Tjurruset, andra året i rad!

Nu är utmaningen avklarad, för andra året i rad. En liten tanke förra året gjorde att vi tog oss an en lerig utmaning och sprang Tjurruset på Djurgården 2015. Det gav mersmak och vi anmälde oss direkt till årets lopp som gick av stapeln igår, lördag 1 oktober. Denna gång i Flottsbro, utanför Södertälje. En förvarning om en mycket tuff skidbacke hade vi fått samt att banan skulle vara tuff. Backen, var det första vi fick ta oss an. Bilden nedan med strålande sol på visar backen vi startade nedanför och sprang upp för, eller snarare gick upp för. Ca 0.5 km uppför de första 8 minuterna.

Sedan fortsatte ca 6,5 km i skog, snår, stigar och konstant uppför eller nerför. Om och om igen. Ofta så smala stigar att köer bildades, omspringning var emellertid omöjligt. Hela tiden tänkte man på föregående års bana och väntade sig mer blandad miljö längs banan, men icke. Först efter 7 km tog ny miljö plats, nu kom lite mer hinder, springande i vatten men också mer backe uppför och nerför innan det berömda träsket. Den sista backen upp var förresten hemsk. Efter det kalla vattnet kom nu krampen och varje steg blev tyngre och tyngre. Väl upp på toppen väntade en slalombacke nerför, det var bara att släppa på farten för att närma sig slutet. Några fler hinder och sedan kom leran, kärret som alla väntat på. Det som är det värsta men på något sätt ändå det mest tillhörande just Tjurruset.

Innan jag ens klev ner i kärret hade jag hemskt sendrag i ena vaden, längs vägen bredid kärret och i kärret pendlade sedan sendraget från vad till vad. Ibland stod jag still, gnällde och skrek för det gjorde så ont. Folk runt omkring frågade om jag behövde hjälp, men helst ville jag bara stå till. Men där i den kalla leran kunde jag inte stå, kämpade mig genom de ca 100 metrarna lervatten och fick tillslut en rejäl knuff uppför slänten vid slutet och kunde haltandes ta mig in i mål. Ont som F-N rent ut sagt, men glad och nöjd!

Jag måste dock säga att under hela loppet fanns mer flås och rörelse i mig, jag kände ofta att jag hade kunnat tjäna in några minuter här och där. Oerhört skönt att känna då min förberedelse bestod av sjukdom och vila i nästan två veckor. Det går att vila sig i form, tydligen ;) Men det som tog stryk var mina vrister, vader och benhinnor och på slutet även höfterna. Det är också de delarna jag har oerhört ont i idag, efter en ganska oavslappnad natt. Jag får ofta problem med dessa områden när det gäller träning som är lite tuffare, något jag måste undersöka och ta tag i mer. Träna upp mer! Kanske även bra att börja röra sig mer i liknande miljöer och terränger, nu för tiden går eller springer ja inte lika mycket utomhus som jag gjorde förr. Så, dags att få in det!

Inför loppet en kolhydratrik frukost plus riskakor och banan innan start. Efter loppet en stor, fet kanelbulle och en påse blandning av nötter och russin.
Bara sådant jag egentlige inte skulle stoppa i mig mycket av samtidigt, men efter 2 timmar och 12 minuters aktivitet så kändes kroppen tom trots det.

Lerig, kall, stel och trött - men så jäkla glad! Dessa utmaningar kräver mycket men ger också så mycket

Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.