Midnight run

Äntligen semester. Hemresan från Piteå blev som väntat ganska sen, var hemma strax före midnatt och jag hade inte sprungit dagens pass. I bilen på väg hem tog jag beslutet att göra en runda innan jag gick och lade mig. Bra beslut. Faktiskt. Det var svalt, ljust som på dagen (midsommarafton i morgon) och jag kände mig löpsugen. Jag tog min vanliga femkilometersrunda och det blev en märklig känsla att springa med midnattssolen i ryggen och månen över Naustavare framför sig. För omväxlingens skull sprang jag utan musik och ackompanjerades i stället av tranornas trumpetande och diverse småfågelkvitter. Och mina egna flåsningar förstås. Men jag sprang sakta och blev aldrig riktigt andfådd, är ju fortfarande i uppstartsfas, men det känns som att jag börjar komma igång nu. I morgon vilodag och midsommarfirande, ny femkilometers på lördag och på söndag första ”långpasset”.

Kunde inte låta bli en filmreferens igen. Midnight run med Robert de Niro. Kultfilm.

Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.