Fredagsmys med bollar och bubbel

Jag är fascinerad av hur kroppen är konstruerad, hur en öm muskel i rygg eller rumpa kan få ett knä att börja bråka, hur lite viftande med tårna kan göra hela smalbenet alldeles stelt. Eller hur man kan sätta en nål nånstans kring axeln för att bli av med smärta i ljumsken. Fiffigt men konstigt.

Tyvärr gör det också att det är svårare att lokalisera vad det egentligen är som gör att mitt knä med omnejd bråkar. Jag har några teorier som jag arbetar utifrån, men den riktiga diagnosen överlåter jag åt experter.

I dag har jag ägnat mig åt aktiv rehab. Jag var uppe nästan i gryningen och gick en 4 km lång powerwalk i 13 minusgrader. Inte för att jag egentligen tyckte att det var en bra idé utan för att min ögonsten – bilen – skulle till doktorn – verkstaden – och eftersom jag fortfarande har lite rethosta ville jag inte fresta på luftrören med att springa hem i kylan. Så det fick bli en promenix. Nu frös jag inte särskilt; jag var förberedd på minus 18 så det kändes nästan varmt, särskilt som jag hade tagit mina allra varmaste kläder i många lager. Jag kände mig som det paket jag såg ut som.

Hur som helst så kändes det lagom för mitt lilla knä, och hela promenaden gick jag och noterade att jag absolut inte knep med tårna utan försökte att gå avslappnat.

Sen har jag ägnat mig åt rehab. Jag har utökat programmet från omvända situps och en ryggstretch till att även omfatta musslan, raka bendrag åt alla möjliga håll, enbenta knäböj, benlyft och sidoplanka med höftlyft. Eftersom jag inte vet exakt vad det är för fel på mitt knä med omnejd så tycker jag att det är lika bra att köra rehab för både PFSS (hopparknä) och löparknä, så jag följer rekommendationerna från boken Löpträning mitt i livet. Farornas Konung brukar ha rätt. (Fast det säger jag förstås inte till honom. Han blir så mallig då.) Jag ska boka en ny naprapattid så får vi väl se vad A säger.

Och så står jag på balansplattan. Fem minuter per ben med böjt knä. Det är ett tag sen jag gjorde det senast, och det spelar ingen roll hur bra balans man har när benet ändå börjar skaka för att musklerna blir trötta och statiska. Fem minuter kan kännas som en evighet. Men jag gör det. Jag är en väldigt flitig rehabbare.

Och för att mjuka upp musklerna lite extra la jag mig i bubbelbadet. Massagebad är grejen och dagens behandling var så nära fredagsbubbel jag kom – med mer skum än skumpa. Det blir inte samma effekt som av riktig massage, men om inte annat så mjukas kroppen upp och det behöver jag.

20130315_182628

20130315_204209Sen plockade jag fram en tennisboll. I höstas när jag var på en yogaworkshop lärde jag mig en massa smarta övningar man kan göra med en tennisboll för att mjuka upp musklerna, men jag har väl inte varit så flitig med dem och nästan glömt av dem. Nu har jag förstått att piriformis, den lilla ärtliknande muskeln i rumpan, kan spela in i mitt ömmande och bästa sättet att massera den är att sätta sig på en liten boll. Det gjorde jag, och jäklar vad platt rumpan var när jag var klar. Tennisbollen med. Jag drog igenom övriga övningar jag har lärt mig och det kändes som om de gjorde nytta.

Och nu får även smaklökarna sitt. Jag kopplar av med en Oppigårds ale.

20130315_203955

 

 


Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.