Mot SM i landsvägscykling

Bit ihop

Passen denna vecka har präglats av en tanke "bit ihop, för att bli stark måste man kämpa". Enligt mitt träningschema har denna vecka haft ett intensitetsfokus. Veckan började med ett vanligt trainerpass, men just denna vecka var det dags för mig att gå upp en nivå, dvs. öka tiden på intervallerna i passet. Det gick sådär, tycker alltid det går sådär när man ska trappa upp något i träningen. Men tänker att det ska väl vara så, tanken är ju att man ska pressa kroppen för att bli bättre. Om man kan köra alla sina intervaller utan problem, då är det för lätt.

Pass två bestod av löpning ca 40min med ca 20min på tröskeln och gärna 10 över tröskeln. Det passet gick bra. Har ju inga krav på mig när jag springer förutom att ligga rätt i puls. Hastigheten är inte så relevant eftersom jag inte tävlar något i löpning, så vad spelar det för roll? Det är skönt att ha pass som är lite mindre kravfyllda och där man bara kan köra på efter hur kroppen svarar.  

Pass tre var det passet jag bävade mest för, 4x7,5 min i EB (över tröskeln), gärna hög EB. Gick bättre än vad jag trodde att det skulle göra men jag klarade inte 4x7,5 utan det blev, 7,7,6 oc 6. Men bättre att ligga högt i puls kortare tid än att köra med lägre puls längre tid. Under ett sådant här pass gäller det verkligen att kunna peppa och pressa sig själv. Man måste nästan göra det timmarna innan passet, intala sig själv att idag är en perfekt dag för att ligga på 95% av maxpulsen och samtidigt känna sig levande. Jag lyckades pressa mig själv, orden "du blir inget om det inte gör ont" bankade i mitt huvud under intervallerna. 

Pass fyra var ett G2 pass med klubben, innomhus på testcykel. Det var oerhört varmt, dålig luft, svettigt, men kul att för en gångs skull köra inne med andra. Det ger en extra kick och jag pressade upp pulsen i EB i slutet av passet. Föreställde mig själv upploppet på en tävling, det ger lite extra kraft i benen. 

Veckans sista pass, hederliga distanspasset. G1 med G2 uppför. Bättre väder kan man nog inte få så här under vintern, kallt men strålande solsken. Det går inte snabbt på den gamla skrotiga vinterncykeln med dubbdäck, men det gör inget, det är tiden som räknas och inte distansen.

Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.