Salomon Sense Ultra… bästa någonsin?!?

2013-02-27 14.09.41
Nu har jag spenderat ett par timmar i ett par röd-svarta skor och kan försöka mig på att få ner vad jag känner på pränt, det är inte helt enkelt ska jag säga, men vi försöker:

Passformen:
Här velade jag rätt länge huruvida jag skulle ha ”normalt” stora skor eller om jag skulle gå ner lite för en tajtare passform, de flesta svar var att jag skulle gå för den större storleken men sen sa nån brud som springer runt och skrattar åt livet (ja, Emelie Forsberg alltså) att hon körde tajt storlek i Sense… och det verkar ju funka för henne så jag gjorde likadant. Är ”nästan” ända framme i skon, men den är relativt bred så jag tror att fossingarna kan svälla lite utan att det känns för trångt även under längre eskapader, kände inte av dem efter dryga timmen vilket jag normalt sett brukar göra när jag har för små skor.

För alla som hållt i ett par vita Sense men velat kan jag meddela att de små skillnaderna förmodligen får er att gå för den svarta. Aningens mer vadderad runt hälen tyckte jag och lite styvare. Den här skon är dock långt ifrån gjord för alla, relativt platt inuti gör att den kanske inte passar för den som har lite högre fotvalv. Lästen skulle jag kalla för en klassisk racingläst, den som haft t.ex ett par Asics Hyperspeed (eller Tarther som jag själv älskar) känner igen sig direkt, inget stöd för den som pronerar och definitivt inget för den som inte har en bra löpteknik (mitt-framfot och ett drivet steg), för den som inte vågar ta steget fullt ut tror jag stenhårt på Sense Mantra som jag själv överväger att ha att varva med, lite mer dämp och komfort men ser ändå ut att kunna fungera riktigt bra både till träning och tävling.

Att springa med:
Än så länge har jag bara ett fåtal pass med skon, redan första dagen vart det 6km lunchjogg på grusade vägar där det verkligen kändes att den är grym men inte riktigt avsedd för ändamålet, bättre var det häromdagen när jag fick prova lite i skogarna bakom mitt hus. Solen hade tinat bort lite snö så jag fick inleda med en uppförsbacke i torr barrskog, perfekt grepp, löpkänsla och den låga höjden gjorde att man direkt vart på lekhumör. Vart lite väl yster, trampade lite snett och insåg att den inte på något sätt är förlåtande så sett, det går inte att slarva runt som man kan i en mer uppbyggd och stabil sko. Sen gick det utför i snön, värmen hade gjort sitt och snön var hård och kompakt, trodde jag skulle halka runt en del men skon greppade förvånansvärt bra på underlaget. Där det var blankis var det såklart halt, men överallt annars hade jag bra grepp.
Sulan är lite grövre än på vanliga Sense vilket gör att man får med sig lite småsten hem, förmodligen försvinner det här vartefter skon blir mer insprungen.

Sammanfattat så hade jag redan bestämt mig för skon när Salomon släppte info om den men den överträffade ändå förväntningarna. Jag vet inte om skon är optimal för riktigt leriga och blöta pass än, sulan kanske överträffas av skor med rejäl sula (Fellcross eller Dynafit Feline gör sig nog bäst i det segmentet) men samtidigt vet man ju aldrig innan man testat, islossningen gör nog sitt närmaste veckorna så jag får min dos av geggamoja och hala spångar. I övrigt är jag så nöjd och kan rekommendera skon å det varmaste för den som springer lätt, effektivt och helt utan hälisättning. För den som inte gör det kan det ju vara en bra sko att träna på det och varva in den för tävling på kortare distanser.

(På bilden syns även nya S-lab Advanced Skin Belt med två soft flasks, de har inte fått bekänna färg än men jag slås över hur lätt, smidigt och genomtänkt det är, mer om det om ett par långpass).

Vill du kommentera det här blogginlägget?
Registrera dig eller logga in här ovanför.