Det går långsamt framåt

Snart har det gått fyra månader sedan jag sprang sönder foten, och nu är jag uppe i att springa 45 minuter i sträck. Eller springa och springa, det är inte precis kvalitetspass vi pratar om. Att pinna på framåt har jag saknat, och även om det tar någon km innan jag börjar njuta av att springa så finns det där, och jag längtar efter att kunna ge mig ut på en 2h-runda i gnistrande kyla framåt december eller så...

Dock - jag har fått lite ont i högerfoten igen, men inte vid brottstycket för frakturen utan snarare i leden på andra tån utifrån. Jag hoppas att det bara är en liten känning av ovana fötter, eller att jag vrickat till den leden (hur tusan man nu lyckas med det), och inte ytterligare en stressfraktur, då blir jag ledsen! Jag som hållit mig till rehabplanen så duktigt.

Idag har det blivit lite coreträning, tanken var först att bege mig till utegymmet, men sedan började regnet strila ner och då fick det bli inne i stället. Nu ska jag titta klart på en dokumentär om Scientologerna som finns på SVT Play, intressant!

Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.