En "söndagscykling" som blev en läxa

Två dagar efter detta pass körde jag ensam en runda på 88 km, också med två rejäla backar, på tre timmar och 13 minuter. Ett snitt på drygt 27 km/tim. Så fysiskt har jag nog kommit över detta äventyr. Men mentalt behöver det bearbetas.

Vi var 16 cyklister som skulle över 26-an vid Ängatorpet utanför Tidaholm. Han som ledde gruppen talade om att på andra sidan väntar ett par km med lätt körning innan de stora backarna upp mot Dimbo. ”Det är fri fart dit upp och sedan väntar vi där tills den som kommer sist upp också fått en andningspaus”

Jag blir någon sekund sen när vi startar och väntade in en bil till. Jag kände ingen stress. På ett par lätta kilometrar borde jag ändå hinna ikapp innan backen. Men klungan var ur sikte när jag kommer iväg. Och västanvinden satte direkt stopp för alla förhoppningar om en snabb inhämtning. Inte ens när vägen svänger svagt åt vänster och börja löpa en aning utför släppte motståndet.

Jag kämpade och slet, jobbade nästan max hela tiden men hann bara se en skymt av några cyklister flera hundra meter upp när backen började för mig. Så jag startade en ensam klättring, 75 meter på ca 2 km, med mjölksyra i benen redan från början.

Jag tog mig ändå upp och fick en liten paus innan vi drog vidare mot norr. Där gick det lätt. Vi höll god fart mot Kungslena i skönt lä från de två platåbergen, Gerumsberget och Varvsberget. I Kungslena svänger vägen lite åt väster och leder ut oss i ett öppnare höglänt landskap. Där blev det motvind igen, snett från vänster, medan gruppen fortsätter att växla åt höger i täten.

Jag fick ge allt, spänna var enda muskel i kroppen för att hänga med i det yttre ledet fram till täten där jag omgående  backade för att komma in och få lite lä. Två till tre minuter senare var jag tillbaka som siste man i ledet som tog vind.

Då gick det bara inte längre, jag släppte snabbt en rejäl lucka, men fick hjälp fram och ett tydligt tecken som visade min plats. Jag lyckade hänga på där bak ganska bra i det lite ryckiga tempot som det alltid blir i slutet av en grupp cyklister. Jag hade nu också lärt mig att i den här gruppen gällde det att vara rejält på alerten och beredd att satsa extra efter varje korsning.

Och så till slut. Med 12 km nästan bara utför till mitt hem som ligger 60 meter lägre i förhållande till havet än den plats där jag befann mig valde jag, till sist ändå, att följa gruppen på ännu en klättring. Det handlade om drygt två km med 80 meters höjdskillnad, upp till Simsjön, och 60 av dessa på den sista kilometern. Jag kände mig för stunden återhämtad men var slut igen innan den sista stigningen började.

Rundan var på ca 87 km och kördes, effektivt, på minuten under tre timmar. Ett snitt på ca 29 km/tim. enligt mina beräkningar. Ett lärorikt träningspass som gett mig en del att tänka på.

Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.
 annons