Kort tillbakablick - 2017

Att sammanfatta mitt år som löpare kunde vara enkelt. Jag skulle springa fyra lopp på vardera 100 miles och få en väst. Det gick, och det var fantastiskt! Jag har träffat en massa nya vänner.

Men det som nu i december känns mer intressant är vad som hände efter att västen var bärgad. Tappad motivation, bristande koncentration, misslyckade tävlingar och strejkande höftböjare och en nypande vad. Under årets sista tre månader har det varit svårt att komma ut, svårt att orka förbereda för tävlingar. Jag visste att 160 km var 8-10:e vecka skulle kräva en del. Planen var egentligen att tävla och rehaba och det gick ju bra, men jag kunde inte förutse och planera för månaderna efter Västerås i slutet av december. Jag hade inte kunskapen.

Ett mål för året var att samla ihop 365 mil löpning, men så blev det inte. Däremot har jag tränat andra saker lite mer än jag planerat. Den totala träningstiden ligger därför på i snitt en timme om dagen. Det är jag nöjd med!

Löparåret har varit gott, några juveler har varit helgen i Göteborg i januari, två varv med Sandra i Arvika, hänga med Marcus före TEC och att få sällskap av Hans, Janne och Johnny de sista varven, springa med Anders i Stockholmsnatten, Åreskutan med Fredrik, Öland med Ulrika, Rebeccas sub-3-mara, Malin som leker med alla utmaningar hon tar sig an. Jag minns sekunderna mellan målgång tills jag fick västen av Bo i Västerås med märklig klarhet. Men mest har rundorna med ultragänget i Växjö betytt. Rundorna och gänget är fantastiska.

Önskar alla ett gott slut och hoppas på ett mänskligare 2018.

Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.