@tommy.ultra.runner

High Coast Ultra 2019

Prolog

Efter det fantastiska TEC 200 miles i slutet på april blev det det ena bakslaget efter det andra. Antibiotikakur för att få bort inflammationen i högerbenet efter insektsbettet. Penicillinet gjorde att magen krånglade rejält... Tog tillfället i akt att vila mig i form... Kunde börja springa en bit in i maj, men nån dag efter att antibiotikakuren tog slut så kraschade magen totalt och jag blev heldäckad i ett par dagar. Det tog ytterligare några dagar att komma på fötter men jag tänkte att jag ändå kör det planerade Trailvarvet 14 maj - det är ju så kul och vill inte missa tillfället att träffa en massa löparkompisar. Tyvärr drog jag på mig en smärre bristning i vaden, vilket var lagom kul då både Göteborgsvarvet och BUM 88 km fick stryka på foten, ledsamt med framförallt BUM :(

Hela maj kändes därför som en "förlorad" månad med endast 151 km löpning... Dock blev vaden allt bättre tack vare hyfsad rehabträning. HCU skulle nog utan tvekan gå att genomföra, om än med all tänkbar försiktighet i åtanke!

High Coast Ultra 2019

Jag och Sofia sprang High Coast Ultra själva förra året, då Annika tyvärr var skadad och trist nog fick avstå. Vi tyckte ju då det var ett vackert och utmanande lopp, även om visst smolk i bägaren uppstod. Se race report från 2018: https://jogg.se/Bloggar/BloggInlagg.aspx?id=68255.

Det var ju länge lite osäkert om det alls skulle arrangeras något HCU 2019, men det visade sig i att man kör ett år till – men man valde att lägga sträckningen åt andra hållet! Dvs start vid Höga Kusten-bron och målgång i Örnsköldsvik! Hur skulle det gå att motså denna lockelse? Alltså fanns ingen tvekan utan jag anmälde mig så snart det gick, och så gjorde även Sofia och så småningom också Annika! Team TV88 skulle ut på äventyr igen! 

Framåt vårkanten bokade vi resa och boende. Det skulle verkligen bli så kul att få uppleva Höga Kusten igen, samtidigt som det ju skulle ju bli som ett helt nytt lopp när vi sprang ”baklänges”.


Den långa tågresan norrut tillsammans med Sofia har börjat...

Starten skulle gå på fredag 7 juni kl. 21. Annika och hennes man Mats som skulle supporta, passade på att semestra utmed Höga Kusten så Sofia och jag åkte norröver redan på nationaldagens kväll. P.g.a. banarbeten utmed spåren fick det bli lite krånglig tåg- och bussresa men det gick ju utmärkt även om det tog lång tid. Nattåg till Östersund, och sen lång bussresa till starten med bl.a. byte i Sollefteå.

Vila
Ett försök att vila och samla krafter i Sollefteå innan starten

Efter lite efterforskning så konstaterar vi att det är fullt tillåtet att både gå och cykla över Höga Kusten-bron så vi bestämmer oss snabbt att kliva av bussen i Vede och gå de sista kilometrarna över bron.


Det är faktiskt tillåtet att både gå och cykla över Höga Kusten-bron

Döm om vår förvåning när en husbil plötsligt passerar, det visar sig vara Annika och Mats som kommer farandes! Det blir alltså ingen promenad över bron – det får vänta till en annan gång :)

Innan start
Team TV88 alldeles innan starten

Väl på plats vid startplatsen vilar vi & förbereder oss, passar på att äta middag och hälsa på en massa goa löparkompisar. Snart dags för start!

Lite allmän info och förmaningar från tävlingsledning och Länsstyrelsen: vi får bl.a. inte klättra i bo-träd… Nej, ska försöka låta bli det ;)

Klockan blir 21:00 och starten går och vi rullar sakta iväg. Känslan är jättego’ och kvällen skön, så det ska nog bli bra det här! Startfältet tunnas ut en smula men Annika, Sofia och jag hänger ihop. Kilometrarna rullar på fint.

2018 behövde jag och Sofia ungefär 5½ timme på oss från toppen av Lidnipan fram till målet, ca 24 km. Inte utan att vi funderade lite på hur det skulle bli nu då vi sprang åt andra hållet, isåfall skulle det bli relativt tajt om tid innan första kontrollen vid Mädan efter 38 km där repet skulle dras kl. 03 på morgonen. Men å andra sidan var det då, 2018, med trötta ben och Sofias stukade fot. Nu hade vi ju pigga ben och hyfsat friska fötter, allesammans, så det borde nog funka?


Vackert gröna partier, ca en timme efter start


Annika och Sofia traskar på

Vi börjar närma oss den lite längre klapperstens-stranden som var så jobbig 2018, med många mil i benen. Hur skulle den upplevas i år med piggare ben?

Klappersten
Ett av många klapperstensfält

Svaret var nog att det var lite enklare, och upplevdes kortare, än 2018. Eller om stenarna låg mer still? ;)


Massor av sten

Hur som haver så kom vi ganska snabbt och utan bekymmer förbi stenstränderna och kunde fortsätta resan mot Lidnipan, den första större stigningen.


Några minuter innan midnatt. Natten är vacker!

Fredag blir lördag och vi når fram till Lidnipan och stigningen börjar. Vi är ett gäng som håller ihop, och traskar på uppåt. Det går inte så jättefort men å andra sidan inte så sakta heller.


På väg uppför Lidnipan, en hel karavan av löpare

Några tänder sina pannlampor, så även Annika och Sofia. Jag struntar i min, det är ändå hyfsat ljust och jag ser bra i skenet av de andras ljus. Lite snålskjuts, så att säga :)

Vi kommer lite snabbare än jag trott upp till toppen av Lidnipan, ca 00:30. Det gick förvånansvärt bra, det var ju ändå ett par hundra meters stigning i busig terräng trots allt. På vägen neråt är det flera starka löpare som passar på att rulla på lite fortare när det går nerför, men vi tar det i vårt tempo och det flyter på bra.


Rikard slår följe med oss en stund

Efter Lidnipan är det lite enklare löpning, vi förstår att vi har gott om tid att ta oss till första depån vid Mädan. Skön känsla!


Det börjar bli gryning, klockan är 01:23

Lite svårt att beskriva, det måste upplevas, men det är fantastiskt skönt att springa genom natten och se hur gryningen kommer och naturen liksom vaknar till liv!

Vi når fram till första kontrollen vid Mädan, klockan är ca 02:30 och hittills har det gått bra. Ca 38 km avverkade utan större mankemang :)

Stoppet blir inte så långvarigt utan vi tassar vidare i samlad tropp. Dessutom är myggen ganska hungriga, men vi är väl sådär sugna på att förse dem med käk ;)

All eloge till funktionärerna som tålmodigt och tappert står ut. Ni är helt enkelt bäst <3


Massor med vackra nät

Nästa depå är Skule, efter ca 74 km, så det är en bra bit kvar, men vi rullar på i gryningsljuset, det är en härlig känsla!


Underskön morgon

Gryniingen blir morgon. Det är aldrig det minsta kyligt, utan hela tiden varmt och skönt.


Glada klubbkompisar <3


Likaledes glad Tommy

Så småningom närmar vi oss Skule, allt känns bra. Morgonen börjar övergå till förmiddag.


Bästa supporten, Mats <3

Andra kontrollen/depån, Skule Naturum, når vi efter drygt 11 h. Här väntar åter Annikas man Mats och hennes syster, de har följt oss vid flera tillfällen under natten och bistått med både det ena och andra. De är bäst, utan protest <3


CP2, Skuleberget

Som alltid är funktionärerna glada, peppande och servicevänliga. Underbart! Stoppet i Skule blev lite längre, men vad gör det, nu drar vi vidare. Vi vet ju nu att det blir lite jobbigare löpning då vi kommer in i nationalparken, men vi är beredda :)


Passera E4 är aldrig riskfritt men en tidig morgon var det lugnt

Precis som förra året ska E4 passeras, och det är förstås aldrig riskfritt - men i år ingen trafik att tala om.


Vi börjar närma oss Skuleskogens nationalpark

Nationalparken kommer närmre. Vi närmar oss entré syd, där vi ska ta oss in i parken och få uppleva fantastiska Slåttdalsskrevan igen. Ljuvligt!


Spånglöpning på väg mot Slåttdalsskrevan

Klockan är strax efter 10 när vi börjar närma oss skrevan. Förra året sprang vi nerför spängerna, nu blev således uppförslöpning, något lite jobbigare. Känslan var god men vi vet också att snart blir det lite besvärligare terräng. Här stukade Sofia foten förra året, så vi skojade och sa att nu måste hon hålla sig på fötterna :)


Rejält stökig terräng

Rätt snart så börjar både rötter & stenar ge sig tillkänna. Det känns inte helt löpbart, så vi går istället, men det går ändå hyfsat raskt. Svetten lackar i värmen, och det är allt lite bökigt att ta sig framåt :)


Inte bara rötter utan stenar till tusen


Mera klapperstensfält


Fantastiskt vackra Slåttdalsskrevan

Strax före 11 når vi så äntligen Slåttdalsskrevan. Majestätiskt, precis som vi mindes den från förra året, ligger den där. Underbar plats!


Glad att vara här igen 

Efter skrevan bär det ånyo av neråt. Jämför med förra året kändes det som inte stenigt & "rotigt" men icke desto mindre var det rätt bökigt att ta sig ner. Vi gick mestadels, och så klart spelade viss trötthet in. Vi hade ändå varit igång i rätt många timmar och knatat i bökig terräng. Nästa kontroll var Näske, efter 94 km, och dit hade vi siktet inställt.

Det var som sagt jobbigt att ta sig nerför, och rätt så skönt att nå entré Nord och lämna nationalparken och få känna löpbart underlag igen. Men det tog sin lilla tid, först vid 12:30 var vi framme i Näske. Där väntade de mest fantastiska funktionärer, det bjöds på glada leenden, skratt, korv & mos! Underbart!!

Det blev kanske ett lite längre stopp än vi tänkt, men samtidigt var det så gôtt att vara där!

Dock: nu var det ju "bara" resten kvar. Minnesbilden från 2018 var ju ändå att det var relativt enkel löpning det sista (första), men det var ju trots allt en del stigningar kvar och ca 36 km. Nästa anhalt var Sandlågan, 111 km. Som sagt, bara att tuffa på :)

Vi nådde Sandlågan efter ca 18 h löpning. Klockan var således strax efter 15 på eftermiddagen. Ett snabbt stopp, det bästa var att Mats hade fixat glass åt oss och en Piggelin i värmen var verkligen inte fel :)

Nu var det ju "bara resten kvar", men det skulle ändå dröja rätt länge innan vi nådde målet i Örnsköldsvik. Terrängen var mer kuperad än vad Sofia och jag mindes, så klart att tröttheten också spelade in.

Hur som haver så nådde vi efter några timmar äntligen fram til Ö-vik. Nu visste vi ju att det "bara" var att ta sig upp till toppen på Varvsberget där målgången skulle ske.


Äntligen börjar vi närma oss målet, men det var en bit kvar...

"Bara", ja... Det var f-n inte så bara! Känslan av att vara framme i Övik, var ju så klart jättego`. Men den sista biten var inte särskilt kul. Att nå fram och sen inse att vi skulle upp, upp och återigen upp var jobbig och eftersom den sista biten var lite slingrande tog det sin lilla stund att nå fram till det som såg ut att vara målområdet. När vi väl vara uppe på toppen, kändes det så himla skönt! Äntligen framme!

Men; var är målet någonstans? Inget syntes till? Va? Snitslingen fortsätter ju? Men målet skulle ju vara "på toppen av berget"? En stilla insikt infinner sig, detta är förvisso nån slags topp men långtifrån målområdet... Fan! Jävla helvetes skit rent ut sagt, vad är detta för elände? Vi ska tydligen neråt, och neråt och mera neråt. En stilla frustration infinner sig och vi fortsätter, inte riktigt lika muntra, neråt...

Minnesbilden är oklar, men det tar lång tid neråt. Så småningom når vi nån slags backe, där det ser ut att åter leda uppåt till någonting. Vi är trötta och faktiskt en smula irriterade över att arrangörerna "skojat till" det.

Ok, vi borde ha läst på bättre, men det är som det är. Särskilt kul var det iallafall inte, där och då ;)


Trötta men glada Finishers av GCU 2019 <3

Vi är som sagt iallafall framme, tar oss an den sista backen upp. Annika har som vanligt massor med krafter kvar och springer upp. Sofia (som för ovanlighetens skull är jättefrustrerad och faktiskt lite arg över tingens ordning!) och jag går stilla upp. Väl uppe vid det sista backkrönet, visar det sig att det faktiskt ÄR målgång. Tro det eller ej! Annika väntar in oss och vi springer tillsammans in över mållinjen, efter att ha varit ute i 21 timmar och 54 minuter!


Tuffast i Sverige?

Skönt att vara i mål i Sveriges tuffaste traillopp! Iallafall av de jag sprungit? Kullamannen 2018 var förvisso 100+ miles och mer höjdmeter, men ändock lite enklare löpning. HCU var stundtals riktigt besvärlig terräng som helhet, så jag/vi klassar nog allt 2019 års HCU som tuffare än Kullamannen, trots allt!

Tyvärr var det lite rörigt mottagande vid målgången, arrangörerna hade inte riktigt lika underbara och fantastiska funktionärer som de utmed banan... Men så kan det vara ibland, särskilt för oss som kommer in lite senare i mål. Synd, men så är det.

Inte heller i år någon deltagarmedalj (vilket är så trist, det kostar ju bara någon tjuga men för mig är den lilla plåtbiten ett viktigt och roligt minne) och Finisher-tröjan skulle komma med post några veckor senare. Lite smolk i bägaren ändå, på ett så fantastiskt lopp i övrigt.

Efter att sent omsider lyckats få i oss lite mat, körde Mats & Annika ner oss till hotellet i centrala Ö-vik. Hyfsat trötta checkade vi in, fick vårt rum och kunde påbörja saneringen - sällan har en dusch suttit så fint!

Sofia undrade om jag kanske ville gå ner och ta en öl eller så. Men jag kände att jag verkligen inte orkade, så vi kröp till kojs. Det roliga var att en sekund efter att Sofia lagt huvudet mot kudden så somnade hon! Och jag som bara hade tänkt uppdatera Instagram... Men det sket sig, jag somnade med mobilen i handen så där blev inget skrivet :))

Frukosten dagen efter blev lång och kul, då vi var flera loppdeltagare som visade sig bo på samma hotell. Mycket att tjôta om och rekapitulera! Skoj!


En lååång resa hem...

Även hemresan blev en ruskigt lång tillställning. Samma banarbeten gjorde att vi fick ta buss från Ö-vik till Stockholm, sen tåg till Göteborg och slutligen tåg sista biten hem till Vänersborg... Ganska exakt 14 timmar tog den resan. Det hann bli måndag innan vi var hemma.

Om jag/vi ska springa HCU igen? Nej, nu känns det som att vi är klara med Höga Kusten. Iallafall för min egen del. Men man ska förstås aldrig stänga några dörrar. Det hade varit jättekul att få vandra samma sträcka med kära hustrun <3

3 kommentarer till inlägget

Monica Carlsson
1971 • Partille
#1
4 augusti 2019 - 14:46
Många härliga bilder, särskilt morgondimman! En prestation, grattis!
1972 • Hägersten
#2
4 augusti 2019 - 21:05
Kul att läsa om dina äventyr. Bra jobbat & grattis!
1967 • Vänersborg
#3
4 augusti 2019 - 21:10
Tack Monica och Kristian <3

Ligger lite efter med mina race reports, försöker få ut dem nu när jag har semester :D
Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.