Jooonas blogg

Léende löpare

Det finns många trevliga löpare! Men... tyvärr har du kanske precis som jag även råkat ut för ohyfsade löpare?

Är ju inte sällan som folk knuffas på de mest fräcka sätt i starter i lopp för att de ska ta sig fram, efter att ha startat alltför långt bak. Eller att folk sedan tvärstannar precis framför en när de inser att de inte orkar springa ett helt lopp i så snabb fart som de startat. Att folk spottar och hostar på varann utan att ens se sig omkring först. Att de verkar vansinnigt sura, och inte kan heja på och peppa varann. Att de struntar i sina medtävlanden om någon ramlar. Att de helt enkelt agerar som om de vore den enda som springer loppet, att de själva är den enda viktiga människan som har en dröm. Att de har hundra ursäkter om de inte är på topp, och inget är deras eget fel.

Är löpning motsatsen till en lagsport, nämligen en egocentrisk sport där man vill lyfta fram sig själv och alltid jämföra sig och vara bättre än andra? Nej det tror jag inte. Åtminstone är det definitivt inte alltid så illa!

Kanske ska man inte låta negativa löpare ta bort sin glädje, då är man ju lika negativ själv. Till viss del kan man förstå att det sker otrevliga saker. Det hör till antar jag, och är kanske rent av en del av charmen och utmaningen som man får räkna med. När det blir trångt, rörigt, och folk har sina egna förutsättningar och upplevelser av vad som sker omkring dem. Visst det är tufft, folk är trötta, missförstår, blir störda, och orkar inte bjuda på sig och agera moraliskt riktigt när de pressar sig till sitt yttersta. Hjärnan funkar inte perfekt just då, och ibland inte heller efteråt när folk är trötta och besvikna på sitt resultat. Man får räkna med allt möjligt när man springer bland andra folk. Kanske upplever andra dig rent av likadant?

Det finns ju dessutom många positiva saker med löpning, som att träna tillsammans, tävla med vänner i motionslopp, få draghjälp och luftmotstånd i ett lopp, möta trevliga vänner i en förening, tävla i grupp i stafetter. Och även om man sysslar med löpning helt ensam, så brukar det ju ha positiv effekt att ha en drivkraft och ett mål, att komma i form så att man orkar mer i sin vardag, och att man förhoppningsvis mår och fungerar bättre gentemot andra människor.

Det är väl upp till var och en av oss att själva tänka hur vi kan försöka vara positiva förebilder. Bjuda på ett léende, peppa varann och till och med vinka och "high fiva" till åskådare under loppet, även om det kostar nån sekund eventuellt.

Och försöka glädjas åt varandras framgång! Så var inte besviken om någon yngre eller äldre, eller någon av annat kön, ursprung, kroppsvikt, eller av annan löparklubb kommer före dig. Var glad för deras skull! Applådera åt de som kommer efter när du väntar i mål. Lämna plats vid målgång så att de får spurta i mål också enligt sin kapacitet.

För... om det nu är så jobbigt att springa att man ej orkar bjuda på ett léende... ja då måste ju ett léende vara en prestation i sig... och då tycker jag en léende löpare är en duktigare löpare än en sur löpare!

Är du en tillräckligt duktig löpare för att orka le? :)

Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.