Kontorit enligt VD

Träningsläger i verkligheten - The Zone 13

Vi är alla olika. Det är fint. Å intressant. Vi är både arv och miljö. Vi är våra ärva gener, hur de slås av och på, men oxå och hur vi växer upp. Hur samhället ser ut, om våra föräldrar är alkoholister lr om vi är födda med den berömda guldskeden. Allt påverkar. Oxå hur vi hanterar, lr inte hanterar våra förmågor och känslor. Vi är det halvfulla glaset och det halvtomma. Vi är den som njuter av att dricka eller den som fyller på.

Genetiskt brukar jag beskriva mig själv som en hårdsatsande medelmåtta. Inget särskilt åt nåt håll men ihärdig. Inte så att jag har höga ambitioner. Snarare tvärtom. Min livsdröm är enkel. Litet hus på landet. Med katt. Kanske höns. Men jag är nästan enfaldigt positiv och ihärdig. Det kunde få mig, trots bristen på atletisk löpartalang, träna träna och träna för att för ett år sedan springa mitt livs lopp.

Jag har oxå ett analytiskt sinne. Lätt för att se mina egna känslor utifrån och sociala sammanhang. Se andra människors behov å hålla en nykter (nåja) syn på mig själv. Utan tvekan har detta varit en ingrediens i min resa från snickare till att nu jobba heltid med Svettigfamiljen. I gengäld har jag svårt att ryckas med i religösa dupier lr andra känslotillstånd. Inte ens då, för elva år sedan, när jag räddade min yngsta dotter från att drunkna i en damm var jag helt inne i känslan. "här springer du och tänker på att du tänker".

Vi flög helikopter och allt gick bra, Sen dess har jag tänkt mycket på det här med miljö. Att vara förälder innebär ju att man ÄR sina barns uppväxtmiljö. Är deras barndomsminnen. Genetiken kan man ju inte göra mycket åt men självklart vill man ge sina kids bästa möjliga förutsättningar i övrigt.
Därför. För att jag själv, som arbetarklass, kämpat mycket med "rätten att ta plats" är hon idag med mig på mma-gala. Tar självklar plats. Som press. Som fotograf.



Så. Från The Zone 13 i GBG. Vid ett godisfyllt pressbord tränar vi i verkligheten. Edda sköter kameran. Filmar och ser. Först ut är eftermiddagens matcher med våra klubbkamrater. Jo, vi tränar ju i samma klubb hon å jag.

TJ:s starka debut... (Läs ej undertexten om du inte vill spoila utgången)

 

 

 

....där han efter att ha slagit ner sin motståndare, åkte på en rear naked choke.


Vi såg en imponerande Johan... (Läs ej undertexten om du inte vill spoila utgången)





....vinna det stående tills han åkte på en knock.


Å Rydan. Killen som gått igenom skada efter skada...(Läs ej undertexten om du inte vill spoila utgången)






...Honom såg vi sätta tonen i det stånde och tvinga sin kombatant att ta ner och hålla kvar.

Åsså vår vän Alexis...Läs ej undertexten om du inte vill spoila utgången)






Nu. Nu börjar huvudgalan. Såhär ser den ut. Enligt Edda "ilsk" Zettermans genetiska ögon. Och miljö.

"perfekta bilden över buren"


"jag fotar kameramannen"

 




"ser coolt ut med en doctor i rampljuset"



 "Fotot togs en halv sekund innan ett slag som gjorde att matchen bara blev 9 sekunder lång."


"intervju med en vinnare"

 

"Per. med jävligt cool knockning på mattan"



"Erik vann i tredje ronden. bra jobbat"



"träffade Alexander Gustavsson. Bra slut på kvällen. Skall aldrig tvätta den handen"

4 kommentarer till inlägget

1990 • Halmstad
#1
26 april 2014 - 19:32
Ett härligt inlägg av en fantastisk far med talangfull dotter!
1984 • Malmö
#2
26 april 2014 - 21:10
Ja, hon är ett geni.
1975 • stockholm
#3
26 april 2014 - 21:46
Eddas foton rules. Perfekt fångade ögonblick.
Fredrik Lerjestedt
1972 • Floda
#4
27 april 2014 - 05:46
Känns som du får ut max av livet. Härligt!
Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.