Errols lopp

Göte represents

Errol mår tjyvtjockt

Errols målgångsfejs

 

Göte säger att det är Errols fel att de slutat blogga.

Fel tycker Errol är ett starkt ord i det här läget. Errol ser det mer som att hen jobbar med att förstärka deras varumärke. De ger ju ändå den tappade sugen ett ansikte. Anyhoo.

 

Errol sprang sitt första lopp ever i livet i slutet av augusti. Tyvärr valde Malmöpolisen att samma dag rida över demonstranter så hens 5 kilometer kunde hen minsann inte göra någon stor affär av.

En kan säga att Errols premiärlopp hade samma relation till demonstrantnerridningen som Moder Teresas dödsfall till Lady Dis dito. På grund av taskig tajming brydde sig inte en jävel.

Jo en jävel faktiskt, Zäta ringde dagen efter för att snacka igenom loppet och tur var väl det annars hade jag Errol spruckit av ilska för att hen blev så förbisedd. Men nu fick hen ventilera alla starka känslor.

Till exempel var det ingen som varnade Errol för att hen skulle bli nervös. Alltså på riktigt. Ni som är i Errols närmsta krets vet att hen gladeligen stövlar på var som helst, fast förvissad om att hen är världens medelpunkt. Tala inför folk, internetdejta eller testa Piloxing gör Errol utan att blinka så det var något av en surprís att iFormloppet skulle bli hens Waterloo.

 

Men johoro. Innan fan fått på sig tofflorna på tävlingsdagen svettades Errol i morgongröten och efter en slät kopp java var det ingen hejd på spasmerna i hens mjälla kropp. Blek om nosen mötte hen upp Göte och tog bussen till startplatsen.

 

Väl på plats kissade både Göte och Errol rutinerat innan det blev rusning till Bajamajorna och Göte som skulle springa milen la sig allra längst fram i startgropen och for iväg som ett ilsket skott medan Errol drack två liter energidryck i blotta förskräckelsen och smög långt bak bland 5-kilometerslöparna. Pang och så bar det av! Eller nä, eftersom hen stod så långt bak tog det evigheter innan köttberget rört sig såpass att det var dags att tölta fram på tårna.

 

Sägas bör att Errol valt ett upplägg som gick ut på att inte löpträna alls och att träna över huvud taget högst sporadiskt. Alltså var det en stånkande kraftmaskin som blev ompromenerad av raska pensionärer och folk med svår hälta.
Lyckan när Errol såg målet var synnerligen kort för det visade sig att loppet gick förbi startplatsen och det var minst lika mycket kvar. Det var minsann inte mycket kvar av vår tveksamma atlet när 5 kilometer äntligen var besegrade.

Som i dimma åt hen picknicken från iForm (fågelfrön, frukt och mörk choklad) tillsammans med Göte som hade både persat och brutit under sitt lopp. Vissa ska alltid vara värst.

Väl hemma var det återhämtningssömn och återhämtningspizza som gällde.

Errol hälsar att hen sedan dess inte sprungit ett steg. Hen vilar sig i form tills nästa år.

Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.