UltraRunsInTheFamily

Nästan Risveden Terräng i alla fall

2012 fick jag nys om ett spännande lopp inte så långt från där jag då bodde. Det utlovade sjöar och backar, vacker skog och låg på en alldeles lagom distans. Dock hade jag då ingen möjlighet att ta mig dit när det väl var dags och blev därför mer än glad när jag året därpå hittade någon som både skulle springa och som jag kunde åka dit med. Man kan väl  även säga att jag ”åkte dit” på många plan i och med att jag nu lever med just denne ”någon” och att vi i dagarna väntar vårt andra barn…men det är en annan historia hehe…
Loppet jag talar om är Risveden Terräng som i år går av stapeln för 6:e året i rad! Att det var här vi träffades på riktigt för första gången vet nog de flesta som följer oss här redan om, liksom att Anders under förra året tog hem en åtråvärd veteranmedalj i och med att han då sprungit alla 5 lopp som anordnats i det vackra naturreservatet Risveden. Själv har jag fått springa detta finfina lopp vid två tillfällen (2013 och 2015) men deltog som åskådare 2014, relativt nyförlöst, med vår då blott någon vecka gamla dotter och får i år i stället stå med magen i vädret och heja på ännu en gång…om inte trollungen i magen bestämmer sig för att komma ut inom de närmaste dygnen, men det tror jag inte.
Ombytt för löpning, gravvecka 38
Dock går vi idag in i graviditetsvecka 38 och enligt teorin är ju bebisen relativt färdigbakad såhär dags:
”Från och med nu betraktas fostret som fullgånget, det vill säga att det är färdigt att födas. I den här veckan väger fostret drygt 3 kilogram, och är omkring 49 cm långt…” (1177.se).
…så man vet ju aldrig!
Men, jag tror ändå att det dröjer ett litet tag till – Líf och jag måste ju få stå med och heja på lördag t ex, så jag får väl knipa ihop tills Anders sprungit i mål i alla fall haha!
Storasyster
Hur som haver så är jag djupt tacksam över att kroppen alltjämt hänger med och inte har något emot en löptur titt som tätt (tvärt om så mår jag de facto bara bra av att komma ut och röra på mig – av många anledningar). Denna veckan har jag än så länge sprungit mitt egna lilla Risveden (ok, det saknas 600 meter av de 18,6 km…men dem + lite till plockar vi hem under morgondagens löptur) och målet är alltjämt att köra på så länge det går och jag mår bra!

Som jag nämnde i ett tidigare inlägg så var jag häromveckan sugen på att springa Risveden i år trots allt…men, jag får nog ta och sansa mig lite och inse mina begränsningar också hehe. Nästa år ska vi dock stå på startlinjen båda två, Anders och jag!

Lycka till alla som tar sig ut till Sjövik på lördag – spring för mig med!

/dísa
Snart, snart

Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.