Det där med att göra sådär som man vet att man inte ska....

Ja, det är ju lite tröttsamt men jag har bara mig själv att skylla.

Vaknade imorse, fortfarande med träningsvärk sen styrketräningen på måndagen, grattis Maria.
Traskade till jobbet och kände mig taggad.

Skippade att ta med mig egen sportdryck och hade istället ett par bananer ifall jag skulle bli hungrig eller känna att jag behöver energi.....stopp stopp stopp, rewind and press pause!

Redan här har vi kardinalfel nummer ett.

När jag tävlar använder jag mig oftast (alltid) av Vitargo och jag kan för mitt liv inte komma på vad jag tyckte anledningen var att jag inte skulle göra det nu. Jo vänta, just det, jag tyckte att jag hade så lite kvar och det var ingen idé att slösa på det på det här tillfället.
Inga kommentarer är nödvändiga.

Vatten och saft fanns att tillgå.
Temperaturen i luften låg på ca 18 grader och luften stod still.....

Det bar iväg. Kändes bra i kroppen trots träningsvärken. Några kollegor var ute och gjorde några varv (alla är ju liksom inte intresserade av att spring ai 6h).
Andreas Falk gjorde varv på varv, jag småpratade med några men gick mer och mer in i mig själv.

I vanliga fall håller jag strikt på rutiner under lopp och det funkar bra för mig.
Dricka/äta var 20.e minut, ta en timme i taget.

Här gjorde jag första vätskeintaget (saft) efter 33 min (fel nr 2)............det börjar bra.

Fortsatte och höll varven enligt den plan jag hade tänkt. Hade ju tänkt upp mot 60 km, which means drygt 120 varv. Tappade räkningen ganska direkt men höll mig i underkant och räknade av ett varv för säkerhets skull.

Första milen i lagom tempo, det är inte jobbigt än.
Däremot är det fruktansvärt varmt! Jag svettas i floder och börjar klaga på vädret i mitt huvud (fel nr 3), dessutom börjar magen krångla, depåstopp, visserligen inget fel men inte direkt med i planen.

Frågar tävlingsledningen efter rent salt, de ska fixa.

Tar en bit banan efter en timme, sköljer ner med vatten.
Börjar tänka på att det faktiskt är rätt så länge kvar (fel nr 4).

Fortsätter svettas och märker att benen inte riktigt svarar, huvudvärken är dessutom i antågande (fel nr 5).......

Efter ca 2h och 15 min kommer det ett saltkar till min ära :)
Lovely, jag tar två stora högar direkt och vätska på det. Det känns redan bättre, psykiskt ialla fall.

Fortsätter, konstaterar att 60 km är långt bort, börjar fundera på om jag sätter lördagens Tjejmarathon i fara. Vill ju kunna satsa och springa fort där!

Kroppen fortsätter att inte svara, jag blir bara dryg mot mig själv.
Beslutar mig för att nöja mig efter 60 varv (drygt 30 km).

Why? Jo, kroppen svarade inte, jag hade gjort många fel i strategin (återkommer till det senare) och det fanns ingen anledning att pressa ur 60 km ur en kropp som ska springa 50 km terräng (och dessutom relativt fort).

Men varför gjorde jag inte som jag visste att man skulle göra då.
Varför struntade jag i alla förberedelser som jag brukar göra?

Jag funkar ju uppenbarligen på ett sådant sätt att jag har svårt att springa ett lopp (framför allt ett tidslopp) utan att ha ett mål.
Här spelade det liksom inte så stor roll. Jag hade ingen press från mig själv. Vad andra tycker struntar jag i , det är inte de som räknas.

Egentligen så gjorde jag ju alla fel medvetet, but why?
Tog förmodligen inte det på lika stort allvar som ett "vanligt" inplanerat lopp.

Men det är många tankar som flyger genom huvudet nu.
Trots det är jag övertygad om att jag gjorde rätt beslut och det känns skönt ;)



Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.