En vecka senare…

…och allt väl. Första veckan run/walk pass genomförda utan problem. Jo, den förväntade träningsvärken i vaderna satte in med full kraft på torsdagen, värst i höger vad i vanlig ordning. Jag tror det beror på min gamla fotledsinstabilitet som kräver lite extra av musklerna på den sidan. Mätte förresten vadomfånget förra veckan. På onsdagen den 12/6 var det 38,5 cm på tjockaste stället (både höger och vänster). Antagligen inte mycket att skryta med, men har som sagt en uppfattning att de krympt de här månaderna utan träning och är lite nyfiken på om det blir nån tillväxt eller om det bara är inbillning. Knät törs jag nästan säkert säga att det är botat nu, gör inte ont och sväller inte efter träningspassen, vad mer kan man begära?

Nu är det ny vecka, fortfarande dock inne i mjukstartsfasen. Denna vecka ska jag springa kontinuerligt, men långsamt och relativt korta pass. Dagens blev lite styvt 4 km, och därikring tänkte jag hålla mig. På söndag kommer första ”långpasset”, tänkte försöka med 10 km i v ä l d i g t lugnt tempo. Sen är planen i princip intervaller, ett backträningspass och ett långpass fram till augusti. Dessutom planerar jag och min icebuglagkamrat att testa ett riktigt långpass, en eller ett par gånger innan tävlingen, typ 5-6 timmars löpning.

Den stora frågan: Ska jag anmäla mig till Peking Marathon som går i oktober? Trogna läsare har kanske förstått att det sket sig med New York i år. Jag hoppas på lotteriet nästa år i stället, men vill ju fortfarande springa en Mara. Pekingmaran är också en rätt stor tillställning med 30 000 löpare, och går ju i en spännande miljö. Nå, inget är bestämt, men jag funderar.

Kanske blir det här man kommer att förlora Marathonoskulden...

Kanske blir det här man kommer att förlora Marathonoskulden…

Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.