2:01:39

Jag vill skriva några rader om söndagens formidabla världsrekord i herrarnas maraton i Berlin. Jag valde att inte följa det hemma i TV-soffan eftersom jag prioriterade ett trevligt långpass på 28 km längs solbelysta, lantliga grusvägar.

2:01:39 av Eliud Kipchoge - världens bästa maratonlöpare de senaste åren, obesegrad i 10 av de 11 maratonlopp han sprungit, olympisk mästare och den som sprungit det överlägset snabbaste loppet någonsin, 2:00:25 på det icke-godkända och Nike-sponsrade Breaking 2-projektet på Monzabanan med hjälp av farthållare. Jag rekommenderar den dokumentären som finns på Youtube. Nu kan Kipchoge också äntligen titulera sig världsrekordhållare efter att ha blivit hindrad av sulor som ramlade ur skorna (!) i Berlin 2015, av regn och dåligt väder i Berlin 2017 liksom av värme och en otroligt offensiv öppning i årets London maraton i april.

Kipchoge har varit öppen med att årets lopp skulle vara en attack på världsrekordet.

Genomförandet är inget annat än en otrolig prestation, inte minst andra halvan, ingen har någonsin sprungit andra halvan av ett maratonlopp i den hastigheten. Faktum är att endast fyra amerikaner någonsin har sprungit HALV-maraton snabbare än Kipchoges andra halva vilket sätter prestationen i ett nytt ljus. I början på loppet fick han mana på farthållarna och den sista farthållaren klev av redan vid 25 km istället för vid planerade 30 km och sedan ökade han farten och sprang 15 km solo för att därefter ytterligare öka farten från 40 km och fram till mållinjen.

Grafik från @scienceofsport på Twitter. Världsrekordet i gult jämfört med Dennis Kimetto"s förra världsrekord på 2:02:57 (streckad linje)

Likt många prestationer i världsklass behöver man vara lite insatt för att förstå hur snabbt detta är! En SNITT-hastighet på 2:52,9 min/km innebär de här tiderna på kortare distanser.

Det är inte helt trivialt att springa en tvåhundrametersintervall under 35 sekunder eller 400 m under en minut och tio sekunder! Jag uppmanar alla som springer att prova, jag har klarat att springa under 3 minuter på en kilometer på ett löpband men skulle idag inte klara det utomhus, jag har sprungit 400 m på ett intervallpass på 1:07 med en sista maxning och gissar att jag idag skulle hänga med i det här tempot ungefär så länge och då har jag ändå sprungit på en åtminstone hygglig motionärsnivå, i mer än tio år!

Idag är det tyvärr naturligt att behålla en viss skepsis mot prestationer som är alltför fantastiska eftersom de retrospektivt ofta har visat sig vara just för bra och beroende av intag av otillåtna preparat. Så hur är det med Kipchoge? Det går såklart inte att veta, alla intresserade av långdistanslöpningen vet att många kenyanska elitlöpare avslöjats med doping och att den interna dopingkontrollen är minst sagt bristfällig. Det som talar emot att han skulle dopa sig är det självklara, hur ofta en löpare av den här kalibern blir testad och han han hållit en så hög nivå så länge, vid 33 års ålder, har han redan varit världens bästa maratonlöpare i flertalet år. Långt innan han klev upp på maratondistansen hade han en framgångsrik banlöpningskarriär med mästerskapsmedaljer på 5000 m där han grundlade en snabbhet som han för övrigt verkar ha kvar än idag, kryddad med en uthållighet i yppersta världsklass efter långa, tuffa träningspass i hög fart inför maratonlopp. Att han redan länge ansetts vara världens bästa maratonlöpare understryks av den här "meritförteckningen" på distansen hittills.

Också från Twitter, Eliud Kipchoges maratonlopp hittills.

Söndagens lopp var på förhand en duell mot världsrekordet mellan Kipchoge och Wilson Kipsang, Kenya, den förrförra världsrekordhållaren med 2:03:23, också det från Berlin (2013). Kipsang slutade trea på 2:06 och även om han är den ende som slagit Kipchoge på ett maratonlopp (i ovan nämnda världsrekordlopp i Berlin 2013) och också den som gjort flest maraton under 2:04 i världen så var det klasskillnad redan från start igår och Kipsang har kanske sitt snabbaste maratonlopp bakom sig och kan förmodligen inte längre hota världsrekordet.

Världsrekordloppet var en sådan otrolig uppvisning, jämnheten, den snabbare andra halvan, den höga farten och den snabba avslutningen! Jag såg en graf på nätet där världsrekorden på maraton plottats i en graf och enligt den kommer drömgränsen två timmar att nås år 2038 och det nuvarande världsrekordet kom nu "sju år för tidigt" jämfört med lutningen på kurvan. Det ger ytterligare en dimension till hur bra den här tiden är. Det förra världsrekordet 2:02:57 av Dennis Kimetto från Berlin har stått sig sedan 2014 och jag tror att detta kommer att stå sig riktigt länge och jag ser ingen annan utmanare i dagsläget än Kipchoge själv.

7 kommentarer till inlägget

Susanne Bornmar
1975 • Linköping
#1
18 september 2018 - 15:28
Wow! Det är helt galet!
Jag har sprungit ett 400-meterslopp en gång. Det var 2014. Jag sprang på 1:09... Och verkligen, det ger perspektiv!

Var idag ute på intervaller. Växlade mellan 800-ingar och 200-ingar med 1 min vila. Mina 200-ingar tog 40 s... 5 s långsammare än Kipchoges 200-ingar... Jag gjorde 6 st... Och han gjorde 211 stycken! UTAN VILA!

Wow. Alltså, WOW!
Gabriel Littson Enning
1980 • Lidingö
#2
18 september 2018 - 15:37
Skulle vara intressant att se vad Kipchoge är god för på 10000m just nu. Med specifik träning så borde han kunna hota världsrekordet där, känns det som. I de flesta kalkylatorer motsvarar 2:01:39 på maran sub 26 min på 10km.
1971 • Nykvarn
#3
18 september 2018 - 16:04
Ja Susanne, galet är rätt ord, som jag skrev jag har sprungit 400m en gång när jag provade 4x400m i hög fart och då gjorde jag 1:07 på den sista, har aldrig provat att maxa bara en fyrahundring (rädd för skaderisken) men gissar att det skulle hamna någonstans där idag också. Det är riktigt snabbt! Tvåhundringar under 36s (treminutersfart) är heller inget jag direkt snyter ur näsan obehindrat längre, i alla fall inte så många :-)

Ja verkligen Gabriel, intressant, jag har inte provat att mata in det i någon kalkylator, jag är lite skeptisk mot Bekeles banrekord på 5000 och 10000 m då de väl är satta när EPO-dopingen härjade som värst, och då borde jag väl vara lika skeptisk till Kipchoge vilket jag konstigt nog inte är...

Eller så handlar allt om skorna, haha. Fast Tadese springer inte bra i samma skor även om han nu sänkte sitt, ganska dåliga maratonpers, med ett par minuter :-)
1974 • Mölndal
#4
19 september 2018 - 08:18
Tiderna ger verkligen perspektiv.
Jag undrar hur han tränar och om det är överensstämmande med de teorier som många förståsigpåare på jogg har om löpträning?
1971 • Nykvarn
#5
19 september 2018 - 08:32
Ja verkligen Mikael.
Olikt många andra löpare går faktiskt att få en ganska detaljerad inblick, t ex via nyhetsbrevet "Sweat Elite" som i detalj har beskrivit hans maratonträning. All träning bedrivs på kuperade vägar på hög höjd >2000m över havet i Kenya, volymen är såklart hög men också intensiteten med många långa pass i hög fart i eller nära maratonfart, många progressiva morgonpass som börjar extremt lugnt men avslutas väldigt snabbt, fartpass pass som 15x1000m i ca 2:45-fart på grusbana finns också med. Det är naturligtvis svårt att översätta till motionärsnivå men det har bl a skrivits att han i princip aldrig går över 90% intensitet i träning utan sparar det till tävling.
Lars Lindefelt
1958 • Borlänge
#6
24 september 2018 - 13:07
Våren 1987 öppnade jag en kvartsmara på 2:52 då jag "hängde" landslagslöparen Pär Wallin den första kilometern. Tog sen mitt förnuft till fånga och lade tempot på den säkra sidan av 3-minuterstempot.
Riktigt imponerande att kunna snitta under 2:53 på ett marathon.
1971 • Nykvarn
#7
27 september 2018 - 12:59
Under tre minuter per kilometer oavsett sträcka imponerar på mig Lars, 42,2 km i den farten tycker jag är utomjordiskt bra!
Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.