Elitmotionären

När börjar springtävlingen?

-När börjar springtävligen? undrar knattarna i Järfälla OK medan vi gör uppvärmningsövningar inför en deltävling i klubbens terrängserie.

 

När starten går är det full fart uppför första backen som är den tuffaste på hela varvet. Sen är det bergochdalbana med ytterligare tre rejäla krön innan spåret planar ut sista biten. Då är knattarna så trötta att de springer i zickzack. På vissa deltävlingar ställer jag upp som farthållare och öppnar lugnt över de första backarna. Då blir det många PB.

 

Jag försöker lära ungdomarna, men själv är jag likadan. Jag vill också att springtävlingen ska komma igång, så att jag får ge det jag har.

 

En kompis till mig här på forumet kom på begreppet ”springtävling”. Vi hade mötts i en inomhustävling över         1 500m. Det var ett roligt lopp med flera jämngoda löpare. Efter startskottet stack heatet iväg som en flock skrämda hästar. Det var täta positionsskiften och hård fight om innerspåret. Några minuter senare stod vi vid mållinjen och pustade ut.

 

Min kompis och jag har ungefär samma uthållighetsprofil. Vi konstaterade att på 1 500m börjar springtävlingen direkt. För mig motsvarar utgångsfarten ungefär vad jag skulle välja om jag blev förföljd. Tillräckligt snabbt för att förvalta ett försprång, men ändå avvägt för att springa ifrån en mindre uthållig förföljare. Jag är ett flyktdjur.

 

På längre distanser dröjer det ett tag innan springtävlingen kommer igång. På 3 000m brukar jag ta det lugnt första 600m, sen börjar det. Vid 1 200m kvar känns det normalt eländigt, men då gör jag en kraftansträngning för att skaka av mig ev. förföljare. Motsvarande kritiska punkter för 5 000m och 10 000m är 2km kvar resp. 4km kvar. Jag gör likadant varje gång, och tänker att vid mållinjen får jag pusta ut. Jag tänker som ett flyktdjur.

 

Igår var det maran, och för min del kom aldrig springtävlingen igång. Eller rättare sagt, jag klev av vid 29km när den precis skulle börja. Transportsträckan dit hade tröttat ut mig, och jag var inte mentalt förberedd på 13,2km flykt. De mörka DNF-tankarna tog över.

 

I boken Born to run härleds människans förmåga som långlöpare till vår tid på savannen. Rovdjuren beskrivs som sprinters, gräsätarna som medeldistansare medan människorna var smarta långdistansare som sprang i flock och tröttade ut sina byten. Maratonloppens popularitet beror enligt boken på vårt evolutionära arv att jaga länge i flock.

 

Stora maratonlopp som Berlin och Stockholm är fantastiska löparmanifestationer. Man känner att man är del av en stor folkrörelse. Innan start blir jag rörd av ögonblicket, men när starten har gått agerar jag snarare som ett flyktdjur. Hare, marsvin eller kanske häst…

3 kommentarer till inlägget

Christoffer L Björnqvist
1984 • Katrineholm
#1
1 juni 2015 - 19:35
Roligt och igenkännande läsning både som pappa (med springande barn) och mig själv på lopp även fast mina "springtävlingar" brukar börja senare på 10k Tråkigt att kroppen inte var inställd på flykt i lördags. Själv var det nog tur att jag inte var jagad skulle blivit en enkel match för lejonen annars ;)
1969 • Järfälla
#2
1 juni 2015 - 20:47
Tack! Du gjorde verkligen ett kanonlopp i lördags. Imponerande!
Får se när det blir nästa mara för mig. Då ska jag vara ordentligt förberedd.
Christoffer L Björnqvist
1984 • Katrineholm
#3
3 juni 2015 - 06:53
Tack Johan, jag hoppas du får till det vid tillfälle, svårt antar jag när siktet är inställt på andra distanser. Farten verkar ju finnas i alla fall när jag tittat i din träningsdagbok :)
Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.