Småbarn. Träning. Och livet.

Ett SM-guld rikare och nya tag

Det här är ett sånt där inlägg från en sån där som gillar att tävla. En sån som tar de chanser som finns att krypa upp på pallen. Helt enkelt en sån som inte kan få nog av fjärilarna i magen där på startlinjen.

Jag är helt för inkluderande idrott och träning för alla. Jag kommer aldrig att döma någon som springer saktare än mig och anser mig inte vara en bättre människa bara för att jag är en snabbare löpare. Jag tittar aldrig neråt i resultatlistan med förakt utan oftare uppåt med respekt och nyfikenhet.

Med det sagt tycker jag också att det är helt underbart att springa fort, att springa om folk och mäta mig mot både mig själv och andra för att få den där extra adrenalinkicken och sprallande känslan som kommer av att passera den ena ryggtavla efter den andra.

Ska löpning, eller triathlon för den delen, vara riktigt kul för mig, då får det helst stå något på spel. En ny utmaning, ett läge för personbästa, ett läge för pallplats, ett läge för vinst eller någon att besegra. Så var det i helgen när polis-SM i terränglöpning över 10k arrangerades i samband med Prinsens minne.

I våras gick jag för guld i dito SM på Göteborgsvarvet men väggade som sällan förut och snubblade in på en knapp topp-10-placering till mitt stora förtret. Det var mycket som inte stämde med träning och uppladdning då men nu hade jag kommit igen. Inte till total toppform men nog för att hålla mig själv som favorit inte bara i åldersklassen utan av samtliga startande i polisklassen.

Vädret var varmt och blåsigt och inte helt optimalt. Banan förhållandevis flack men ändå på grus och knixig sandstig till stora delar. På startlinjen kände jag att det inte fanns något annat än en förstaplats, om jag så skulle gråta mjölksyra skulle guldet hem nu..

Det färgade av sig på inledningspulsen som drog iväg en aning men farten var ändå hyfsat kontrollerad med vetskapen om att det vore bra att skapa lucka och ta in tid inför en motigare andra halva. En sluttid på 38 vore finfint hade jag förklarat för mig själv men uppåt 39 fick också duga -men det enda viktiga idag var guldskimret. Och gärna en totaltid snabbare än samtliga kollegor.

Redan tidigt under loppet blev det glest och en ganska framskjuten placering, topp-10 höftade jag det till. Mot halva loppet än glesare men vid 6-7k blev jag passerad av ett par raska löpare men seglade också förbi ett par så trots att jag tyckte att jag tappade mycket i tempo verkade det vara likadant för övriga i dagens värme.

Nu någonstans hade guldläget befästs och som den ödmjuke Northug-spurtare jag är visste jag att guldet var hemma även om någon skulle komma upp och nosa. Så även snabbast totalttid.

Rent tidsmässigt insåg jag med 3-4k kvar att det skulle snudda över 39 med all sannolikhet. 39 är egentligen under godänt när den avslutande milen på Malmös olympiska trithlondistans gick snabbare än så, men mot bakgrund av nämnda guldläge spelade det föga roll.

Pulsen fick ligga kvar på precis hanterliga 180 och även om jag med en rejäl kraftansträngning kunde ha passerat de 3 närmaste framför mig och knipit 6:e-platsen totalt var guldet mitt enda fokus och jag fortsatte moget(eller uppkäftigt nog, skulle säkert en del tolka det som) att bara ligga kvar på samma tempo och bevaka ledningen.

En sedvanlig spurt fick det ändå bli då jag hörde tunga andetag bakom mig i spåret och tog det säkra(och roliga) före det osäkra. Ett ganska vältajmat foto fick frun till på upploppet och i målfållan stod junior förväntansfullt och stampade.

 

Det har varit en aningen pappaklänglig tid där blott 40(eller rättare sagt 39:05) minuter med mamma tydligen inte var tillfyllest. Att välkomnas som om frånvaron vore en månads när man bara sprungit en runda slår alla gånger guldkänslan.

Men det skadar inte att faktiskt ha ett litet guld därhemma också. Även om det bara är ett ynka polis-SM-tecken för 35-åringar.

Med en guldkänsla fast förankrad i löpsjälen började jag direkt kolla på kommande polis-SM-tävlingar men också millopp detta år för att ge sub36 en till, och kanske sista, chans innan nästa barn anländer.

Det blir redan imorrn efter sen anmälan ett försök under Trelleborgsloppet som med sin platta bana brukar mönstra ett starkt startfält och därmed mycket god draghjälp.

Dags att snöra på och ladda upp..

Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.