör vara :)

Det kändes dock bra! Benen var hyfsat pigga trots gårdagens långa simning. De första två kilometrarna på varje varv var lite extra kul, då man hela tiden mötte löpare på väg från eller till vändpunkten. Det ger mycket go` energi både att få ge, och att få pepp och glada tillrop från andra!

Det var sol och uppehåll i början, men sen började det regna och stundtals formligen öste det ner, och det blev rätt så kallt. Jag kände hur musklerna i benen stelnade till en smula, så jag sänkte farten - ville inte dra på mig någon sträckning eller liknande då många fler löpäventyr väntar senare...

Funktionärerna utmed banan var, som så ofta, fantastiska! Trots att de ju fick stå stilla i regnet och kylan så var de glada och peppande <3

Likaså vid varvningen, det var bara idel glada miner! Varvningen, ja... Där fick det gå undan! In och grabba något att äta & dricka, bums ge sig av - de första metrarna gåendes för att hinna tugga & svälja, sen vara det bara att fortsätta tassa på!

Varv efter varv förflöt och trots regn & kyla så var känslan ändå ganska god och tempot rätt så hyfsat. Ja, för att vara mig alltså...

Men nånstans inne på varv 15 eller 16 kände jag att jag började bli lite småtrött i benen, det fanns liksom inget klipp längre och även om det fortfarande gick bra att springa så gick det allt långsammare, särskilt uppför.

Men jag var inte så lessen för det, det verkade kunna bli en rätt så hyfsad tid ändå. Jag förstod ju att jag inte skulle orka hålla samma tempo hela tiden :)


En stund efter målgången, dock utan medalj ;)

De två sista varven var riktigt roliga. Den goa känslan av "att snart är det över" infinner sig. Och när man väl sticker ut på sista varvet och inser att det är dags att säga hejdå till alla "landmärken" man observerat varv efter varv, ja - då är det extra gôtt!!


Jag försökte tassa på lite extra det sista varvet men orkade inte, kroknade i sista långa backen och gick upp istället, men det var nog bra, för det gav lite ny energi de sista två kilometrarna :)

Som alltid en underskön känsla av att passera mållinjen och inse att nu är det över! Tiden blev 09:27 nånting, och jag var jättenöjd, lyckades komma under 10 timmar som jag drömt om!

En lite rolig grej är att när jag fått mitt kaffe i en mugg, plus lite öl i en annan mugg, och stod och njöt av detta så kommer en funktionär och säger att "du har bara sprungit 19 varv, du har ett varv kvar!!"

Va?!! Jag blev alldeles paff, jag hade ändå 101 km på klockan - och så mycket fel kan det ju inte slå??

Som väl var så visade det sig att systemet hade missat mina passager vid två tillfällen, så allt var i sin ordning. En lättnandes suck föll, det var ändå fel på systemet och inte på mig :)

Lite smolk i bägaren dock: vi fick ingen deltagarmedalj... Synd, något slags bevis på att man deltagit i ett SM hade varit kul. Kan ju inte ha kostat många kronor att fixa till alla som kämpat, särskilt de hjältar som var ute i 13-14 timmar. Småsnålt av arrangören Hälle IF, tyckte jag och många med mig!

Extra kul att Annika vann guld i sin åldersklass! I min klass, herrar 50, var det alldeles för många starka löpare, så jag blev "bara" femma :))

2 kommentarer till inlägget

1966 • Bräcke
#1
6 augusti 2019 - 19:43
Starkt !
1967 • Vänersborg
#2
7 augusti 2019 - 15:28
Tack Hans :)
Hoppas vi ses på nåt lopp igen, snart!
Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.