Sista behandlingen innan loppet

Tre stötvågsbehandlingar av hälsenan och vaden är nu avklarade på en vecka. Utöver det några ryck i fotleden och en del resonerande inför maran. Sista behandlingen var precis nyss. Det gör ganska ont när apparaten dunkar in i musklerna och på senan, särskilt när den är långt ner på hälen, där den bultar så nära själva benet.

Dagens session kröntes med kinesiotejp, som ska avlasta vaden. Kiropraktorn valde mellan två olika tejpningar; antingen den på bilden (som det uppenbarligen blev) eller en där det hade blivit flera smala stripes på övre delen av vaden. Det blev denna som går upp i två flikar, en på varje sida om vaden. Dels för att den mer går på djupet och dels för att det blir lättare för mig att sätta dit en ny om nuvarande tejpning skulle gå upp. Ev kommer den faktiskt att hålla, trots att det är 12 dagar till loppet. Vi får se.

Vad har vi då sagt angående loppet och att genomföra det? Det kommer antagligen vara lite stelt och stramt inledningsvis, men förhoppningsvis ge med sig allt eftersom. Om smärtan/stelheten tilltar så att det påverkar löpstilen (värsta scenario att jag haltar), då måste jag ta mig en funderare om det är värt det. Alltså kliva av. Jag vill ju gärna genomföra det här loppet. Jag vet inte om jag kommer att kvala in igen, och vi har lagt ner i vår värld en hel del ekonomiskt på den här resan. Jag vill ha loppet gjort. Jag hoppas ändå att jag fattar om jag ska bryta. Ett brutet lopp är också ett lopp. Eller nä. Men det är en del av en historia.

Vi pratade också om vikten av att komma upp och röra på sig under flygresan, sitta och göra fotgymnastik/vicka på foten. Fylla på med vätska, inte bara vatten utan t ex resorb, flera dagar innan loppet. Kompression, högläge och ev kyla efteråt (kylan mest smärtlindring!). Jag fortsätter med mina övningar sedan tidigare.

På väg till dagens behandling hade jag följande textrader i huvudet:

"Det kallas tvivel, det där som stör, det kallas för en klump i magen och ett konstigt (?) humör..."

Jag tvivlade. Hjälper verkligen det här? Kommer jag att ta mig runt? Men nu, på väg därifrån, känns det helt ok. Vi får se hur det går. Jag tror nog att det kommer funka ändå, även om tiden antagligen blir all time low. Det spelar ingen roll. (Faan, jag måste väl fixa sub 4 i alla fall?!). (Å andra sidan, spelar den någon roll?).

Familjen laddade med filmkväll häromdagen, för att få en uppfattning om hur Boston ser ut. Vi kollade på "Ted", som handlar om en nalle som blir levande. Fair enough. Men den här nallen var inte alls en traditionell barnfilmsnalle, visade det sig. Jag och min man satt lite stelt och obekvämt och undrade vad vi hade satt på, medan nallen rökte på och uppförde sig på det mest vulgära sätt man kan föreställa sig. 6-åringen hade en del frågor som liksom blev hängande i luften, men det slutade med att alla (inkl jag själv och 13-åringen, den ene prydare än den andra) gapskrattade. Annorlunda.

Ok, nu är jag hemma. Om någon dag måste jag packa. Snart åker vi.

I lurarna just nu: 

http://open.spotify.com/track/57Uplvs802NVw2msQIMS4P

adjöss

ps. När jag kom innanför dörren stod maten på bordet. Och killarna har gjort chokladfondant. : )

 

4 kommentarer till inlägget

Thomas Forsell
1956 • Älvstranden
#1
9 april 2014 - 20:45
En STOR Kram och må alla Löpargudar hjälpa din läkningsprocess!!
1971 • Göteborg
#2
9 april 2014 - 21:14
Håller tummarna för dig tjejen!
Bra att du fick BLÅ tejp! När jag var i USA köpte jag GUL om jag nångång skulle behöva ha det under ett lopp. Löjligt jag vet men du vet hur jag är ;-)
KRAM!
Linda J
1973 • Lerum
#3
9 april 2014 - 23:13
Håller alla tummar för att det skall kännas bra på dagen för dig Jenny! Lycka till och lyssna väl på kroppen.
1973 • Knivsta
#4
10 april 2014 - 06:13
Jag tänkte också att det var bra med blått, Eva. Fel nyans, men ändå... ; )
Tack hörni! Jag tror som sagt att det kommer att funka. Stor kram tillbaka till alla tre. : )
Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.