Det längsta jag sprungit sen 2007

utomhuspass

Jag sprang tolv kilometer!!

Jag gjorde det! Jag sprang 12 kilometer i ett svep, utan att ta ett enda promenadsteg. Det tog visserligen en och en halv timma, men jag har inte sprungit så här långt utan avbrott sedan jag sprang Göteborgsvarvet 2007. Det trodde ni inte va, att jag på höjden av min fetma och totalt ur form, skulle klara att bränna av ett långpass av den kalibern, som dessutom ligger i topp 3 av mina längsta sammanhängande pass någonsin! Inte jag heller, men för mig bevisar det två saker: dels att min löpträning ger resultat, och inte dåliga sådana heller. Och dels att jag helt klart är långt mer kapabel än jag tror. Och eftersom veckans tema i Bloggar om Hälsa är just utomhusträning får ni hänga med mig igenom passet!

Häng med mig igenom passet

Innan jag går ut och springer måste jag alltid veta i förväg vilken runda jag ska springa. Finns det minsta lilla utrymme för kompromiss så kommer jag ta den lätta vägen, så mycket vet jag om mig själv. Men eftersom jag inte har någon bra 12k-runda på lager (för jag har aldrig sprungit 12 k förut!!) så fick jag improvisera lite. Några kilometer på asfalt först, och sedan in i skogen längs den flacka Skatås-åttan.

LÄS MER:
>> Jag är uthålligare och snabbare än jag tror

Naturen har exploderat i grönska

Jag lät benen bestämma tempot, och puttrade på längs grusvägen i behaglig fart. Kroppen kändes pigg, en podcast rullade i öronen och jag kände mig allmänt tillfreds med livet. Naturen har, sedan långpasset förra veckan, fullkomligt exploderat i grönska. Det var som att springa genom en hemlig trädgård någonstans! Fåglar som kvittrar, bäckar som porlar, och en och annan orienterande skolungdom. Rena idyllen med andra ord.

Vatten, skog och natur – vilken idyll!

Efter ca 6 km kommer en sträcka där min mobiltäckning brukar försvinna, och podcasten tystnar för en stund. Vanligtvis brukar det irritera mig, men idag tog jag bara av mig hörlurarna och njöt av löpturen. Och precis då springer ett gäng barn förbi, och lukten av solskyddsfaktor träffar mig. Sommarfeelingen jag fick då går knappt att beskriva! Den där lukten var verkligen droppen. Och så svänger jag höger och Lilla Delsjön breder ut sig framför mig. Grönska och klarblått vatten… det är nästan så man undrar om det verkligen är på riktigt.

utomhuspass2

Jag jagar kilometrar, inte minuter

Så får jag mobiltäckning igen, och lägger i nästa växel. 7 km nu och fortfarande en bra bit till mål. Men när man har lyxen att inte ha något tempo att hålla så kan man anpassa farten efter stunden. Resultatet blir att kroppen hela tiden känns pigg! Inte ens efter de värsta backarna vill jag sätta mig ner i gräset, eftersom jag tillåter dem att ta tid att forcera. Poängen med långpassen är inte att kapa minuter, utan att mata kilometrar.

En extra sväng för att få ihop det sista

På vägen tillbaka väljer jag de allra naturskönaste stigarna jag kan hitta, och jag väljer att helt lugnt, utan min vanliga spurt, jogga även den sista kilometern. Jag kommer fram till dörren och Runkeeper visar drygt 11 kilometer. Fast besluten att får ihop mina 12 förordade så tar jag en runda till runt gården. Och en till. Till slut har jag fått ihop alla 12 och saktar in, för att avsluta rundan med en liten nervarvningspromenad. Den hade dock knappast behövts, för utan slutspurten var jag knappt svettig och hade förmodligen kunnat ta flera kilometer till utan problem.

LÄS MER:
>> Shortspremiär i vitsippeskogen

Ett lyckopass som ger mersmak

Just nu känner jag bara hur jag vill ut och göra alltihop igen! Och just den där mersmaken, att avsluta passen innan man är helt död, är ju så himla viktig för motivationen. Och om vi bara får lite tur med vädret så är det så här stora delar av min sommar kommer att se ut. Jag har fått mitt jobbschema, och det finns utrymme för många långa förmiddagar i skogen. Bara att veta det gör mig alldeles lycklig inombords.

Jag utmanar dig att gå ut och njuta av naturen mera! Antingen på en promenad eller en mysjogg. Låt det ta några timmar, och se till att verkligen insupa all värme och grönska därute. Gör som Anna, och våga prova en ny, okänd stig. Skogen är den mest avstressande platsen som finns, och jag kan nästan garantera att ett utomhuspass en dag som denna kan göra vem som helst till en bättre människa.

The post Det längsta jag sprungit sen 2007 appeared first on FIT by Emma Hå.

Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.